PB och genomklappning

Jaha... så var det avklarat. Årets första mål. Seedningsloppet. Efter en vinter med bra träning skulle kvittot komma. Är jag i form? Träningen har visserligen inte varit med milen som mål, utan ett halvmaratonprogram och formen ska egentligen visa sig först i maj, men ändå. Målsättningen var både hög och låg. Mikael hade peppat mig till 4.45 tempo och ett kvartsmaraton under 50 minuter. Kunde det vara rimligt? Som ett drömmål, visst, men jag har inte klarat milen under 50 minuter sen 2003. Mitt personliga mål blev istället just det. Att klara milen under 50 minuter. 

När jag vaknade i morse, vid fembläcket, trodde jag inte att jag skulle kunna springa alls. Halsen värkte och jag hostade upp otäckt slem. Efter ytterligare några timmars sömn kändes halsen bättre och kroppen okej. Bestämde att loppet skulle springas trots lite halsont. Det var ju trots allt ett av årets mål. Camilla hämtade upp mig vid strax efter 11 och vi mötte upp joggarna nere i frihamnen. Efter uppvärmning i snålblåst bestämde sig solen för att titta fram. Toalettköerna ringlade långa och jag var lite orolig för att magen inte skött sig som den skulle under morgonen. Men det var ju trots allt bara 10,5 km. Borde inte vara några problem. 

Väl i startfållan bestämde vi slutgiltig taktik. Vi skulle hjälpas åt att hålla tempot nere första kilometrarna och uppe sen. För egen del planerade jag att hålla 4.45 tempo till varvning, sen fick jag se. Kroppen kändes lätt och tempot lågt. Ganska snart hade vi sprungit en tredjedel. Solen sken och visserligen pinade vinden bitvis i ganska bra, men känslan var ändå okej. Bitvis var det ganska trångt, trängre än själva varvet. Benen pinnade på. Vi passerade under målfållan på 24.20. Precis på tänkt tempo. Perfekt. Hittills kändes det bra. Inga problem att hålla tiden. Kanske skulle jag ändå klara drömmålet? Efter ytterligare nån kilometer drog Mikael ifrån lite. Magen gjorde sig påmind. Ju längre jag sprang desto mer krampade den. Visste att det fanns Bajamajor vid 8 km. Det var bara att bita ihop. Det skulle inte bli någon drömtid idag. Efter toabesöket gick det lätt att springa igen. Kom snabbt upp i det ursprungliga 4.45 tempot igen. Passerade 10 km på 49. 32 och kom i mål på 52.11. Tider som jag egentligen är ganska nöjd med, men som känns snöpliga idag. 

Det positiva är att målet under 48 på milen inte känns omöjligt. Det kommer ju fler lopp.