I sol och hagel

Inez bestämde sig i morse för att tio över åtta var en utmärkt tid att gå upp. Egentligen tyckte hennes ömma moder att det passade bättre med en ordentlig sovmorgon efter en natt fylld av maratonamning (3 timmars oavbrutet snuttande är inte lysande för nattsömnen), men vem kan motstå en skrattande glädjetjutande bebisdam?

Eftersom solen sken begav vi oss ut på en tidig promenad. Träningskläderna toppades med stora solglasögon och öronen fylldes av ljudbokens sista kapitel. Inez plirade mot mig i vagnen och gav då och då ifrån sig små tjut av glädje. Sömnen började tynga hennes ögonlock, men den lilla damen är en riktig sömnvägrare så hon kämpade mot så gott hon kunde. Plötsligt försvann den värmande solen och små vita kulor samlades på ovansidan av vagnen. Hagel. Så mycket för den vårpromenaden. Eftersom vi inte hade regnskyddet med oss var det bara att slänga en filt över vagnen och vända hem. Väl hemma skiner solen igen, men den här gången väljer jag att betrakta den genom fönstret.