Ägnade vilodagskvällen åt att se på skidlandslagsdokumentär. Attans vad inspirerad jag blev. Tänk att kunna ägna all sin tid åt träning. Gå upp träna, äta träna, vila träna osv. Allt tillsammans med likasinnade i en miljö anpassad för ens sport. Tänk att ha coacher som stöttar, peppar och pushar, som lägger upp program och gör matsedlar. Kanske till och med en kock som lagar näringsriktiga måltider. Det vore nåt det
Efter en hektisk dag på jobbet där alla sliter i mig från olika håll kan jag verkligen känna att ag skulle vilja ha ett liv utan den typen av krav. Bara gröt, vila och träning. Å andra sidan älskar jag mitt jobb, mina elever och kollegor. Jag älskar att fixa och dona, att vara ansvarig och mitt i smeten. Jag älskar också att springa tills jag nästan spyr. Men jag älskar det särskilt efter en hård dag på jobbet. Så kanske har jag det bästa av båda världarna. Kanske är livet precis så bra som det kan bli. Jag tror det.
Nu ska jag iväg för ett löpbandspass med C. 5x400 meter står det på Szalkaischemat, jag planerar att köra två set. 5 känns lite mesigt. Återkommer i ämnet. Senare. Efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar