1.59.34

Jag är glad och nöjd även om det var ordentligt jobbigt, särskilt de sista kilometrarna. Ett tag uppför Avenyn kändes det som att jag stod still. Kroppen orkar liksom inte riktigt hålla det tempo huvudet vill. Men det bästa är att det var roligt! Nästan hela tiden. Inga negativa tankar. Inga funderingar på att bryta. Bara ren löpglädje. Jag brukar hata kilometrarna på Hisingssidan, men nu är de ju mina hemmakvarter, där jag löper de flesta av mina vagnkilometer så de kändes ganska lätta. Som en söndagsjogg och dessutom utan vagnen.

Planen var att springa i ett ganska jämt och lugnt tempo hela vägen och kanske öka efter Götaplatsen och i mitt huvud gjorde jag precis det. Det var bara att det inte fanns mer kvar i kroppen. Sista fem kilometrarna gick långsammare än de andra, men det kändes som att de gick fortare. Skumt, men säkert helt logiskt. Den allra sista kilometern lyckades jag samla kraft nog att öka på riktigt och inne på vallen la jag i en riktig spurt för att komma in under de magiska två timmarna. Sprang in i en och annan löpare, men det var det värt. Det var inte med mycket, men jag klarade det.

På det hela taget kändes det som ett bra lopp som jag är nöjd med. Tiden är dessutom bara 20 sekunder långsammare än min bästa Göteborgsvarvstid. Nu blir det nya tag mot nya mål. Lidingöloppet hägrar och dessutom vill jag gärna persa på milen. Känner mig taggad och glad. Förväntansfull inför ett lysande löpår.