Igår sprang jag Martin och Camilla blodomloppet. Hela jobbet skulle vara med och promenera, men typ hälften hoppade av. Slöseri med pengar, men mer picknickmat till oss andra. Massor av picknickmat faktiskt. ICA är generösa i sina påsar. Till det hade vi införskaffat vin och det hela blev en mycket trevlig tillställning trots att himlen envisades med att släppa skurar på oss i tid och otid.
Detta trevliga var dock efter själva loppet. Under loppet var det mindre trevligt. Trångt och aningens oorganiseratmed framskjuten start och förkortad bana. Trängseln gjorde att jag fick kryssa mellan ungar och andra som gått ut för hårt. Plötsligt klev jag fel och fick foten under mig i ett konstigt läge. Knak. Med mina uttänjda ledband behövs det inte mycket för att foten ska stukas. Jag hade bara avverkat 500 meter och funderade en stund på om jag skulle kliva av, men så farligt kändes det inte riktigt. Efter ungefär en kilometer på den onda foten hade den stabiliserats ganska bra så jag valde att fortsätta. Lyckades hålla förvånansvärt hög fart med tanke på sagda incident. Klockade in på 21.55 med målsättning under 22. Tyvärr 4 sekunder efter min värste konkurrent Martin.
Duktigast av alla var Camilla som fick den hedervärda tiden 24.04. Med tanke på att hon ganska nyss började springa på allvar är det riktigt bra. Jag är så stolt över henne.
Hoppas nu bara att foten läker helt innan nästa helg då jag och pappa ska springa i Askersund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar