Som alltid när jag ska springa långlopp slår det mig ett par månader innan att två mil är ganska långt. Det är som att den insikten inte kan drabba mig innan det nästan är för sent. Jag amnäler mig långt innan loppet, ja långt innan man ens behöver tänka på att träna. Sen packar jag undan tankarna på loppet långt in i nån vrå av medvetandet och forsätter att lunka på som vanligt. Sen plötsligt står den bara där. Insikten. Den säger: Två mil är låååångt!! Den här gången dök insikten upp ungefär samtidigt med insikten om att kläderna inte passar. De insikterna är säkert polare och har konfererat både länge och väl över en kopp kaffe om hur de bäst ska angripa mig. Tillsammans är vi starka tänkte de. De hade rätt.
Tillsammans är ni starka tänkte jag. Tillsammans. Jag behöver också nån att vara stark med tänkte jag. Så jag gjorde en plan. Jag gillar planer. Ordsning och reda. Letade rätt på min trogne löparkompis och coach szalkai och la tillsammans med honom upp en plan för vårens träning. Eller alltså... jag läste och lät mig inspireras. Nästa vecka innehåller fyra pass varav två ganska lätta distans lopp och ett tempolopp med fartökning.
Just nu känner jag mig väldigt peppad. Vi får väl se hur det känns i slutet av veckan. Håller er uppdaterade.
Allt för idag...
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar