trailrunning

trailrunning

fredag 28 november 2008

fina elever...

Sitter på jobbet och tittar på mina fina elever när de ritar helvetestrattar. Snart ska jag gå och köpa pepparkakor åt mina mentorselever, det är ju första advent på söndag. Mys.

Sen ska jag hämta Julia hos hennes mamma. Lillflickan är sjuk och i natt ramlade hon ur sängen. Men i eftermiddag ska vi i alla fall baka pepparkakor till kvällen fredagsmys.

söndag 23 november 2008

trött...

Attans vad jag är trött nu för tiden. Orkar knappt hålla ögonen öppna. På jobbet är stämningen en aning tryckt vilket knappast ger mer energi. Men jag har börjat ha filmkunskap med mina 2:or och det är verkligen toppenkul. Fick en lapp från en av mina elever härom dagen. En väldigt fin och uppmuntrande lapp. Det kändes bra. Trots allt älskar jag mitt jobb. Det är så många aspekter av mitt liv som är toppen just nu, men det finns liksom alltid en liten gnagande trötthet ändå. Kanske är det bara mörkret. Kanske är det min ständiga värk. Ska till sjukgymnasten på torsdag. Har äntligen tagit mig för att ringa och boka tid. Får se vad de säger.

Nu ska jag slötitta lite på TV. Ensam hemma i Björkekärr. Ovant. Saknar H.


söndag 9 november 2008

Tack SVT

I kväll såg jag SVT:s Dokument inifrån" om barnuppfostran och skolans nya "hårdare tag". Skrämmande. Jag är själv lärare och försöker hålla mig uppdaterad vad gäller forskning om pedagogik och didaktik. Det har länge slagit mig hur illa uppdaterade våra politiker med Jan Björklund i spetsen är på detta område. Det pratas ständigt om ordning och reda, eller bristen på den, och om hur vi ska få införa mer ordning och disciplin i skolan. Men, som pedagogikforskarna i programmet påpekade så visar all modern forskning att samtalet och relationen är det viktigaste för att nå goda resultat OCH arbetsro. Elever behöver känna sig sedda för att vilja utvecklas, de behöver lära sig att ta ansvar, ifrågasätta och vara delaktiga i beslut för att bli goda demokratiska medborgare. Det är vårt uppdrag, inte att uppfostra lydiga osjälvständiga barn med dåligt självförtroende. I programmet medverkade ett flertal väl ansedda pedagogikforskare som var ense om vad modern forskning säger, den enda som inte höll med dem var en pensionerad professor som tyckte att vi varit för snabba med att avskaffa aga. Är det verkligen honom vi vill lyssna på.

Min erfarenhet är att utåtagerande ungar egentligen skriker efter villkorslös kärlek. När man ger dem det och visar att man uppskattar och respekterar dem kan man också ställa krav och sätta gränser.

Enligt min mening är Jan Björklund det största hotet mot svensk skola. Han är ju gammal militär vilket påverkar hans syn på ordning och diciplin. Han glömmer att vi i skolan arbetar med ungar, inte med adepter och att vi lever på 2000-talet och inte på 50-talet. Så länge han är skolminister kommer jag att vara rädd. Rädd för min yrkeskarriär, rädd för vårt samhälles framtid.

fredag 7 november 2008

Sjukt

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Livet är aningens upp och ner. H är på sjukhus. Sammanfattningsvis är det inget att oroa sig för men ändå kroniskt. Liksom allvarligt men inte på en gång. det är ju inte som att han har ont eller kommer att dö eller så. Men ändå. Stackars H. Anhörigrollen är det värsta jag vet. Jag kan inte ta över det jobbiga från honom. Jag kan inte göra allt bättre. Trots att jag inget hellre skulle vilja. Jag vill hjälpa och finnas till och få honom att må bra. Men jag räcker inte till, jag känner mig hjälplös. Usch!

Men nu ska jag inte ömka mig. J i Hässleholm genomlever en resa tusen gånger värre. Tänker på henne ofta.

Inte något roligt inlägg detta, men det kan det ju inte alltid vara.

Kram

söndag 2 november 2008

Mina älskingar


Finast på jorden är de allt. Min lilla familj... En underbar dag i vackra botaniska trädgården

Årets första snöänglar


Jag och julia passade på att göra snöänglar i frosten.

Höstpromenad i botaniska



lördag 1 november 2008

Finalloppet

Lördag morgon, strålande solsken, frostbiten natur men med förhoppning om plusgrader när solen värmt på en stund. Om drygt två timmar ska ja och pappa springa Finalloppet i Skatås. 8,8 kilometer i kuperad terräng. Efter träning med solvikingarna i torsdags känner jag mig en aning öm i ena benet, men jag ska ta det lugnt. Att ta det lugnt är knappast min starka sida, men just därför är det dagens mål. De första 7 kilometrarna ska gå riktigt långsamt är planen. Sen är det utför och med sparade krafter kan jag ligga på lite på slutet. Om i läser det här kan ni väl hålla tummarna för att planen funkar. Har laddat Mp3:n. Redo för spåret.