Klass 2 varning

Bild från GP
Tanken för dagen var att springa över bron till Life för ett Kettlebellspass. Efter att ha ätit frukost till P4:as trafikvarningar bestämde jag mig dock för att strunta i det passet. Lillbilen skulle knappast gå att gräva fram denna morgon och att springa över Älvsborgsbron efter all denna snö verkade inte så lockande. Bron är inte direkt känd för att vara lysande snöröjd och det blåser en hel del på toppen. Jag får väl helt enkelt ta en vilodag tänkte jag medan jag tittade ut på grannarna som försökte skotta loss sina bilar. 

Efter några timmars pluggande infann en rastlöshet sig i kroppen. den hade uppenbart ingn alls lust att vila. Eftersom jag gärna lyssnar på min kära kropp snörde jag på mig skorna och stavck ut för ett litet snöpulsningspass. Precis som för Miranda skenade min puls i början av passet 189 slag per minut efter ett par hundra meter. Hög puls är ju lite av en varningssignal, men eftersom det hänt några gånger förut när jag stuckit ut i kyla och snö, bestämde jag mig för att ge den en kilometer på sig att stabilisera sig och precis som förra gången sjönk den sakta till stabila 135. Jag hade ingen riktig plan för passet. Lät fötterna och kroppen bestämma. Underlaget hade också ett ord med i laget. Ganska snart blev det till ett slags naturlig fartlek. Fötterna skuttade över snöhögar och pulsade sakta genom decimetertjock nysnö. Bitar av nyplogad gångbana gav upphov till ordentliga fartökningar med god teknik. Kroppen svarade med högre puls men också med tydlig glädje över att få ta i lite. På det hala taget blev det ett riktigt lyckat pass.

På min runda mötte jag mängder av folk som förökte skotta ut sina bilar och ett helt gäng bilar som  glidit av vägen och fastnat i snöhögar. Glad att jag valde att köra direkt hemifrån idag.