Upp och ner... om året som gått

Insåg idag när jag läste en väns blogg att jag bloggat i drygt ett år nu. Bloggandet har väl precis som livet gått upp och ner. Ibland finns det ingen tid, andra gånger ingen ork. Att vara sambo i nån annans lägenhet gör också sitt till.

Förra året vid den här tiden bodde jag i Hässleholm och hade precis bestämt att jag skulle flytta. Strax efter blev jag dumpad för första gången i mitt liv, vilket gjorde mig ledsen. På något sätt finns det mycket mer att skriva då, när man är ledsen. När livet är jobbigt behöver man något sätt att ventilera det på. Bloggen är ett sätt att ventilera och dela med sig utan att trötta ut stackars vänner. De som vill kan läsa, andra slipper. Att skriva är också ett sätt att processa sina tankar tycker jag. Väl på papper inser man hur futtigt det låter.

Mitt liv har förändrats så oerhört det år som gått. Så mycket att nästan känns overkligt. Jag har flyttat, bytt jobb och snart ska jag bli sambo. Det hade jag aldrig trott. Var ju nästan beredd på att något skulle skita sig när det allt kändes så bra i höstas, men det gjorde det inte. Trivs som fisken i vattnet med att vara på gymnasiet igen. Trivs med mitt nya liv över huvud taget. Borde känna mig överlycklig. Ibland gör jag det också, som när jag promenerade till jobbet idag i vårsolen. Men lika ofta vaknar jag kallsvettig och funderar. Känner mig som en hopplös lärare som aldrig riktigt räcker till. Känner mig som en dålig människa utan karaktär som trots goda föresatser inte lyckats gå ner ett enda kilo sen i julas. Mina kläder passar inte längre. Jag har lovat mig själv att aldrig byta ut min garderod pga viktökning, men snart är jag så illa tvungen.

H är ljuset i mitt liv och den klippa som gör att ångesten försvinner lika fort som den kom. En del av det jobbiga försvinner nog nu när det blir ljusare. Dessutom ska vi ju snart flytta (förhoppningsvis, det strular lite). Att bo i kappsäck är inte särskilt givande och ibland känns det som att jag inte bestämmer över mitt liv längre, jag bara flyter med liksom. Jag vet att det mest finns i mitt huvud, men jag tror ändå att det kommer att kännas bättre när vi har en lägenhet som är bådas.

Denna veckan har i varje fall varit toppen. Helkväll med C i tisdags och middag ute med H på onsdagen. I kväll är jag ensam med mig själv vilket faktiskt känns ganska skönt. Ibland behöver man vara ensam med sina tankar.

För att summera året som gått så har det varit ett riktigt bra år. Det bästa på länge faktiskt. Saknar mina änner i Hålan, men känner att jag kommit hem här i Gbg.

Stora kramar till alla!!!