trailrunning

trailrunning

söndag 20 november 2011

När man inte kan springa...

När man inte kan springa finns det liksom inget att blogga om. Eller jag skulle ju kunna skriva lite om livet. Om min underbara dotter som alldeles snart fyller ett år. Om det fantastiska nya jobbet, med den jättebra lönen som jag just fått. Om en fantastiskt mysig helg, med pepparkaksbak, julmarknad, julpynt och tokfint umgänge. Men det ids jag inte. Jag vill skriva om löpning. Om långpass i solen eller intervaller i grådimman. Men det sätter foten stopp för. Den gör fortfarande ont. En sjukgymnast ska få titta på den, men inte förrän om två veckor. Tills dess vilar jag. Eller rättare sagt promenerar och kör styrka. Ungefär som den här tiden förra året, när jag var jättetjock och väntade på Inez.

fredag 4 november 2011

Höstpromenad

En ond fot hindrar mig från att springaoch Inez förkylning gör att jag inte vill dra in henne på mammagympan. Så idtället promenerar vi. Flera timmar om dagen. Dagens promenad var så varm att det inte alls kändes som november.
Dessutom var det för en gång skull nästan vindstilla nere i hamnen. Mötte mängder av löpare och blev grymt sugen på att springa. Men jag har bestämt mig för att vänta ut foten ordentligt. Testsprang ett par kilometer i onsdags och det kändes rätt okej när foten blivit varm, men på kvällen var foten öm och stel. Jag har ingen lust att dra på mig en långvarig skada så jag vilar snällt. Säsongsvilar helt enkelt och är tacksam för att foten inte gör ett dugg ont att gå på.