trailrunning

trailrunning

måndag 28 februari 2011

I morgon...

...kommer jag ha träningsvärk. Var så säkra

Hemma igen


Nu är vi hemma igen efter ågra dagar i Örebro. det har verkligen varit n toppenresa med massor av mys och fullspäckat schema nästan hela dagarna. Inez har trivts som fisken i vattnet och verkligen solat sig i all uppmärksamhet. Hon är verkligen en riktig "gå bort bebis" som trivs bäst när det är mycket folk och stoj och stim. Tågresan, som jag var lite nervös för, gick som på räls både dit och hem.

Nu fyller vi på depåerna i väntan på att H ska komma hem. I kväll ska jag nämligen på IK Jogg-träning i Skatås. Det har jag sett fram emot sen förlossningen, eller egentligen ännu längre. Inez ska vara med H och även om jag vet att det kommer att gå bra så är jag lite nervös. Jag har ju aldrig varit utan henne mer än en timme förut. Lite nervös är jag även för träningen. Hur kommer det att kännas att springa med klubben igen? Toppen säkert, men sist jag var där kändes det mest jobbigt att inte kunna ta i som vanligt på grund av graviditeten. Nu är jag ju
några kilo lättare, men fortfarande långt ifrån toppformen. Som tur är har Bodil ordnat en liten rehabgrupp för oss som av olika anledningar inte är i bästa slag.

Det blir nog toppen. Avslutar med en IK-jogg bild från i höstas när jag gravid och glad sprungit Lindholmenstafetten.

fredag 25 februari 2011

Mys i Örebro


Det blir inte så värst mycket träning den här Örebroresan. Mest en massa mys. I vanliga fall brukar Örebro betyda massor av löpning med pappa, men den här gången blev nog gårdagens pass det enda. Inez är på sitt allra gladaste humör och vi har sovit gott nästan hela natten. Vid fem hade hon rullat över på mage och jag kunde inte somna om av oro för att hon skulle kvävas så det slutade med att jag försökte vända på henne vilket ledde till att hon vaknade. Typiskt mig. Efter en liten ätstund sov vi dock gott till halv åtta, så det blev ändå en ganska perfekt natt. Nu ska vi snart ge oss av för att besöka en av mina allra äldsta och käraste vänner. Sen blir det middag hos systeryster. Späckat schema för oss som är vana vid föräldraledighetslunk.


torsdag 24 februari 2011

6 progressiva kilometer i Örebro


Kallt, frostigt och blek februarisol. Så kan man sammanfatta dagens väder. Först kände jag mig lite tveksam till att ge mig ut, -10 kan vara riktigt kallt och jag är ju inte riktigt van. Men möjligheten att springa i dagsljus utan vagnen gick inte att motstå. Väl uta var det bitande kallt, men härligt. Jag hade behövt en tröja till för magen blev nog aningens för kall, men i övrigt var det perfekt. Kylan bet i kinderna och snön knarrade under skorna. Här i Örebro är det inte vår, det är vinter. Men vinterlöpning är mysigt. Min kropp svarar bättre i kyla än i värme, jag blir sällan för kall medan värme gör att energin tar slut på en gång. Varm blir man ju av att springa liksom.

Planen var att springa en kilometer längre än i lördags, dvs 6 km. De första två gick ganska trögt, men när jag väl var ordentligt varm kändes det bara bättre och bättre. Jag bestämde mig för att testa att öka farten lite. Springa tekniskt. Bara lite och inte särskilt långt. Det var så härligt. Det kändes verkligen som att springa.

På måndag ska jag åka till Skatås och springa med IK jogg. Jag längtar redan

När jag kom hem låg Inez och sov på morfars bröst. Det värmer ett mammahjärta

måndag 21 februari 2011

Jobb, plugg och träningsdrömmar

Idag var jag och Inez på jobbet en stund. Det var inte det muntraste jag gjort på länge, men med tanke på läget var det nödvändigt. Dessutom passade jag på att ansöka om förlängd föräldraledighet. Det nya budet är att jag ska vara hemma till jul. Håller sakta på att vänja mig vid tanken. Det här med ledighet är ju inte riktigt min grej. Men med studierna, träningen och framförallt min alldeles bedårande lilla bebistjej ska det nog gå bra. Till och med bli riktigt mysigt.

Annars har det blivit mycket pluggande idag. Ska till universitetet i morgon och hade en del att ta igen. Skolutveckling var temat och litteraturen var riktigt intressant och stimulerande. Skolutveckling är verkligen något jag vill arbeta med på ett eller annat sätt.

En mycket kort springtur har också hunnits med. 20 minuter med vagnen i långsamt tempo bjöd dagen på. Jag hade tänkt lägga in gångpauser, men det var lite för kallt för det idag, bättre då att sänka tempot. Solen värmde lite gran och det var ganska vindstilla. På hela taget en fin eftermiddag även om det var bra mycket tyngre än i lördags, men konstigt vore ju annars.

Nu ska jag ägna ännu några timmar åt skolböckerna och hoppas på en god natts sömn så vi orkar med heldagen i morgon

lördag 19 februari 2011

5 underbara kilometrar


I dag är det lördag och det innebär löpning utan vagnen. För andra gången gav jag mig ut ensam. Utan mitt vanliga sällskap. Mitt numera ständiga sällskap. Ensam alltså. Ingen vagn att skjuta på. Bara jag och Ipoden. Konstigt, men ljuvligt. Solen sken och snön gnistrade. Några minusgrader, men stilla. Ingen ilsken vind som piskade. Dagens program bjöd på 3 x 8 minuter med en minuts gångpaus. Redan efter några minuters löpning kände jag att jag ville testa att springa lite längre idag. Skippa gångpauserna. Allteftersom jag sprang blev känslan av frihet och löpeufori allt starkare. Det var länge sen kroppen kändes så lätt. Det kändes som att jag skulle kunna springa för evigt. Efter 5 kilometer avslutade jag och gick den sista biten hem. Jag vill ju inte riskera något. Har lovat mig själv att skynda långsamt och inte förta mig. Men det kändes bra. Som en riktig löptur. Härligt!

fredag 18 februari 2011

Plugg

Solen skiner utanför fönstret och det är återigen fredag. När man är ledig hela tiden flyter dagarna lätt ihop och helgen blir kanske lite mindre viktig. Samtidigt betyder ju helgen att H är hemma och det är ju verkligen något att se fram emot. Helgen betyder numera också löpning utan vagn och just denna helg en del plugg. Jag läser till specialpedagog på halvfart och kan villigt erkänna att jag inte riktigt lagt ner så mycket tid som jag borde på detta de senaste veckorna. Därför sitter jag nu med böckerna framför mig och Inez i knät istället för att njuta av solen. Ju mer jag hinner idag desto mindre behöver jag göra i helgen. I eftermiddag får vi dessutom besök, så jag får nog lägga på ett kol


onsdag 16 februari 2011

lycka, njutningslöpning och vagnproblem

Jag har varken haft tid eller lust att blogga på några dagar nu. Efter några dagars hemmafruångest förra veckan har jag hittat tillbaka till lugnet och lyckan i att vara hemma med min lilla ängel. Tiden går så fort och hon utvecklas hela tiden. Min lilla, lilla tjej har växt 10 cm sen hon föddes och gått upp 2,5 kilo i vikt. Hon är en vaken och pigg krabat som helst vill aktiveras hela tiden och hatar att bli bortlagd. Vi har fortfarande inte mycket till rutiner och hon äter lite när hon vill, vilket är mest hela tiden. Sömnen fungerar ganska bra, vi sover från 22-23 till 8-9 med två eller tre amningsstunder. På dagen är det svårare att få henne att sova, i alla fall några längre stunder. På det hela taget har vi det mysigt. Hon är helst i min famn eller i sjalen och det har jag inget emot. Jag har lärt mig att göra det mesta med henne nära och det jag inte hinner eller kan får jag lära mig att strunta i.

Träningen går bra. Jag kör på med lite hemmastyrka och löpprogrammet. I lördags fick jag till en knapp timmes ensamlöpning, utan vagn. Det var härligt och konstigt på samma gång. Sen gick vagnen sönder i måndags. Ett av hjulen ville inte låsa upp sig. Som tur var gick det lätt att ordna, men vi ska få ett nytt chassi, eftersom risken är att det fortsätter strula.

Jaha, det var en liten uppdatering. Idag ska vi gå på både öppna förskolan och babysim, så då blir det vilodag för mig.

torsdag 10 februari 2011

Blöta fötter

Inez i babygymmet, försöker lära sig att rulla

Att ge sig ut och springa idag var inte riktigt lika lockande som i tisdags. Under natten hade det snöat. Tung blöt snö som låg som ett täcke på marken när jag skjutsade Julia till skolan. Några timmar senare hade plusgraderna dessutom förvandlat snön till en slirig smutsig sörja. Hade detta varit en vanlig dag hade vi nog stannat inne, men nu var det ju andra dagen i mitt löpprogram. Jag har ju längtat så länge efter att få springa och då låter man sig inte stoppas av lite snö eller väta.

Efter 5 minuters uppvärmningsgång var vi nere vid vattnet i Eriksberg och det var dags för dagens träning; 2 minuters lufs varvat med 1 minuts gång upprepat 10 gånger. Trots ett modest tempo var det riktigt jobbigt. Snömodden gjorde att fötterna snart blev blöta och tunga och att vagnen blev tyngre än vanligt. Men vad jag inte riktigt räknat med var vinden. Nere vid vattnet blåste det riktiga kastvindar som tog tag i vagnen och förvandlade korgen under till ett segel. Min vanligtvis så lätta vagn krävde nu all min kraft att skjuta framåt. Jobbigt! Trots detta valde jag att avsluta passet med en lufskilometer precis som i tisdags. Väl hemma var jag både andfådd och trött i kroppen. Trött på ett sätt som jag inte varit sen i oktober. Härligt. Eftersom kroppen fått en riktig genomkörare hoppade jag över styrkepasset idag och gjorde bara 2x1 minut plankan.


onsdag 9 februari 2011

Morgonstund


I morse var vi uppe med tuppen, eller i varje fall jag. Inez hade, som ni ser på bilden, inte alls nån lust att gå upp så tidigt. Jag fick snällt förklara för henne att vi inte hade nåt val eftersom Julia skulle lämnas på skolan. Som tur var gick hon med på det utan några vildsinta protester.



Sen var vi på babysimsinformation. Vi provade ut ett par ursnygga röda badbyxor och spanade in alla stora bebisar som var där. De flesta var minst en månad äldre än Inez och en bebis var enorm. Inez gjorde sitt bästa för att imponera, var sitt allra gladaste jag och tjoade och jollrade högljutt. För att lämna ett extra bestående intryck passade hon också på att kräkas lite. Sisådär tio gånger. över hela sig och mig och golvet. Nästa vecka börjar simmet på riktigt. Då hoppas vi på en lika glad bebis, men aningen mindre kräks. Annars kanske poolen svämmar över.

tisdag 8 februari 2011

På lätta ben

Efter att ha legat och lyssnat på regnet som piskade mot rutan under stora delar av natten hade jag nästan gett upp tanken på att få springa idag. Egentligen hade jag ju tänkt smyga igång mitt löpande igår, men ett sjukt barn (inte Inez utan stortjejen) satte stopp för den planen och nattens storm hade som sagt gjort mig inställd på att skjuta upp löpintroduktionen ännu en dag. I vanliga fall har jag inget emot att springa i regn, men tanken på att packa in vagnen i regnskydd och tvinga ut lillan i regnstorm kändes inte så lockande och det första löppasset på 4 månader ska ju kännas lockande. Till min stora förvåning och glädje hade regnet dragit bort och ersatts av en värmande vårsol när vi masade oss upp strax efter nio. Så efter en stärkande frukost och lite bebismys stoppade jag ner lillan i vagnen och snörade på mig mina Asics för första gången på väldigt länge.

Sist jag sprang på riktigt var den 14:e oktober. Då sprang jag 3 kilometer på löpbandet och kände att mina knän inte ville vara med längre. Det är nästan fyra månader sedan dess. Fyra månader av löpvila. Ofrivillig sådan. Särskilt de senaste veckorna har längtan varit stor. Jag har fuskat lite och tagit ett eller annat löpsteg under mina promenader, men ändå varit duktig och inte rusat. Inte heller dagens pass var något riktigt löppass. För många skulle det nog inte ens räknas, inte vara värt att föra in i träningsdagboken. För mig var det dock fantastiskt. 3,5 km ren löpning fick jag ihop, nästan sju kilometer sammanlagt. Smygstart stod det på programmet, löpning varvat med gång, en minut av varje. Man skulle kunna kalla det intervaller. Men inte i nån intervallfart. Snarare i lufstempo. Efter en minuts lufs, en minuts gång, 15 gånger hade jag kommit drygt fyra kilometer. Solen sken och vattnet glittrade. Planen var att varva ner med en promenad, men lockad av det vackra vädret, våren i luften och de förföriskt isfria gatorna testade jag att springa en kilometer. Det blev en långsam kilometer, men en underbar sådan. Kroppen kändes lätt och fin och även om det är lite besvärligare att springa med en barnvagn framför sig är vagnen precis så smidig som jag hoppats. Nu är det vila som gäller i morgon. Vila och att känna av kroppen så att ingenting känns konstigt eller obehagligt. Om allt känns bra blir det en ny löptur på torsdag. 20 x 2 minuter blir det då.

fredag 4 februari 2011

I sol och hagel

Inez bestämde sig i morse för att tio över åtta var en utmärkt tid att gå upp. Egentligen tyckte hennes ömma moder att det passade bättre med en ordentlig sovmorgon efter en natt fylld av maratonamning (3 timmars oavbrutet snuttande är inte lysande för nattsömnen), men vem kan motstå en skrattande glädjetjutande bebisdam?

Eftersom solen sken begav vi oss ut på en tidig promenad. Träningskläderna toppades med stora solglasögon och öronen fylldes av ljudbokens sista kapitel. Inez plirade mot mig i vagnen och gav då och då ifrån sig små tjut av glädje. Sömnen började tynga hennes ögonlock, men den lilla damen är en riktig sömnvägrare så hon kämpade mot så gott hon kunde. Plötsligt försvann den värmande solen och små vita kulor samlades på ovansidan av vagnen. Hagel. Så mycket för den vårpromenaden. Eftersom vi inte hade regnskyddet med oss var det bara att slänga en filt över vagnen och vända hem. Väl hemma skiner solen igen, men den här gången väljer jag att betrakta den genom fönstret.

tisdag 1 februari 2011

Vilodag



Ordet vilodag känns lite konstigt och ovant eftersom jag ju faktiskt inte tränar särskilt hårt. MIn ovana kropp känns dock lite stel och öm efter två dagar med hårda promenader och styrkeövningar. Dessutom regnar det ute. Februariregn är ju inte det mysigaste som finns. Så idag får det bli soffdag och Inezmys för hela slanten.