Käraste vänner

Mitt liv är verkligen på topp just nu. Allt är nytt och lovande: ny stad, nytt jobb, nya (gamla) vänner och kanske nåt mer nytt, nåt som känns alldeles spännande. Allt detta nya och alla förväntningar som ligger i luften gör mig lycklig och sprudlande, men eftersom jag är en person som tänker för mycket och gärna oroar mig trots att jag vet att jag inte borde så kan det inte hjälpas att det finns en smula ångest som lurar i faggorna. kan det verkligen vara så här bra? Får lilla jag lov att vara förbehållslöst lycklig? Något kommer väl att gå fel. När det dessutom är så att jag är ledig är det lätt att jag får ångest över allt möjligt. Jag är så dålig på att vara ledig, jag känner mig bara värdefull när jag gör saker, helst saker för andra. En dag utan innehåll är en meningslös dag. Eller så är det väl inte, men så känner jag ibland. Varför kan jag inte bara njuta av livet? Varför detta ständiga behov av bekräftelse? På sätt och vis känns min lycka dessutom ännu mer oförtjänt då. Hur kan jag i min meningslöshet förtjäna att vara så lycklig? Denna sommar har det i varje fall varit lättare än vanligt, har inte träffats av det riktigt svarta mörkret. Nu har dessutom P och hennes pojkar dykt upp och med sällskap känns inte de lediga dagarna lika långa eller utan mening.

Nu när livet ändå är på topp (trots det lilla ångestmonstret bakom knuten) så tänker jag på hur mycket vänner betyder. Hur det är de som gör att man orkar, som gör att alla stunder av tvivel och ledsamhet känns lättare att bära och som gör att stunderna av glädje känns dubbelt så bra. Två av mina vänner mår inte så bra just nu av olika anledningar och det svider i mitt hjärta. Jag önskar så att jag kunde ge dem en del av min lycka, att jag på något sätt kunde få dem att må bra. Vill ju att alla ska må bra och det är särskilt jobbigt när man vet att man inget kan göra. Ännu jobbigare när man är långt, långt borta från vänner som behöver stöd och uppmuntran. Jag hoppas bara att de vet hur mycket jag tycker om dem och att mina tankar finns hos dem.

KRAM!!!