Alltså jag undrar en sak. Vad är det med alla människor? Varje dag åker jag till och från jobbet med tåg, och varje dag lyssnar jag till kanske en timmes gnäll. Nu är det för varmt, innan var det för kallt. Ibland är det nån släkting/kompis/pojkvän som är jobbig och ibland gnälls det för att det är måndag. Har folk inget vetiigt att säga varandra? Bara gnäll... eller möjligtvis gottande i andras olycka. Om man nu ska gnälla kan man väl gnälla över nåt vettigt, typ krig och världssvält, men på det stora taget avskyr jag gnäll. Det är liksom bara så meningslöst. Gör nånting åt saken då, om det går. Vredgas och bli arg eller ledsen över världens orättvisor, men sluta upp med att gnälla. Snälla. Ge oss alla makten att se de saker vi kan göra nåt åt (gör så det i så fall) och makten att inse vad vi inte kan ändra (typ vädret) och förmågan att glädjas åt det vi har istället för att längta bort/gnälla/missunna andra.
Kram
4 kommentarer:
Halloj !
Du har helt rätt om det där med gnäll ! Man gnäller och klagar och det betyder bara att vi tar allt förgivet tror jag.. Tänk när morgondagen inte kommer nåmer eller när pojkvännen/släktingen/kompisen inte finns där längre... Ångrar man inte småsakerna man beklagat sig över då ?
Usch ja. Nu ska jag verkligen ta mej en funderare över gnällandet !:)
kommentaren ovan fr:
www.laurak.blogg.se
Fy fasen va bra skrivit.... HEJA MINA!
tack för kommentarerna :) Roligt att få kommentarer av både vänner och okända :)
Skicka en kommentar