Hisingsbo

Vi ska flytta till Hisingen. Bli sambo. Familj. Spännande. Vi har letat byten i ett par veckor och hittat en jättehäftig lägenhet i en gammal butikslokal. Tre plan och dubbel takhöjd i vardagsrummet. Diskmaskin och tvättmaskin. Nästan helt nytt är det, grått och vitt överallt. Det känns faktiskt nästan overkligt bra. Det ska bli SÅ skönt att bo ihop, att slippa ha en lägenhet som förvaringsplats. En lägenhet som jag aldrig är i utom för att hämta post och nya kläder.

Idag har jag kollat upp löpmöjligheter, verkar riktigt bra, och sett att mitt gym ska öppna en ny anläggning på Hisingen. Toppen.

Till helgen ska jag till H-holm. Kanonkul.

Sorg i hjärtat

Det är så sorgligt och gör mig så arg. Jag vill skrika och slå sönder saker, men mest av allt gråta. Jag fattar inte varför ingen säger ifrån. Varför inte omvärlden reagerar. Varför INGEN vågar säga emot. Hur kan en nation tillåtas ockupera en annan och sedan bomba kvinnor och barn sönder och samman när de försöker försvara sig? Hur kan en nation tillåtas gå emot FN:s regler och lagar utan att nån vågar säga nåt?

Självklart är inte någon av parterna helt oskyldig. Men barnen är oskyldiga. Alla de civila som lever under ockupation är oskyldiga. Att de måste plågas gör mig olycklig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Mina tårar hjälper ju ingen. Känner mig hjälplös otillräcklig. Som när de bombade Irak. Skulle vilja bli en mänsklig sköld eller ännu hellre ett pansar av stål. Under mig skulle alla barn kunna gömma sig, alla som ville kunde söka skydd. Men det går inte. Så här sitter jag med sorg i hjärtat.

Jag har sorg i hjärtat.

Nytt år... nya tag

Nu är det nytt år med allt vad det innebär. Bloggandet har inte riktigt fått det utrymme som jag tänkt när jag startade. Kanske blir det bättring på det. Kanske inte.

2008 har varit ett spännande år. Jag har bytt jobb och stad. Träffat nya vänner och en underbar pojkvän. Mestadels har det varit ett positivt år. Livet är på topp även om jobbet vissa dagar känns stressande och det inte alltid är så lätt att landa i en ny stad med nya vanor.

Appropå vanor har det varit si och så med träningen under 2008. Fem-sju kilo extra på vågen sen i somras. Inte direkt positivt. Kanske inte tjock, men alla kläder sitter lite illa och det är inte roligt. Jag har satt upp lite nya mål för våren. Tre pass i veckan ska jag försöka få in. De fem kilona ska bort. Ingen bantning, men motion och kanske lite färre pizzor. Det viktiga är att jag ska må bra. Känna mig frisk och stark. Bli bra i knäet och ryggen. Regelbunden sjukgymnastik. Där tog jag ett stort steg 2008 genom att ringa sjukgymnast.

Tyvärr har 2009 börjat i en rejäl förkylning. Känns som om hela huvudet var fullt av slem. Har därför inte kunnat träna alls än så länge. Men det kommer snart.

2009 kommer förhoppningsvis att bli ett lika spännande år som 2008. Kanske på ett annat sätt. Har inga planer på att byta jobb och stad detta år. Orkar defininitivt inte börja om på ruta ett igen. Däremot letas det lägenhet. Större. Så vi får plats tillsammans och jag slipper leva rotlöst flackande fram och tillbaka. Hoppas och tror att det kommer att bli väldigt bra. Jobbet är också en spännande plats där saker och ting ständigt utvecklas och förändras. Oftast till det bättre. Ibland inte.

Jag har stora förhoppningar. Redan en hel del roligt inplanerat och mer kommer det säkerligen att bli. Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till alla underbara människor som är mina vänner och som gjorde 2008 till det fantastiska år det blev.

Kramar