trailrunning

trailrunning

lördag 16 oktober 2010

Underbarhöstpromenad i Färjenäsparken och runt Eriksberg





Idag skiner solen och det är härligt klart och högt i luften. Nästan krispigt. Hösten är min favoritårstid och idag visade den sig verkligen från sin bästa sida. Med bra musik i öronen och löparskorna på fötterna begav jag mig därför ut på upptäcksfärd i omgivningarna. Vi har bott här i snart två år, men det finns fortfarande mycket att upptäcka, delvis på grund av att vi bor i ett väldigt expansivt område som förändras hela tiden, men också för att vi alltför sällan ger oss av på upptäcksfärd. Idag begav jag mig i varje fall ner i hamnen och den relativt nyanlagda Färjenäsparken som ligger precis vid brofästet. Jag tycker inte att det var så många månader sedan jag gick där sist, men oj vad det hade hänt grejer. I anslutning till den underbara lekparken som finns i parkens ena ände hade de anlagt ett utegym och dessutom mätt ut en slinga på 1400 meter, komplett med 200 metersmarkeringar. Perfekt för långa intervaller. Detta utegym kommer nog att bli välbesökt av mig och bebisen. Hela parken var dessutom ombyggd, med terasser och odlingar, utsiktspunkter och fikabord. Helt enkelt supermysigt. Trots att jag egentligen inte var optimalt klädd var jag tvungen att springa en kilometer så fort som jag bara orkade. Benen hade ett eget liv och det kändes helt underbart att få fylla lungorna med höstluft och få känna hur pulsen rusade. Attans vad jag saknar löpningen. Promenader ochcrosstrainer i all ära, men inget går upp mot löpning. Promenaden avslutades med en stor cappucino och hallonpaj på ett mysigt italienskt café nere i hamnen. Ibland är livet helt underbart. Tänk vad lite som och frisk luft kan göra med humöret.

Såhär i vecka 34 börjar magen vara ganska stor. Jag har gått upp exakt 10 kilo (8:a sen invägningen i vecka 12) och har ett midjemått på exakt 100 cm där jag är som allra bredast.

tisdag 12 oktober 2010

Äntligen lite riktig träning

En väldigt ihärdig förkylning har hindrat mig från riktig träning i flera veckor. Det har blivit en del promenader, men definitivt inget som vare sig känts i musklerna eller höjt pulsen. Hela min kropp har skrikit efter lite riktig träning och igår kände jag mig äntligen redo. Efter lite rask promenad på bandet testade jag att springa. Det kändes bra i magen och flåset, men vikten gjorde sig påmind i knäna. Jag är inte gjord för att vara såhär tung. 10 kilo är trots allt 10 kilo och dessutom koncentrerade mitt på kroppen. Utslitna knän är det sista jag vill ha så efter futtiga 3 kilometer avbröt jag löpandet och gav mig istället på Crosstrainern. 30 minuter på en för mig ovan maskin räckte till för att höja pulsen och locka fram lite svett. Resten av timmen ägnades åt överkroppsträning i gymmet. Här var lyckan total. Graviditeten påverkade mig inte alls utan jag kunde lyfta och dra precis som vanligt. Det var riktigt härligt att låta musklerna jobba och svetten rinna. Minst två gånger per vecka ska jag försöka få till liknande pass. De gör gott för både kropp och själ.

söndag 3 oktober 2010

Förkylning, ryggont och bebisfunderingar

Har varit förkyld i över en vecka nu och därför inte kunnat träna över huvud taget. Min kropp är inte alls nöjd. Den vill röra på sig. Eftersom nästäppan varit nästintill total har det dock inte gått. Bara att gå upp för trappan har lett till svår andnöd. Bara att bita ihop och vänta. Tids nog går det över. Då ska jag njuta av hösten som kommit till stan med full kraft.

Ryggen har heller inte velat vara med senaste veckorna. På ett konstigt sätt har den protesterat mot att vila. Väldigt irriterande att ha ont när man försöker sova eller vila. Det är liksom lättare att ha ont av att stå eller sitta (det brukar jag ha en hel del eftersom jag har problem med såväl buktande disk som ischias och brosk i knät) då kan man åtminstone vila. Den här ryggvärken har inte alls känts av under arbetsdagen utan i princip enbart i viloläge, särskilt på natten. Sjukt jobbigt att inte få sova ordentligt. När det var som värst sov jag inte ens en timme i sträck utan att vakna av det onda. Med hjälp av vetekudde, värmedyna och massage har det värsta försvunnit och jag har fått sova ordentligt ganska många nätter nu. Bara de vanliga toalettbesöken varannan timme.

Bebisen väger nu nästan 2 kilo och är drygt 40 cm lång. Inte konstigt att magen är stor och jag lite klumpigare än vanligt. Helgen har ägnats åt en del förberedande här hemma. Längtar efter bebisen nu och är glad att det bara är två månader kvar.