Tanken med min löpning är ju delvis att bli snyggare... eller i varje fall fastare, kanske lite smalare. Självklart är viljan att må bra och tanken på att springa riktigt fort minst lika stora drivkrafter, annars skulle jag kanske gå på aerobics eller spinna eller nåt annat. Löpning är frihet. Inte i en liten ask utan i skogen, stan eller var man nu befinner sig. Under påskveckan har det blivit en hel del löpning. Nästan sex mil på en dryg vecka. Kroppen känns stark. Solen värmer och fötterna känns lätta. Underbart.
Men, jag skulle ljuga om jag inte erkände att en del av drivkraften bakom löpningen trots allt är att bli snyggare. Bildbeviset här intill visar dock att löpning knappast gör ig särskilt snygg. I varje fall inte för stunden. Kanske i längden. Man kan ju alltid hoppas.
2 kommentarer:
Men snäckan då! Du är ju ALLTID snygg =)
Visst är det sant att man blir snygg av löpning. Kolla bara på farsan. Men mest av allt blir man snygg inuti. (För övrigt har Nosse rätt)
Skicka en kommentar