Soligt soligt - roligt roligt

Visst var det varmt. Efter alla dessa månader med iskall vinter och smygande vår hade kroppen inte vant sig. Jag njöt av värmen innan. Låg i skuggan under ett träd och njöt av att det äntligen var sommar och av folkfesten runt mig. Pappa startade drygt en timme innan mig så jag hade tid för mig själv. Tid att slå ihjäl. En timme innan start kom C. Nervös men peppad. Vi gick igenom planen. Mellan 2.05-2.10 trodde jag var rimligt. Börja i 6 minuters tempo eller lite över och öka med några sekunder var 5:e kilometer. C ville gärna under 2 timmar, men då hon aldrig har spungit varvet innan och har lite för få långpass i benen kändes det mer som dröm än verklighet. Men visst, vi hade en plan för det med. Det skulle kräva lite större ökning bara. Första 5 gick utmärkt. Lugnt och försiktigt. Vårt eget tempo. Njöt av publiken och solgasset. Redan vid 7 började C bli rejält trött. Värmen tog hårt på henne. Så till att vi fick i oss lite vätska. ett glas över huvudet också. Efter milen som passerades på ungefär en timme, tog hon helt slut. Jag, som tänkt öka lite efter bron för att själv kunna komma in på en hygglig tid, gav upp de tankarna och ägnade mig 100 % åt mitt huvudmål, att få C att klara varvet och vara nöjd och glad. Jag peppade. Vi springer fram till bron, sen kan du få gå uppför. Sagt och gjort. Gående uppför bron. Springande nerför. Druvsockertablett och vätska. Ny energi. Avenyn gick okej, men väl inne på Vasagatan tog alla krafter slut. Nu handlade det om att peppa, peppa. Varje kilometer var en seger. Sista 500 meterna tog jag C i handen och så sprang vi tillsammans in i mål. Hon säger att jag släpade henne. jag vet inte. Kanske var det så. Det kändes i alla fall som min största löparseger nånsin. 21 km ren glädje. Hade all tid i världen att njuta av folkfesten och peppandet av C gjorde att jag aldrig tyckte att det var vare sig jobbigt eller tråkigt. Kilometrarna bara flög iväg.

Förresten undrar man ju en dag som denna om det någonsin var varmt? Nu är det ju Tolv grader och snålblåst igen.

Skogsintervaller och orientering

Är i Örebro på lite semester och har passat på att springa lite. Såväl vanlig löpning med min käre far som orientering med honom och systersonen. Vädret lämnar lite annat att önska, men som jag skrivit innan gillar jag ju att springa i regn. Här i Örebro finns det flacka fina terrängspår som passar bra för intervaller, så intervaller fick det bli. Efter 2 km lugn uppvärmning med pappa släppte jag iväg honom (han är fasligt snabb). 3+2+1,5 km bestämde jag mig för, i stegrande fart. det gick mycket bra. Luften var syrerik och underlaget mjukt och följsamt. Det gick inte direkt i några rekordfarter, men jag kände mg nöjd och glad.

Idag var vi i kinkhyttan på orientering. Min bana var 3,2 km och borde väl löpas på knappa 20 minuter. Jag orienterar dock hellre än bra och dessutom alldeles för sällan, så jag missade vid varje kontroll. Inte så mycket vilse, mer lite snett och vint. Tiden blev således 53 minuter och banlängden snarare 7-8 km, men roligt var det.

Ikväll och imorgon ska jag öva basgångar så att fingrarna blöder. Nästa vecka blir det några lättintervaller och ett lätt "känna på kroppen" pass. Sen väntar varvet. 

skärgårdshelg och banintervaller

Helgen har spenderats i skärgården slappandes, släppandes alla måsten och all stress som förföljt mig sista tiden. Inget jobb, ingen löpning (vilket för det mesta är kul, men ibland känns som en extra stressfaktor), bara god mat, god dryck och trevligt sällskap. Några timmar ute till havs gjorde underverk med själen.

Idag spenderades dagen med idrottsdag på Slottskogsvallen. Jag passade på att avverka ett stegintervallpass på lunchen. Körde 1x800+2x400+3X300+4X200+5X100. Det kändes mycket bra. Lätt och fint. Varje varv hade jag dessutom en helt fantastisk hejarklack på läktaren. Jag kände mig som en riktig sprinter. 

Dagen avslutades med några timmars gemensamt rättande av Svesnka NP följt av enskilt rättande av Engelska NP. Nu är jag lite närmare målet. Har dessutom gjort en plan för de närmaste veckorna. Så just nu känns allt bra. Jag har allt under kontroll. Som jag vill ha det.

Barfotalöpning

Igår sprang jag barfota i mina löparskor eftersom jag glömt strumporna hemma. Det gick förvånansvärt bra även om jag fick lite skav sista kilometrarna. Löpningen avslutades med lite riktig barfota löpning på konstgräs. Ljuvligt att känna gräs under fötterna även om det var av plast. Sprang ungefär 1 km löpskolning och lufs på konstgräset innan J slutade sin fotbollsträning.

I kväll ska jag lära mig allt om barfotalöpning på riktigt och testa att springa i konstiga tåskor. Allt under ledning av Jonas Colting. Jag är förväntansfull även om jag tycker att Colting har en del konstiga idéer för sig. 

Perfekt pass

Idag sken solen nästan hela dagen. Eleverna var duktiga och allt kändes ganska toppen helt enkelt. Igår kunde jag inte somna utan vred och vände funderandes över allt som ska få plats i mitt liv fram till början av juni. Hundratals nationella prov att rätta, betyg att sätta, studentlunch med sång att sjunga, mina underbara elever som jag kommer att gråta över, och dessutom tre inlämningsuppgifter på min kurs. Dessutom ett Göteborgsvarv att träna inför och en sambo med tillhörande barn att umgås med. Igår kändes allt detta jobbigt. Men som så ofta löste en solskensmåndag upp allt trassel. Lite struktur i tillvaron och plötsligt känns allt överkomligt igen. Tänk så det kan bli. Solen gjorde sitt också. Den gör mig alltid glad. 

I kväll har jag så sprungit ett helt perfekt pass. Jag har valt att ta ett avsteg från Szalkaiprogrammet och köra Ulf Fribergs formtoppningsprogram från jogg sista veckorna innan varvet. Behövde lite nya infallsvinklar till min träning. I kväll stod det 3x 2000 meter på programmet. Tempot skulle vara 5m/km och varje intervall skulle alltså ta 10 minuter. Sagt och gjort. Jag sprang ner på hamnpromenaden i Eriksberg och värmde upp 2 km. Sen satte jag av på den första intervallen, det kändes lätt och fint och min spegelbild såg ut att ha höga fina steg med mittenfotsisättning under kroppen. Det var en ljum kväll med sköna vindar och pulsen låg jämt och fint på 160-165 slag/ minut. Alla tre intervallerna gick i samma stil även om de sista 300 meterna på sista intervallen var riktigt jobbiga. Jag kom ut runt en krök och möttes av en hård motvind som jag  fick kämpa mot vilket tog på krafterna. Joggade ner 2,5 km hem. Passet följde planen exakt. Även om jag inte hade nån monsterfart kändes det riktig skönt att springa exakt på målet och känna att kroppen svarar. Glädje.

tralala lilla molntuss...

kom hit ska du få en puss! 

Solen skiner och då finns inget annat än lycka. ikväll blir det tröskelintervaller. Hoppas jag är lika lycklig efter dem.