Ibland är livet fantastiskt

Det blev tempolöpning på löpbandet i fredags. 8 km i varierande fart, började i 6.30 tempo för att sedan öka var 500 meter till jag var uppe i 4,15 tempo. Sista 2 kilometrarna lika sakta som i början. Det är fascinerande med löpbandsträning. Första stegen är så jobbiga att jag inte kan förstå hur man kan springa fortare är 10km/h på dem. När jag däremot varit uppe i ett högt tempo och vänt känns samma 10km/h nästan som promenadtempo.

Efter löpningen drack jag en Gainomax och styrde sedan kosan tillbaka till jobbet för lite kalas. Efter en glad och livad kväll med tipspromenad (typ 0 rätt), quiz (typ mest rätt) och spontanspelande med vårt nya jobb-band, blev det totalvila på lördagen. Två filmer på filmfestivalen avnjöts däremot och en mycket trevlig melodifestivalkväll med Linda.

Den ena filmen var Rage av Sally Potter. En fantastisk pärla i monologform. Avskalad, snygg och med underbara skådespelare, bland annat Jude Law som transa. Efter filmen var Sally Potter på plats för ett samtal. Hon är verkligen en beundransvärd person och lite av en idol sen Orlando. Vissa av eftersamtalen på filmfestivalen känns lite meningslösa, men Potter svarade med en halv föreläsning på varje fråga och det syntes att hon verkligen gillade att diskutera sin film. En efterdiskussion av lite mindre vikt skedde efter den mycket mystiska filmen Temptation of St Tony, en surrealistisk svartvit film som skulle fungera som en metafor över Estland och kapitalismen. Jag har ännu inte bestämt mig för om jag tyckte att den var bra eller inte.

Söndagen bjöd sen på ett lugnt långpass med C i ett underbart vackert Skatås. verkligen en lisa för själen att komma ut i naturen