trailrunning

trailrunning

måndag 28 juli 2008

Sol och systeryster

Solen går för högvarv och det är näst intill olidligt varmt. Skönt att de lovat lite svalare väder nu. Jag vet att man ska glädjas åt sol och värme, men utan luftkonditionering är 25 gradiga nätter bara jobbigt. Njuter annars av en underbar semester. Utflykt, bad och slappande med bok och/eller P1-lyssnande är det som fyller dagarna. Igår ägnade vi timmar åt att lyssna på P1, bla en halvtimmes bokcirkel om Anna Karenina, jag vet att vissa skulle finna detta något galet, men för mig var det ren och skär lycka. Finbesök av Miryam med familj hade vi också. Mycket trevligt även om hon envisades med att skrika varje gång H ville röra henne. Kanske är det skägget... eller kanske har hon nåt i sig som gör att hon ogillar män i största allmänhet, det trodde i varje fall J.

Tänker fortfarande inte skriva om allvarliga saker, det får vänta till efter semestern. För första gången på mycket länge är jag helt ledig och försöker njuta av det. Det går mestadels riktigt bra, tack vare finaste H, även om jag i lördags drabbades av en släng "åh vad jag är meningslös"-ångest. En tur i löpspåret gjorde mig på lite bättre humör även om jag insåg att jag är sjukt otränad. Ska springa en mil 23 augusti med pappa så det måste bli fart i benen igen annars kommer jag väl ramla ihop efter halva. Men med skatås runt knuten finns inga egentliga hinder, bara dumma undanflykter.

Min roliga, tokiga, underbara syster har börjat blogga. Fantastiskt rolig läsning om hennes liv, inte särskilt likt mitt trots släktskapet. Jag skrattade högt flera gånger.

Nu ska jag diska lite och kanske ta en dusch innan jag smälter bort i värmen.

Kram

torsdag 17 juli 2008

Käraste vänner

Mitt liv är verkligen på topp just nu. Allt är nytt och lovande: ny stad, nytt jobb, nya (gamla) vänner och kanske nåt mer nytt, nåt som känns alldeles spännande. Allt detta nya och alla förväntningar som ligger i luften gör mig lycklig och sprudlande, men eftersom jag är en person som tänker för mycket och gärna oroar mig trots att jag vet att jag inte borde så kan det inte hjälpas att det finns en smula ångest som lurar i faggorna. kan det verkligen vara så här bra? Får lilla jag lov att vara förbehållslöst lycklig? Något kommer väl att gå fel. När det dessutom är så att jag är ledig är det lätt att jag får ångest över allt möjligt. Jag är så dålig på att vara ledig, jag känner mig bara värdefull när jag gör saker, helst saker för andra. En dag utan innehåll är en meningslös dag. Eller så är det väl inte, men så känner jag ibland. Varför kan jag inte bara njuta av livet? Varför detta ständiga behov av bekräftelse? På sätt och vis känns min lycka dessutom ännu mer oförtjänt då. Hur kan jag i min meningslöshet förtjäna att vara så lycklig? Denna sommar har det i varje fall varit lättare än vanligt, har inte träffats av det riktigt svarta mörkret. Nu har dessutom P och hennes pojkar dykt upp och med sällskap känns inte de lediga dagarna lika långa eller utan mening.

Nu när livet ändå är på topp (trots det lilla ångestmonstret bakom knuten) så tänker jag på hur mycket vänner betyder. Hur det är de som gör att man orkar, som gör att alla stunder av tvivel och ledsamhet känns lättare att bära och som gör att stunderna av glädje känns dubbelt så bra. Två av mina vänner mår inte så bra just nu av olika anledningar och det svider i mitt hjärta. Jag önskar så att jag kunde ge dem en del av min lycka, att jag på något sätt kunde få dem att må bra. Vill ju att alla ska må bra och det är särskilt jobbigt när man vet att man inget kan göra. Ännu jobbigare när man är långt, långt borta från vänner som behöver stöd och uppmuntran. Jag hoppas bara att de vet hur mycket jag tycker om dem och att mina tankar finns hos dem.

KRAM!!!

söndag 13 juli 2008

När livet gör hoppsasteg...

Tillbaka i Sverige och i min alldeles nya hemstad Göteborg. Har cyklat runt på min sprillans nya cykel och upptäckt omgivningarna. Har njutit av att ha uteplats, dessutom så pass avskiljt att jag haft rådjur på besök. Lantligt värre.

Det har varit almedalsvecka och jag känner att jag borde ondgöra mig lite över alliansen. De är ju märkliga, det enda konstruktiva förslaget de kommit med för att stoppa inflation och lågkonjunktur är att ge mer pengar till konkurrensverket. Hurra! Det löser säkert alla problem. Kanske dags att krypa till korset för herr Reinfeldt och erkänna att deras politik inte gett några nya jobb eller nån bättre ekonomi. den högkonjunktur som de hittils ridit på var knappast alliansens förtjänst. Men det får vi nog aldrig höra dem erkänna. Det finns nog massor att vara upprörd över och en hel del att skriva om FRA-lagen bland annat. Problemet är bara att jag är alldeles för lycklig. Jag mår så fantastiskt bra just nu. Jag har inte haft en sån här lång ihållande lyckokänsla på många år. Känns som att en bomb när som helst kommer slå ner i min lyckas trädgård. Men tills dess tänker jag låta livet göra hoppsasteg och hjärtat kullerbyttor. Vakna och somna med ett leende på läpparna.

Kram på er alla mina vänner!!

torsdag 10 juli 2008

Fjärilsvägg


Numera bor det tio fjärilar på min vägg.

onsdag 9 juli 2008

Hemma igen

Så, nu är jag hemma. Äntligen. Eller, inte så att jag haft tråkigt. Tvärtom. Men det är ändå skönt att komma hem. Skönt med regn. Skönt med lugn och ro. Att pula lite i min ensamhet. Vara bara för mig själv. Sitta på uteplatsen och andas in den friska regnblöta luften. Sova i min egen säng. Inte behöva oroa mig för ungarna eller planera några aktiviteter, inte ens ha koll på klockan. Idag ska jag inte göra något speciellt alls. Bara pyssla, lyssna på bra musik, äta god mat och sen se på lite dålig TV. Underbart.

På fredag blir det Winnerbäck med L. Toppen, hoppas att regnet håller upp då.

Kram!!

Malta i bilder:








måndag 7 juli 2008

Snart hemma...

I natt akte nastan alla eleverna och min kollega hem. Sa nu ar det ganska tomt har. 11 elever och jag. Jag har faktiskt ganska mycket hemlangtan nu. Saknar mina vanner och min alldeles nya lagenhet. Saknar att prata med pappa i telefon, svensk mat och dalig TV. Saknar nan som jag inte vet om jag vagar sakna annu, men dar far jag vanta ett tag till. Imorgon flyger vi hem. Det blir med blandade kanslor, men mest positivt. Tre veckor i solen ar fullt tillrackligt. Sarskilt nar det trots allt ar arbete, om an lyxigt sadant.

Kram... ses snart