trailrunning

trailrunning

fredag 29 april 2011

Begravning

Klockan är fem och solen är på väg upp. Allt är så där stilla som det bara är på morgonen innan staden vaknar. Vi ska på begravning idag, så stillheten känns passande. Inez ska följa med och för att ta oss dit måste vi åka bil i fyra timmar. Hoppas att det går bra. Vi ska åka med min kusin som jag inte träffat sen hon var liten. Konstigt det där, hur man förs samman när människor föds och dör. På sätt och vis ska det bli trevligt. Vi är en stod släkt, men träffas sällan. Det blir spännande att se alla igen även om det är under tråkiga omständigheter.

Efter begravningen blir det en sväng till Örebro. Skorna är nedpackade, men jag vet inte om det kommer att hinnas med någon träning. Det får tiden utvisa. Det har inte högsta prioritet den här gången

onsdag 27 april 2011

Vilodag?

Mina vilodagar är oftast de mest hektiska. De är fyllda med helt andra saker än träning och ofta är det just därför träning inte får plats. Jag bloggar ju mest om min träning, men livet innehåller ju som bekant så mycket mer. Idag har jag och Inez varit på universitetet och haft seminarium nästan hela dagen. Nu är det bara ett seminarietillfälle kvar den här terminen och bara ett läsår kvar tills jag kan lägga Specialpedagog till min yrkeslista. I mitt stilla sinne funderar jag redan på nästa utmaning. Kanske forskning vore nåt... men först ska jag bli klar med detta, det är ju trots allt en magisteruppsats kvar. Efter dagen på universitetet svängde vi förbi Eriksberg för en fika med Anna och Therese och deras bebisar Carl och Fanny. Mysigt! Sen var det dags för babysim där Inez fick prova på att dyka från en flytmadrass. Det var spännande, men lite svårt eftersom hon inte är så bra på att sitta ännu. Annars är favoriten balansringen, den kan hon ligga länge i och sprattla.

I morgon är det Boot Camp igen och en sväng kring slottsskogen med vagnen

tisdag 26 april 2011

Mamma Bootcamp och njutningslöpning





Efter en natt med ganska lite sömn klev vi upp när H gick till jobbet. Inez har en liten ögoninfektion och har varit ängslig från och till hela natten. Till min glädje sken solen utanför fönstret och Mamma Bootcamp kändes som precis vad vi behövde för att kickstarta dagen. Tanken var att Inez skulle sova förmiddag under passet, men den oroliga natten och det tidiga uppstigandet gjorde att hon somnade redan vid åtta och vaknade lagom till vi skulle åka. Så istället för att sova ägnade hon timmen åt att prata, skratta och gorma. Så länge hon fick "vara med" gick det bra, men när hon förväntades vara för långa stunder i vagnen blev hon ilsken. På det hela taget var hon dock med på noterna och tyckte det var skoj att se mamma göra utfallssteg och springa uppför en trappa samt ligga bredvid när mamma gjorde plankan.

Passet var skönt. Lagom jobbigt, eller kanske i lättaste laget. Bra och enkla övningar med fokus på bålstyrka och stabilitet. Det allra bästa med passet var kravlösheten och att det kändes okej med en högljud bebisdam och okej att ta en liten amningspaus mitt i. Härliga Eva var inspirerande och hejade på oss mammor. Slottsskogen visade sig från sin allra vackraste sida med blomsterprakt och kvittrande fåglar så när Inez efter passet somnade skönt i min famn passade jag på att ta en kortare vagnjogg runt parken. Skönt att rensa ur påskhelgens träning ur benen. Som pricken över i avslutade vi det hela med kaffe och hallonsorbet i Villa Belparcs trädgård. Härligt!

Perfekt pass

En helt perfekt påskhelg avslutades med långa intervaller i Skatås med jogg-gänget. Det var en ljuvlig försommarkväll. Solen värmde fortfarande och det luktade av granskott, grus och nyutslagna träd. Benen kändes aningen tunga efter de 18 kilometrarna terräng de genomförde i lördags. Efter 4 vackra lugna och pratiga uppvärmningkilometer kom vi bort till lilla Delsjön och Bertilssons stuga. Här var det dags för intervallerna, 5 minuter runt sjön och sedan tillbaka. Totalt 10 minuters löpning. 3 upprepningar. 2,5 minuts vila. Här gällde det att inte gå ut för hårt, 10 minuter är ganska långt. Enligt Fribergsprogrammet på jogg.se ska jag hålla 5 minuterstepo så jag siktade på det. Löpningen kändes lätt och jag fokuserade på mig själv och på tekniken. Efter 4,56 pep klockan, 1 km avklarad och dags att vända. Perfekt tempo. På den sista intervallen var planen att öka något på vägen tillbaka. Känslan var att jag sprang fortare än innan, men slutresultatet blev exakt samma, alla tre intervallerna fick ihop 2 kilometer på 9.50. Helt enligt planen. Att det inte gick att öka på sista visar väl bara att jag disponerat kraften rätt.

Jag är grymt nöjd med passet. Det kändes super hela vägen. Snart är jag i samma form som innan graviditeten. Det är så härligt att springa nu. Kroppen känns bra och vädret är underbart. Jag har dessutom fått ett annat lugn sen graviditeten. Mer tålamod och uthållighet. Det måste inte gå så fort hela tiden. Idag börjar Mamma Boot Camp. Det ska bli spännande att se hur det funkar att träna med Inez. Rapport kommer senare

söndag 24 april 2011

Glad påsk!

Påskhelgen har varit helt underbar. Sommarvärme nästan hela veckan. Mys med familjen i massor. Påskmiddag på uteplatsen med grannarna. Lunch i hamnen med bästa Camilla. Fotboll på Rambergsvallen. Inez första Lisebergsbesök. 18 km terräng i Skatås. Livet när det är som bäst helt enkelt.

onsdag 20 april 2011

Som en gott och blandat påse



Jag gillar planer ordning och struktur, både i livet och när det kommer till löpningen. Jag sätter upp mål och gör planer för hur jag ska nå dit. Men ibland är det skönt att ta ett steg från planen och köra på känsla. Inför gårdagens pass hade jag inte tränat på en vecka. Jag hade egentligen bara tänkt springa några lugna vagnkilometrar för att känna på kroppen. Förkylningen hade slutligen släppt taget om min näsa och tillät mig äntligen andas normalt igen. Inspirerad av Oscars kommentar om trösklar på Facebook och Andreas superpass från häromdagen bestämde jag mig dock för att kombinera dessa, 3 trösklar och lite styrka läng vägen kändes som en dra lan. Solen värmde och vägarna var sopade. Alla förutsättningar var perfekta. Uppvärmingen kändes lätt och så även första intervallen, 2 km på 10,40 kändes okej med tanke på att vagnen var med.

Nere vid hamnen blåste det en del som vanligt så andra intervallen gick något långsammare. Det var en helt underbar dag och hamnpromenaden var fylld av flanerande människor och njutande lattemammor. En och annan tittade på mig som att jag vore knäpp, men jag log soligt mot alla. Under den andra vilan passerade jag en liten backe och fick för mig att köra några korta backintervaller. 4 stycken snabba ruscher upp och ner för den lilla backen fick det bli. Inez, som vid det här laget slumrade sött i vagnen, fick vänta nedanför. Sen var tanken att sista intervallen skulle följa, men min uttänkta väg var fylld av bilar och soldyrkande golfare så det fick bli lugn jogg en bit istället. Vid brofästet fick jag för mig att jag skull ta en sväng upp på bron. Jag tänker att det måste vara bra träning inför varvet att springa uppför bron med vagnen med jämna mellanrum. Utsikten från bron är makalös när solen skiner. Väl nere igen körde jag lite styrka i 10 minuter innan jag satte av på den sista intervallen. Nästan hela sista kilometern gick svagt uppför och var ordentligt jobbig i solgasset. Tiden på sista intervallen blev modesta 11,04, men jag är nöjd att jag slutförde den. Efter ett kort depåstopp på pressbyrån joggade jag sakta hem. Vid det här laget vaknade Inez och bestämde sig för att det fick vara nog med vagnåkning så sista kilometern joggade jag sjungandes Lilla snigel. En ny och intressant upplevelse.

lördag 16 april 2011

Förkylt

Ingen träning på hela veckan... lite lite hemmatyrka har jag försökt mig på och några promenader, men kroppen känns febrig och näsan är helt igentäppt så mest har jag vilat. Inez är hostig och snörvlig och allmänt ynklig och H är också sjuk så vi har varit hemma och myst hela familjen.

tisdag 12 april 2011

Semester och sorg i hjärtat

Jag hade egentligen skrivit ett långt inlägg om semestern, men sen kom gårdagen. Bara massa elände. Min fina mormor gick bort väldigt plötsligt och min arbetsplats är nu helt utdömd. Att läsa inspektionsrapporten ger kalla kårar. Hur kunde det gå så här?

Sådana dagar är jag extra glad för Inez. Hon lyser verklien upp den mörkaste dagmed sina glädjetjut, skratt och leenden. Under semestern har lillan lärt sig att greppa, hittat sina tår och fått en tand.

Jag hade tänkt skriva om morgonlöpning på stranden, svettiga powersteppass och blöta vattengypasessioner, men jag gör som Mia och mörkar min träning och väljer istället att avsluta med några semesterbilder