trailrunning

trailrunning

måndag 27 oktober 2008

Jag, en solviking?

Nu får det vara nog på mitt halvslappa lättjefulla liv. Trots närheten till skatås har det inte blivit många rundor sen jag flyttade hit. Betydligt mer soffmysande och vindrickande. Trevligt, men inte så bra för figuren. Efter att ha blivit inspirerad och aningens skrämd av det stundande finalloppet (på lördag...hur nu det ska gå) och av tanken på att delta i Göteborgsvarvet i vår (en mil klarar man på ren vilja, men 21 kilometer är tveksamt), beslutade jag mig för att ta ett krafttag. Sagt och gjort etade jag runt lite efter träningsalternativ. Hittade en hel del faktiskt, men slutligen blev det trots allt den anrika löparklubben solvikingarna som vann. Kanske aningens för seriöst för mig, men jag gillar att sikta högt.

Så ikväll snörde jag på mig skorna och gav mig av. Ut i skogen på gemensam träning. Mycket folk och avslappnad stämning var vad jag möttes av. En timmes lättsam träning, 5x200 meter 1400 snabbt och sen 3x200. Inte så långt, men ganska lagom som uppstart. På torsdag ska jag dit igen. Men oroa dig inte pappa, jag har Almbyjackan på.

fredag 24 oktober 2008

regn regn regn

Utanför fönstret faller regnet sakta och vinden river i träden. Det är så mörkt nu. Tröttheten vill aldrig riktigt släppa taget. Ändå måste man le och vara glad, ha tålamod och engagemang. Jag vill och orkar för det mesta, men måste tillstå att en vecka helt utan elever känns välbehövlig. Tre dagar fortbildnig och två dagar ledigt. Fylla på hjärnan med kunskap och vuxensamtal. Fylla på batterierna med sömn och ledighet. Skönt. Men först helg. Myskväll i kväll, gömma sig undan regnet med god mat, lite vin och kanske en bra film. Sen, i morgon, smäller det. Sista omgången i superettan. Helt avgörande för Häcken. Vinner vi blir det spel i Allsvenskan nästa säsong. Matchen börjar två, laddningen halv tolv, H's nervositet redan vid frukost.

Efter en lång, men givande vecka känns det skönt med helg.

torsdag 16 oktober 2008

Snart så...

Snart så är det faktiskt helg. Den här veckan har varit en av de jobbigaste på ganska länge. Långa dagar och krävande elever (dock på ett positivt sätt). Snart ska jag gå hem för dagen. I morgon ska jag göra reklam för skolan på gymnasiemässan. Ska ven få se vad mina dansande elevers hårda slit (och skolkande/bortprioriterande av lektioner) har lett till. De ska nämligen uppträda. Skoj. Sen ska jag och C dricka massor av öl och gå på teater. Hmm... undrar vilket som är det centrala under kvällen. Först var det teatern, men nu lutar det mer åt umgänge och öl. Trevligt ska det bli i vart fall.

Nästa vecka är det också mycket. Men en hel del trevligt. Först kommer P från H-holm, det ska bli toppen, känns som tusen år sen vi sågs. Sen ska jag till en kollega och diskutera lönekriterier på tisdag, på onsdagen blir det teater och sen på helgen är det fotboll och efter det tjejkväll hos L. Ganska trevlig med hektisk vecka kan man väl säga. Dessutom är det utvecklingssamtal hela tisdag och onsdag. Vet av erfarenhet att de brukar kunna vara ganska tärande.

tisdag 14 oktober 2008

trött...

Nu är det höst med allt vad det innebär. Jag älskar höstens klara ljus, höga luft och vackra färger. Jag älskar även regntunga skyar, i varje fall de första, eftersom de ger en anleding att tända ljus, krypa upp i soffan med en kopp te eller ett glas vin och bara mysa. Det jag däremot inte gillar är mörkret. Mörkret som råder när det är dags att masa sig ur sängen och som redan lagt sig när jag allt för sent masar mig hem från jobbet. Vad hjälper en strålande sol som idag, när man inte hinner njuta av den?

Börjar inse att det är ganska tungt att ro iland en halvfarts kurs på C-nivå samtidigt som man jobbar heltid (och lite till). Det är också ganska tungt att bära allas lycka, studieresultat och välmående på sina axlar, något som jag brukar vara alltför bra på. Idag tänkte jag att jag skulle se om nån annan tog ansvar vilket resulterade i smärre kaos. Jag menar inte att jag är oumbärlig, absolut inte, men ibland fungerar jag lite för lättvindigt som en curlingförälder åt mina kollegor och som en alltid närvarande kurator/hjälp/slagpåse/you-name-it åt mina elever. Måste sluta med det... ibland äter mitt engagemang upp mig inifrån. Har suttit var på jobbet till halv sju går och tills nu idag. Som tur är ska jag till H på middag imorn. Han är solskenet i mörkret, lyckan på min stig. Älskade H

måndag 6 oktober 2008

efter en mindre lyckad dag...

... finns det ingen bättre medicin än ett fint sms från pojkvännen och en dryg timmes tur på löpbandet... Nu känns allt bra igen. Redo för en ny dag. Imorn är det dessutom dags för min och C's numera återkommande kulturdos.

frustrerad

Åhh... ibland är läraryrket mindre roligt. När ens elever inte kommer, inte vill förstå, tycker att allt i hela världen är lärarens(mitt) fel och dessutom hellre går och övar dans än kommer till lektion. Varför kan de inte förstå sitt eget bästa? Hur ska jag kunna lära dem nåt om de dyker upp var tredje gång? Jag kan ju försöka, men det är minsann inte så lätt... Jag är ju faktiskt ingen bläckfisk med åtta armar och ett hav av tid. Visst kan jag individualisera, men inte åt alla hundra... Nån form av ansvar måste de ju ändå kunna ta själva! Eller?

Ja ja, idag är jag frustrerad, men nu ska jag snart till gymmet så då blir det kanske bättre. Återkommer imorn.

Saknar H. Skulle behöva lite kärlek nu.

torsdag 2 oktober 2008

pappa


Pappa bloggar. Oftare än jag. Han är minsann rar min far. Snart ska vi springa igen. Ni vet hur det gick sist... Får se till att träna.

Tiden går fort när man har roligt

Oj vad dålig jag är på att uppdatera nuförtiden. Får väl skylla på att jag har fullt upp. Hinner knappt börja med veckan innan det är helg igen känns det som, det är ju redan torsdag. Helgen som var hade vi en riktig kulturfrossa. Butterfly kiss på studion och Tapas efter det på lördagen och Bokmässan på söndagen. Dessutom massor av mys.

Annars har tiden mest rullat på, i tisdags var vi på en fantastisk fotbollsmatch. En riktig rysare. Häcken, som H och på nåt sätt då även jag, håller på låg inför matchen fyra i tabellen, nedanför kvalstrecket. Motståndarna Åtvidaberg hade placeringen över. Tabellen är tät. Skiljer bara några poäng såväl upp som ner. Matchen var således ytterst viktig. Häcken gjorde ett tidigt mål men sen gick det utför. Vid halvlek var ställningen 1-3, fördel Åtvidaberg. Hasse gick hem... besviken och trött på att det aldrig går bra. En bit in i andra halvlek får Å straff och H en spelare utvisad. Det kändes vid det här laget helt kört. Nu var det inte bara Hasse som gått hem. Även vi pratade om det, men H sa tt man ju inte ville missa årets vändning, kanske om inget hänt i 80:e. Efter 82 minuter stod det fortfarande 3-1. Det behövdes ett mirakel. Domaren dömde inte vår väg utan friade två handssituationer i straffområdet. Det kändes kört. Plötsligt blir det då 2-3 och hoppet väcks. Mindre än tio minuter kvar även med förlängning, men kanske kanske. 3-3 i 89:e. Hjärtat i halsgropen. 92:a, en anfallare faller och den här gången har domaren inget val. Det måste bli straff. Nu vågar jag inte titta, drar ner mössan över ögonen, men ser ändå mellan maskorna hur straffen slås...IN I MÅL! Helt otroligt.

I kväll var H här med J som sällskap. Mysigt. Men nu ses vi inte på en vecka igen, han måste åka till Alvesta för att ta hand om sin mamma några dar. Sen ska vi till Örebro. Träffa min familj. Spännande.

Imorn blir det orienteringsdag och sen jobbfest. På lördag Ladies night med Linda. Trevlig helg helt enkelt. Dessutom har jag bokat in tre teaterbesök med Camilla på jobbet. Kul.

Kram