trailrunning

trailrunning

onsdag 7 oktober 2009

en ny dag

...känner mig lite bättre idag. Har fyllt kvällen med mycket trevlig löpning i Skatås med allra käraste C. Vi laddar inför Göteborgsvarvet. Attan vad vi ska bli snabba förstår ni. Idag stod det fartlek på schemat, vilket var roligt men jobbigt. Vi sprang i en jättelik skock... typ som får... eller kor, vallade av en kvinna i fronten och en man längst bak. Med jämna mellanrum blåste kvinnan i en visselpipa och då gällde det att springa allt vad man orkade, sen blåste hon igen och skocken återgick till ett lugnare tempo. Stackars de andra i Skatås. Tänk att vara ute på en trevlig skogspromenad eller kvällsjogg och plötsligt mötas av en hel hjord med löpare som stirrar stint framför sig. Hjälp.

Inser att jag borde plugga lite, men har ingen ork idag. Det blir nog en lång varm dusch och sen myskväll med Meredith och de andra.

Längtar och saknar

tisdag 6 oktober 2009

Ensam

Jag gillar inte att vara ensam... eller? Egentligen gör jag ju det och när dagarna är späckade med elever är det ibland skönt att bara få vara med mig själv. Eller... Jo det har jag ju alltid tyckt. För mycket ljud gör att mitt huvud vill explodera och vissa dagar kan jag känna att jag bara längtar efter en stund för mig själv. En stund att rensa tankarna från alla intryck. Men den stunden kan jag ju få genom en promenad, eller en löptur. Nu sitter jag här ensam och önskar att H var här. Längtar och saknar trots att är mindre än två timmar sen han åkte. Aningens patetiskt kanske, men jag har vant mig vid ett liv där han är närvarande. Här bredvid mig. Som en varm famn att krypa upp i, nån att hålla i handen och nån att umgås med. Finnas till tillsammans med. Så nu känner jag mig ensam. Sådär tråkigt ensam. Inte självvalt. Plötsligt.

Men han kommer ju tillbaka. Om några dar. Snart. Om inte alls länge. Tills dess får jag väl försöka njuta av den ensamhet jag ibland längtar så våldsamt efter. Även om jag kommer att längta ännu vålsammare efter H. Så är det bara.