Det är så sorgligt och gör mig så arg. Jag vill skrika och slå sönder saker, men mest av allt gråta. Jag fattar inte varför ingen säger ifrån. Varför inte omvärlden reagerar. Varför INGEN vågar säga emot. Hur kan en nation tillåtas ockupera en annan och sedan bomba kvinnor och barn sönder och samman när de försöker försvara sig? Hur kan en nation tillåtas gå emot FN:s regler och lagar utan att nån vågar säga nåt?
Självklart är inte någon av parterna helt oskyldig. Men barnen är oskyldiga. Alla de civila som lever under ockupation är oskyldiga. Att de måste plågas gör mig olycklig.
Jag vet inte vad jag ska göra. Mina tårar hjälper ju ingen. Känner mig hjälplös otillräcklig. Som när de bombade Irak. Skulle vilja bli en mänsklig sköld eller ännu hellre ett pansar av stål. Under mig skulle alla barn kunna gömma sig, alla som ville kunde söka skydd. Men det går inte. Så här sitter jag med sorg i hjärtat.
Jag har sorg i hjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar