trailrunning

trailrunning

torsdag 24 december 2009

måndag 7 december 2009

Fullspäckat schema...

Det är mycket som ska hinnas med så här inför jul. I lördags dök ett barnkalas plötsligt upp framför näsan och satte käppar i hjulet för distanspasset. Internationellt besök på skolan och dessutom skolinspektionen den här veckan. Dessutom ett par texter som ska in på fredag till kursen jag går. Så den här veckan blir nog träningen en aning ned prioriterad.

Synd för det hade varit bra kul att springa "gissa din tid" med Jogg-gänget i Skatås.

Nya tag längre farm i veckan. Vem vet kanske även nya blogginlägg.

tisdag 1 december 2009

Blogga om, blogga rätt...

Kanske kanske ska jag göra om min blogg. Till en ren löparblogg. Där jag skriver om träning. Bara träning. Punkt.

Kanske kan det vara den extra morot jag behöver för att orka de där sista kilometrarna. Kanske. Men då krävs det att nån läser. Att nån kommenterar, annars ger jag nog upp igen. Eller så gör jag som Mats och startar en helt ny blogg som ingen känner till. Där jag kan föra in all min fina Garminstatistik. När tomten har kommit med ett fint paket. Det ska bli kul. En extra sporre till löpningen.

Kanske. Just nu känner jag mig hur som helst taggad. Första målet är sylvesterloppet under 50 minuter.Det ska nog gå bra. Szalkai sporrar och det faktum att jag ju satt upp ett mål på jogg.se som innebär 150km denna månad. Kanske kommer jag inte hinna blogga alls. Bara springa.

onsdag 11 november 2009

mycket att skriva...

Folkpartiets nya lagförslag om anhöriginvandring låter skrämmande likt de främlingsfientliga lagarna i Danmark. Centerpartiet föreslår slavlöner för ungdommar. Reinfeldt låtsas vara mysfarbror. Landsfader. Anders Borg predikar att ekonomin har vänt. Tack vare honom, eller Alliansen. Skulle inte tro det. Vanliga dödliga får det allt sämre. Klassklyftorna ökar. Invandrarna ska helst slängas ut med huvudet före. Privatiseringen når nya höjder. Till och med Mona tycker att det nog, trots allt, är bra att man kan tjäna storkovan på skattebetalarnas bekostnad. I skola och omsorg.

Vart ska jag börja? Så mycket att skriva...

onsdag 7 oktober 2009

en ny dag

...känner mig lite bättre idag. Har fyllt kvällen med mycket trevlig löpning i Skatås med allra käraste C. Vi laddar inför Göteborgsvarvet. Attan vad vi ska bli snabba förstår ni. Idag stod det fartlek på schemat, vilket var roligt men jobbigt. Vi sprang i en jättelik skock... typ som får... eller kor, vallade av en kvinna i fronten och en man längst bak. Med jämna mellanrum blåste kvinnan i en visselpipa och då gällde det att springa allt vad man orkade, sen blåste hon igen och skocken återgick till ett lugnare tempo. Stackars de andra i Skatås. Tänk att vara ute på en trevlig skogspromenad eller kvällsjogg och plötsligt mötas av en hel hjord med löpare som stirrar stint framför sig. Hjälp.

Inser att jag borde plugga lite, men har ingen ork idag. Det blir nog en lång varm dusch och sen myskväll med Meredith och de andra.

Längtar och saknar

tisdag 6 oktober 2009

Ensam

Jag gillar inte att vara ensam... eller? Egentligen gör jag ju det och när dagarna är späckade med elever är det ibland skönt att bara få vara med mig själv. Eller... Jo det har jag ju alltid tyckt. För mycket ljud gör att mitt huvud vill explodera och vissa dagar kan jag känna att jag bara längtar efter en stund för mig själv. En stund att rensa tankarna från alla intryck. Men den stunden kan jag ju få genom en promenad, eller en löptur. Nu sitter jag här ensam och önskar att H var här. Längtar och saknar trots att är mindre än två timmar sen han åkte. Aningens patetiskt kanske, men jag har vant mig vid ett liv där han är närvarande. Här bredvid mig. Som en varm famn att krypa upp i, nån att hålla i handen och nån att umgås med. Finnas till tillsammans med. Så nu känner jag mig ensam. Sådär tråkigt ensam. Inte självvalt. Plötsligt.

Men han kommer ju tillbaka. Om några dar. Snart. Om inte alls länge. Tills dess får jag väl försöka njuta av den ensamhet jag ibland längtar så våldsamt efter. Även om jag kommer att längta ännu vålsammare efter H. Så är det bara.

lördag 22 augusti 2009

jaha...

det var väldigt länge sen jag skrev... funderar på om jag ska ta upp det igen eller lägga ner. Har en del tankar om skolpolitik att vädra. Eller så skulle jag kunna skriva mer om löpning. Hmm... Svåra val. Ni får vänta med spänning.

Nu ska jag i varjefall springa Midnattsloppet med C. Hoppas gå under 48 minuter. Kanske. Perfekt väder och finfin form. Kan inte skylla på nåt alls om det inte går vägen. Håll tummarna.

måndag 22 juni 2009

Malta

Nu är jag på Malta och njuter av sol och bad. Hittills har allt varit bra även om hotellet har sina skavanker, dörrar som går i baklås, varmvatten som vägrar fungera och helt galen AC som bara fungerar om man dansar för den. Ungarna är väldigt trevliga positiva och väluppfostrade. Nästan för bra. I de lugnaste vatten. Varje gång jag och linda konstaterar att vi har välordnade underbara grupper får vi knacka hårt i trädörren.

I går sprang jag i värmen. Det var jobbigt och varmt, men bättre än förväntat. Fuktigheten och blåsten hjälpte mot hettan. Ungefär fem kilometer upp och ner för ett berg sprang jag. Plus några rusher. Eleverna såg mig från taket och kommenterade att jag hade ett väldigt tjusigt löpsteg. Imorgon ska jag springa 200 meters intervaller i parken utanför hotellet tror jag.

Annars blir det sena kvällar och tidiga mornar här. Ett och annat glas vin eller öl på balkongen och en hel del salt and vinegar chips lär det också bli. Underbart.

Saknar H av bara den. Men det blir nog bra. Tiden här är så fullspäckad att det går väldigt fort.

fredag 19 juni 2009

Morgonstund

Jag vet just inte om denna tidiga morgon har guld i mund, men det var inte särskilt jobbigt att gå upp. Kanske beror det på ljuset. Eller det faktum att jag är ensam i sängen. Inte alls lika lockande att ligga kvar när det inte finns nån att gosa med.

Idag bär det av till Malta. Världens bästa Camilla masar sig upp i ottan för att skjutsa mig till flygplatsen. Tre veckor ska jag vara borta. Lovar att uppdatera en del här. Men kanske inte varje dag. Lovar också att bli solbränd. Som en pepparkaka. 

En tredje sak jag kan lova är att jag kommer att sakna H tills jag nästan går sönder. Kärlek.

Kram

söndag 7 juni 2009

Pokaler, sommarland och val

Den här helgen har jag varit i Örebro. Hälsat på familjen och mena allra bästa tvillingvänner. Vi har känt varandra sedan tredje klasss och det känns ibland lite konstigt när vi ses för man inser hur gamla vi faktiskt blivit. Vissa saker är sig lika. Andra helt annorlunda. Men goda vänner lyckas vi ändå vara.

Annars har helgen ägnats åt mina och pappas favoritnöjen löpning och orientering. I lördags sprang vi på en av Sveriges vackraste vägar, mellan Askersund och Stjernssunds slott. Om det verkligen var Sverigest vackraste väg ska jag låta vara osagt, men en av Sveriges vackraste toalletter hade i varje fall slottscaféet. själva löpningen gick ganska bra. Lite sämre än jag hoppats. Kände av foten lite i uppförsbackarna och kunde inte ta i ordentligt. Målet var 28, men jag kom strax över 29. Ska nog fokusera lite mer på långa intervaller och tempolopp. Eftersom det inte var så många med så kom ajg trots allt 7a av damerna och fick en mycket fin pokal. Pappa fick också en då han kom 4a av de lite äldre herrarna. det var en trevlig gest.

I går kväll var det ju som alla känner till fotboll. Vi satt på en uteservering och tittade genom förnstret på den sorgliga historien som började i hopp, men slutade i förtvivlan. Efter matchen blev det ganska raka spåret hem eftersom en tidig morgon stundade. Kvart i sex ringde klockan. Orienterare är ett galet släkte som gillar att plåga sig själva. Kvart över sex gick bilen till skara sommarland. Inte för att bada, så vackert var inte vädret, utan för att orientera bland dinosaurier och vatten rutchebanor. Missade en del, men det gick bättre än väntat. Jag kände mig stark och ganska orienteringssäker för ovanlighetens skull. Roligt. Ännu roligare var det att pka flumride med Hilding och lillasyster. Helt enkelt en toppen dag.

I morgon blir det lätt jogg med Camilla. Sista veckan på jobbet. Skönt

måndag 1 juni 2009

Lycklig lycklig lycklig

Solen strålar från klarblå himmel, för fjärde dagen i följd. Solen har en förlösande effekt på mig. Hela kroppen bubblar och sjuder. Jag vill springa, hoppa, skutta och dansa. Två veckor till sommarlov, knappt det. På onsdag sätts betygen, jag är nästan klar redan. Härligt.

torsdag 28 maj 2009

Självplågare

Igår sprang jag Martin och Camilla blodomloppet. Hela jobbet skulle vara med och promenera, men typ hälften hoppade av. Slöseri med pengar, men mer picknickmat till oss andra. Massor av picknickmat faktiskt. ICA är generösa i sina påsar. Till det hade vi införskaffat vin och det hela blev en mycket trevlig tillställning trots att himlen envisades med att släppa skurar på oss i tid och otid.

Detta trevliga var dock efter själva loppet. Under loppet var det mindre trevligt. Trångt och aningens oorganiseratmed framskjuten start och förkortad bana. Trängseln gjorde att jag fick kryssa mellan ungar och andra som gått ut för hårt. Plötsligt klev jag fel och fick foten under mig i ett konstigt läge. Knak. Med mina uttänjda ledband behövs det inte mycket för att foten ska stukas. Jag hade bara avverkat 500 meter och funderade en stund på om jag skulle kliva av, men så farligt kändes det inte riktigt. Efter ungefär en kilometer på den onda foten hade den stabiliserats ganska bra så jag valde att fortsätta. Lyckades hålla förvånansvärt hög fart med tanke på sagda incident. Klockade in på 21.55 med målsättning under 22. Tyvärr 4 sekunder efter min värste konkurrent Martin.

Duktigast av alla var Camilla som fick den hedervärda tiden 24.04. Med tanke på att hon ganska nyss började springa på allvar är det riktigt bra. Jag är så stolt över henne.

Hoppas nu bara att foten läker helt innan nästa helg då jag och pappa ska springa i Askersund

måndag 25 maj 2009

Länge sen...

Oj vad det var länge sen jag skrev här. Ibland är det som att tiden rusar iväg. Rinner mellan fingrarna som snaden i ett timglas. Jag mår väldigt bra just nu. Alla pusselbitar är liksom på plats. Enda problemet är att det inte finns tid och plats för allt jag vill göra. Hinner inte höra av mig som jag önskat. Eller hinner och hinner, men det blir liksom inte av. Vare sig till vännerna i Ö-bro eller H-holm. Saknar dem och tänker på dem. Följer bloggar och facebook-sidor. Men att höra av sig på riktigt. Att hälsa på. Det blir liksom inte av.

Den här helgen var vi i södra skärgården. Helt underbart. Grillade på en fantastisk altan med utsikt över havet. Det var precis som i en sån där pripps-blå-reklam. Så där som livet aldrig är på riktigt. Helt underbart. Lycklig.

Tre veckor kvar på jobbet nu. Största problemet att få tiden att gå och kännas meningsfull för alla de här sista veckorna. Sen blir det Malta. Sen sommarlov. Längtar.

torsdag 30 april 2009

fotbollsproffset

                                                                                                                                                    




I måndags spelade J sin första fotbollsmatch. Kanske mer lek än spel, men med tanke på motståndet en tapper insats. Resultatet blev 4-1 till Torslanda, men då var alla flickorna i det laget 9 år medan en handfull i J's lag knappt fyllt sex. Fina var de i varje fall och roligt hade de.

onsdag 29 april 2009

SOL SOL SOL

SOLSOLSOLSOLSOLSOLSOLSOLSOLSOL... vad mer kan man säga.....?

söndag 26 april 2009

Livet leker

Solen skiner och fyller mig med vårkänslor. Nästan sommarkänslor faktiskt. Snart är det maj och snabbare än man anar är det sommarlov och därmed ett år i Göteborg. Ett år med H. Det känns bra. Riktigt bra. Nu är det nog med kringflackande för mig. Nu har jag hittat hem.


söndag 19 april 2009

Löpning i solen

I morse gick jag upp tidigt för att åka till Skatås och springa premiärloppet. Efter några dagar av strålande sol möttes jag av en kylig och blåsig morgon. Men jag kände mig stark och hade ursprungligen en målsättning på 23 minuter. Just nu satsar jag ju på långdistans inför varvet, men efter det ska jag springa blodomloppet i slutet av sommaren Midnattsloppet så då vill jag ha ner tiderna en bit till. Efter att ha tagit mig en titt på banan justerades målsättningen till 24 minuter, kanske tom 25, och en plats i mitten. Det var nämligen ordentligt kuperat. Ett varv på 2,5:an blev uppvärmning och fick avgöra att dagen trots kylan, var för varm för vindjacka. 10.50 ljöd så startskottet. Jag följde min nya taktik, långsamt i början för att ha krafter kvar och inte stumna. De första kilometrarna gick verkligen långsamt. Nästan bara uppför i två kilometer. Men det kändes bra. Knappt ens jobbigt. Vågade trots det inte ligga på hårdare, jag vill ju inte ta slut. Tiden rann i väg. 10.44 efter 2km. Ökade en aning och sprang om en hel del folk både i uppförbackarna och sedan i utförlöporna som följde in mot mål. Efter att ha spurtat i nästan två kilometer sprang jag över mållinjen på 23.57. Som femma, närmsta dam var en halv minut fram. Jag hade krafter kvar och kunde nog ha sprungit ännu lite fortare om jag vågat ta i mer i början, men jag gillar min nya strategi, det finns liksom alltid lite mer att ge nu. Satsar på under 23 till blodomloppet. Kanske kommer jag faktiskt orka springa hela göteborgsvavet också, kanske på en hyfsad tid till och med.

fredag 17 april 2009

Fredagsglad

Det är nästan så att man knappt tror det. Solen har varit en konstant gäst i min stad i flera veckor nu och jag börjar vänja mig vid dess varma strålar. Jag glömmer nästan om vintrarna hur fantastiskt glad solen gör mig. det är som att allt i livet blir lite lättare att leva när solen skiner och hela verkligheten sprudlar och sjuder av löften om mer. Mer sol. Mer grönska. Fler kvällar på uteplatsen.

Tiden går fasansfullt snabbt nu. Eller fantastiskt snabbt. Det beror lite på hur man ser det. Lite stressande är det, men jag vill gärna se saker från den ljusa sidan så fantastiskt fort bestämmer vi oss för.

Nu ska jag snart cykla hem från jobbet.

torsdag 16 april 2009

Sol och solvikingar i Skatås

Igår var jag och Camilla en sväng i Skatås. Vi var med på göteborgsvarvsträningen som anordnades av solvikingarna. 250 personer var på plats och åtminstonde hundra av dem valde att springa i samma grupp som jag och Camilla. En timme distans stod på programmet, men det blev snarare fartlek. När ledet drogs ut gjorde ledaren en lång sväng in i skogen och vi som var långt fram hängde på. Genom skogen gick det långsamt, bitvis gångtempo. Märktes att det inte var orienterare som var med. Skogsutflykterna hade som syfte att hämta upp de som hamnat på efterkälken vilket gjorde att vi i täten hamnade sist igen. Sen var det bara att löpa på till man kom fram i täten igen... och då var det dags för nästa vända. Jag sprang utan klocka vilket gjorde att jag hade dålig koll på hur långt vi hade kvar. Jobbigt, men roligt. Camilla var som vanligt en hjälte och pressade sig hårt. Väl i mål var vi helt slut. Dags för vila, sportdryck och banan. Trodde vi. Istället stod tre galna SATS-ledare på en scen och tvingade oss till benböj och de hiskeligaste balansövningar du kan tänka dig. Allt under glada tillrop. Trött tröttare tröttast kände jag mig.

Idag skiner solen och glädjen är total. Nationella är färdigrättade och betygssatta. Nästa vecka drar engelskan igång. Ingen rast ingen ro.




tisdag 14 april 2009

Björklund förstör vårkänslorna

Det finns inte många som gör mig så upprörd. Ända sen jag jobbade i Stockholm och han var skolborgarråd har han plågat mig med sin gammeldagsa, insnöade militära syn på skolan. Den plats jag arbetar på varje dag. Den plats där jag möter fantastiska, men ibland trasiga människor som ibland slänger ur sig horribla saker, men som med förtjänad respekt uträttar stordåd. Jag älskar dem villkorslöst. Ställer krav och förväntar mig respekt och resultat. Men kärleken är inte beroende av resultaten. Jag bryr mig om dem oavsett. För det allra mesta älskar de mig tillbaka. De gör som jag säger för att de tycker om mig. Inte för att jag är auktoritär och militär. För det är jag inte. Jag är möjligtvis en auktoritet... men aldrig auktoritär. Det behövs inte. Det funkar inte. Inte på dem som mött livets hårda sida. På dem fungerar inte piskor och stenhårda regler. Det kan bara få dem att slå bakut, att bitas, aldrig att prestera. Det här är ju inget jag bara tycker utan något som kilometervis av pedagogisk forskning visar. Men Björklund fortsätter sin kamp. I ensam majestät ska han göra om hela skolan. Senast i raden av lysande förslag är "Försittningar" och avtängningar

Jag tror att Björklund förstår. Jag trodde ett tag att han var dum, men det är nog värre än så. Han förstår, men bryr sig inte. De barn och unga som jag värnar om, brinner för bryr han sig inte om. De barn som inte har perfekta förutsättningar hemma, av olika anledningar. Som saknar kärlek och respekt. Som saknar någon som tror på dem. De barnen är i Björklunds värld störningsmoment för elitbarnen. De ska skuffas undan, ställas i skamvrån, stängas av och få både kvar och för-sittning. Dessutom ska de få betyg när de är så små som möjligt, så att de alldeles säkert förstår att de är lite sämre. Eftersom ingen kunde lära dem läsa och skriva hemma är de redan i första klass lite sämre och ska straffas.  I min värld är det rättvisa att dessa barn får mer tid, mer hjälp och mer omtanke än de som redan har all detta hemifrån. Rättvisa är inte när alla får lika mycket utan när alla får samma förutsättningar. När vi som samhälle hjälper till att sudda ut den ojämlikhet som dessa barn fötts in i. Men det är i min värld. Inte Björklunds. Enligt Björklund är problemet i svensk skola idag för lite disciplin. Jag tror att han har fel. Problemet är ett samhälle där barn och vuxna sätts i fack. Där de som inte lyckas har sig själva att skylla. Ett samhälle som helt saknar empati och solidaritet. Ett samhälle som får mig att vilja gråta. 

Men jag fortsätter nog att slåss för mina ungar och deras rätt. Mitt hjärta blöder när de inte orkar, när jag vet att det är just dem Björklund vill slänga ut på gatan. Det är så lätt att skylla ifrån sig på ungarna. Men det är aldrig deras fel. Alltid vårt. Vi är de vuxna. Vi är samhället.


Vårsol och vitsippor

Precis där vi bor ligger en sån där typisk vitsippebacke. En sån med gles lövskog som fullkomligen exploderar av vitsippor när våren kommer. Gårdagen började med en promenad i sagda backe och visst blommar vitsipporna, ännu försiktigt, men ändock. På väg till mitt löpspår i Biskopsgården ligger en inhägnad backe full av tussilago. Det är sagolikt vackert och fyller en med vårkänslor. Då är det inte konstigt att fötterna känns lätta i spåret.

Nu ska jag cykla till jobbet i vårsolen.

Kram

måndag 13 april 2009

Snygg av att springa?


Tanken med min löpning är ju delvis att bli snyggare... eller i varje fall fastare, kanske lite smalare. Självklart är viljan att må bra och tanken på att springa riktigt fort minst lika stora drivkrafter, annars skulle jag kanske gå på aerobics eller spinna eller nåt annat. Löpning är frihet. Inte i en liten ask utan i skogen,  stan eller var man nu befinner sig. Under påskveckan har det blivit en hel del löpning. Nästan sex mil på en dryg vecka. Kroppen känns stark. Solen värmer och fötterna känns lätta. Underbart.

Men, jag skulle ljuga om jag inte erkände att en del av drivkraften bakom löpningen trots allt är att bli snyggare. Bildbeviset här intill visar dock att löpning knappast gör ig särskilt snygg. I varje fall inte för stunden. Kanske i längden. Man kan ju alltid hoppas.

söndag 12 april 2009

Vår nya lägenhet.


Välkomna till oss! Så här ser det ut fram hallen. Köket uppe, sovrum nere och vardagsrum i mitten. Det börjar bli klart nu. Äntligen. Beboeligt har det varit ett tag, men nu har skräpet slängts, kartongerna släpats upp på vinden och gardiner införskaffats. Nu kan man bjuda hem folk utan att skämmas. Ska bara städa lite. Så välkomna till oss, när ni vill.

Vardagsrummet


Från fönstret sett. H spelar Fall out 3. Tavlan står fortfarande i bubbelplast, men annars är det ganska klart.

Vardagsrummet.


Lite stökigt... H ville inte vara med på bilden. Vardagsrummet har en fantastisk takhöjd som tyvärr inte syns på bilden.

Köket


Inte så stort, men mysigt

Sovrummet


En liten läshörna och sovrums TVn

Sovrummet


Sängen ska så småningom få huvudända. Det står två spegeldörrar på landet och väntar på att bli fixade. Men att sova i en riktig dubbelsäng är underbart.

tisdag 7 april 2009

Påsklov och sambo på riktigt

Gud vad det är skönt med påsklov. Blandar min tid med rättning, träning och pysslande i vår nya superfina lägenhet. Det tar tid att komma i ordning när man ska kombinera ihop två hem, men sakta men säkert närmar det sig ordning. Nästan alla kartonger är tomma nu och det är mest piffning kvar. På söndag ska J:s mamma och sambo komma hit på middag så då ska det förhoppningsvis vara finfint här. I morgon har vi lånat bil och ska dra en sväng till Ikea.

Nu ska jag ge mig ut på en kort löpsväng, efter att ha kört ett riktigt långpass till Länsmansgården igår. Sen blir det styrkeprogram.

Mer uppdatering av lägenheten med bilder kommer snart.

Kram

tisdag 24 mars 2009

Förkylt...

Vårsolen skiner och det skulle vara underbart att ge sig ut på en runda, men kroppen säger nej. Näsan rinner och bihålorna känns igenmurade. Inte blir det bättre av att vi packade alla böcker igår. Min näsa gillar inte damm, det kliar och sticker och täpper igen. Träningen får läggas lite på is den här veckan så blir det nya tag nästa vecka. Då börjar Göteborgsvarvets onsdagsträningar. Hoppas få med mig Camillaq och kanske hennes kompis Moa också.

Nu ska jag promenera till jobbet i vårsolen.

söndag 22 mars 2009

Helg...

Denna helg har varit fylld av flyttkartonger och damm. Jag gillar inte alls den här biten av att flytta. Packa, packa, packa och ju mer man packar dessto mer kaos blir det. Usch. Jag gillar inte kaos.Tillslut blev hela lägenheten i Björkekäss nedpackad i lådor. Känns lite sorgligt. Mest för att jag aldrig riktigt fick chansen att bo där. Eller fick... mer att det inte blev så kanske. La ner en massa tid på att måla och fixa och dona för att sedan aldrig vara där. Men sånt är livet ibland.

Appropå livet satt jag idag och gick igenom en del gamla papper och foton. Det är en speciell känsla att titta på gamla foton. De representerar ju liksom vad som var viktigt för en just den tiden de togs. Märkligt hur vissa personer som varit viktiga bara försvunnit ur ens liv. Lite som att de aldrig funnits. Ännu märkligare hur vissa personer och vissa år känns helt oviktiga för mig idag. Exempelvis känns mitt år i Kristianstda verkligen som en parentes. Lite som att jag inte var mig själv det året. Bara gick omkring och låtsades. Ibland kan det nog vara nyttigt att låtsas lite också. Då kommer man liksom tydligare på vem man verkligen är, eller så tror jag att det varit för mig. Jag hoppas det i varje fall. Läste lite i gamla dagböcker också. Från året efter gymnasiet. Väldigt spännande. Nästan overkligt att tänka sig att jag skrivit de rader som stod där. Jag är på så många sätt en helt annan person idag. Men ändå samma. Fortfarande liten och osäker på så många plan. Men samtidigt stark och säker på andra. Hmm.

Löpningen gick förresten bra. Nådde min målsättning. 38.50 och med energi kvar att spurta. Kändes lite tungt på mitten, lite svårt att andas. Håller kanske på att bli förkyld, har ont i halsen och lite nästäppa. H är sjuk. Har sexig whiskeyröst som han sjunger med mest hela tiden. Kanske blir vi två sjuklingar i flyttkaoset. Vore just snyggt.

Kram

fredag 20 mars 2009

Tralala

Fredag, projektet är snart över. Det har fungerat toppen. Eleverna har varit glada och engagerade och jag ser med spänning fram emot deras TV-program om genus som de ska presentera i eftermiddag. 

I eftermiddag kommer pappsen. Vi ska gå på teater "I väntan på Godot". Mycket trevligt. I morgon är det vårlopp i Skatås. Försöker att hålla målsättningen nere... skulle vilja ha ca 40 minuter, men det viktigaste är ändå att det känns bra. Jag vill känna att jag har mer att ge sista 3 km. Har fatiskt tränat ganska bra nu, så det borde gå bra. 

Nu ska jag jobba lite...

Kram

måndag 16 mars 2009

I väntan på...

att projektveckan ska dra igång på riktigt njuter jag av en kopp kaffe och lite slösurfande. Projektet har rubriken Genus och ska verkligen bli superspännande. Projektveckorna är det som gör jobbet roligt och annorlunda, men de är också ganska slitsamma att genomföra. 

Helgen har varit toppen. En lugn fredagskväll följdes av långpass i Skatås, 12,5 km knappt 6 minuters tempo. Skönt. Blev inte ens trött. Starka fina Camilla som jag lurat med mig blev helt slutkörd, men glad och nöjd och med blodad tand. Lovar gott inför framtiden. Kan nog få med henne på ett och annat pass. 

Efter långköraren var det tjejkväll med melodifestival vin och mat som gällde. Söndagen spenderades med promenad i solen och brunch på franska caféet. Kanonhelg helt enkelt. 

Kram


tisdag 10 mars 2009

Väderomslag

I går var det vår i luften på väg till jobbet. Riktig vår så det doftade och liksom sprakade i luften av allt som vill upp och fram. När jag sedan gick för att skriva kontrakt senare på eftermidagen både snöade och haglade det. Väderomslag hör väl våren till. Typiskt marsväder. 25 minuter fartlek på löpbandet blev gårdagens träningsdos. På lördag blir det långpass i skatås med göteborgsvarvet, kommer nog inte upp i pappas två timmars pass, men lite längre än vanligt ska det bli.

Nu är vi i varjke fall officiellt sambos om tre veckor. Kontrakt skrivna, lägenheten uppmätt, nu är det bara packning och planering som gäller.

Kram

torsdag 5 mars 2009

Uppdatering...

Fyra pass sedan i lördags känns riktigt bra. Idag blev det medelhård distans 8 km på drygt 40 minuter. Kändes bra. Var trött innan, men när jag väl kom ut var det skönt. Det är vår i luften nu. Blev omsprungen av ett gäng friidrottare, men det får jag väl ta. Jag sprang å andra sidan om några småjoggare så det får väl gå på ett ut. Jag känner mig ganska stark.

I morgon är det helvila. Klipptid efter jobbet och sen AW med champagne med Meral som jag inte träffat på evigheter. Kul, kul!

tisdag 3 mars 2009

Lycklig i regnet

...idag fick vi besked. Bytet har gått igenom. Efetre en del strul är det alltså definitivt klart. Pappren ska skrivas på i nästa vecka. Jag har varit lycklig hela dagen, redan innan beskedet kom. Gick och smålog i regnet efter dagislämning i morse. Allt kändes så rätt. Som att allt ramlat på plats. När H ringde blev det liksom bara grädde på moset.

Ikväll blev det ingen träning utan istället firande på vår favoritrestaurang Maharani. Supergott. Jag älskar indisk mat och som tur är delas detta av hela familjen även J som tycker att "tunnbröd med fil" (Naan och Raijta) är det godaste som finns och att Maharani är är jordens bästa restaurang, mycket tack vare den fantastiske kyparen Leon och hans gris.

På tal om Indiskt kan jag varmt rekommendera alla att gå och se Slumdog Millionaire som har premiär på fredag. Årets hittills klart bästa film. Varm, sorglig rolig och gripande, i ett hutlöst tempo med vackert foto. Kan inte beskrivas annat än som en riktig kanonfilm.

Kram

söndag 1 mars 2009

Mot varvet med en plan...


Som alltid när jag ska springa långlopp slår det mig ett par månader innan att två mil är ganska långt. Det är som att den insikten inte kan drabba mig innan det nästan är för sent. Jag amnäler mig långt innan loppet, ja långt innan man ens behöver tänka på att träna. Sen packar jag undan tankarna på loppet långt in i nån vrå av medvetandet och forsätter att lunka på som vanligt. Sen plötsligt står den bara där. Insikten. Den säger: Två mil är låååångt!! Den här gången dök insikten upp ungefär samtidigt med insikten om att kläderna inte passar. De insikterna är säkert polare och har konfererat både länge och väl över en kopp kaffe om hur de bäst ska angripa mig. Tillsammans är vi starka tänkte de. De hade rätt.


Tillsammans är ni starka tänkte jag. Tillsammans. Jag behöver också nån att vara stark med tänkte jag. Så jag gjorde en plan. Jag gillar planer. Ordsning och reda. Letade rätt på min trogne löparkompis och coach szalkai och la tillsammans med honom upp en plan för vårens träning. Eller alltså... jag läste och lät mig inspireras. Nästa vecka innehåller fyra pass varav två ganska lätta distans lopp och ett tempolopp med fartökning.


Just nu känner jag mig väldigt peppad. Vi får väl se hur det känns i slutet av veckan. Håller er uppdaterade.


Allt för idag...

Kram

lördag 28 februari 2009

Solsken

Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är vår i luften. Jag älskar sådana dagar, de bär liksom med sig ett löfte om bättre tider... Så snart frukosten smält ska jag ta en löptur i slottsskogen.

Idag känner jag mig lycklig och lätt i sinnet, tänk vad lite sol kan göra

fredag 27 februari 2009

Upp och ner... om året som gått

Insåg idag när jag läste en väns blogg att jag bloggat i drygt ett år nu. Bloggandet har väl precis som livet gått upp och ner. Ibland finns det ingen tid, andra gånger ingen ork. Att vara sambo i nån annans lägenhet gör också sitt till.

Förra året vid den här tiden bodde jag i Hässleholm och hade precis bestämt att jag skulle flytta. Strax efter blev jag dumpad för första gången i mitt liv, vilket gjorde mig ledsen. På något sätt finns det mycket mer att skriva då, när man är ledsen. När livet är jobbigt behöver man något sätt att ventilera det på. Bloggen är ett sätt att ventilera och dela med sig utan att trötta ut stackars vänner. De som vill kan läsa, andra slipper. Att skriva är också ett sätt att processa sina tankar tycker jag. Väl på papper inser man hur futtigt det låter.

Mitt liv har förändrats så oerhört det år som gått. Så mycket att nästan känns overkligt. Jag har flyttat, bytt jobb och snart ska jag bli sambo. Det hade jag aldrig trott. Var ju nästan beredd på att något skulle skita sig när det allt kändes så bra i höstas, men det gjorde det inte. Trivs som fisken i vattnet med att vara på gymnasiet igen. Trivs med mitt nya liv över huvud taget. Borde känna mig överlycklig. Ibland gör jag det också, som när jag promenerade till jobbet idag i vårsolen. Men lika ofta vaknar jag kallsvettig och funderar. Känner mig som en hopplös lärare som aldrig riktigt räcker till. Känner mig som en dålig människa utan karaktär som trots goda föresatser inte lyckats gå ner ett enda kilo sen i julas. Mina kläder passar inte längre. Jag har lovat mig själv att aldrig byta ut min garderod pga viktökning, men snart är jag så illa tvungen.

H är ljuset i mitt liv och den klippa som gör att ångesten försvinner lika fort som den kom. En del av det jobbiga försvinner nog nu när det blir ljusare. Dessutom ska vi ju snart flytta (förhoppningsvis, det strular lite). Att bo i kappsäck är inte särskilt givande och ibland känns det som att jag inte bestämmer över mitt liv längre, jag bara flyter med liksom. Jag vet att det mest finns i mitt huvud, men jag tror ändå att det kommer att kännas bättre när vi har en lägenhet som är bådas.

Denna veckan har i varje fall varit toppen. Helkväll med C i tisdags och middag ute med H på onsdagen. I kväll är jag ensam med mig själv vilket faktiskt känns ganska skönt. Ibland behöver man vara ensam med sina tankar.

För att summera året som gått så har det varit ett riktigt bra år. Det bästa på länge faktiskt. Saknar mina änner i Hålan, men känner att jag kommit hem här i Gbg.

Stora kramar till alla!!!

onsdag 18 februari 2009

Ingen vidare bra dag...

Vaknade halv fyra i natt och kunde inte somna om. Tankarna vandrade och när man funderar under de där så kallade vargtimmarna är det aldrig några bra tankar som kommer. Det kändes som att allt var fel. Även om förnuftiga tankar som jag lyckades pressa in i skallen sa att allt är toppen, ville inte riktigt ångesten lyssna på det. När jag slutligen somnade om var det knappast med ett leende på läpparna.

Sen har hela dagen varit sådär. Ingen vidare dag helt enkelt.

söndag 18 januari 2009

Hisingsbo

Vi ska flytta till Hisingen. Bli sambo. Familj. Spännande. Vi har letat byten i ett par veckor och hittat en jättehäftig lägenhet i en gammal butikslokal. Tre plan och dubbel takhöjd i vardagsrummet. Diskmaskin och tvättmaskin. Nästan helt nytt är det, grått och vitt överallt. Det känns faktiskt nästan overkligt bra. Det ska bli SÅ skönt att bo ihop, att slippa ha en lägenhet som förvaringsplats. En lägenhet som jag aldrig är i utom för att hämta post och nya kläder.

Idag har jag kollat upp löpmöjligheter, verkar riktigt bra, och sett att mitt gym ska öppna en ny anläggning på Hisingen. Toppen.

Till helgen ska jag till H-holm. Kanonkul.

tisdag 13 januari 2009

Sorg i hjärtat

Det är så sorgligt och gör mig så arg. Jag vill skrika och slå sönder saker, men mest av allt gråta. Jag fattar inte varför ingen säger ifrån. Varför inte omvärlden reagerar. Varför INGEN vågar säga emot. Hur kan en nation tillåtas ockupera en annan och sedan bomba kvinnor och barn sönder och samman när de försöker försvara sig? Hur kan en nation tillåtas gå emot FN:s regler och lagar utan att nån vågar säga nåt?

Självklart är inte någon av parterna helt oskyldig. Men barnen är oskyldiga. Alla de civila som lever under ockupation är oskyldiga. Att de måste plågas gör mig olycklig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Mina tårar hjälper ju ingen. Känner mig hjälplös otillräcklig. Som när de bombade Irak. Skulle vilja bli en mänsklig sköld eller ännu hellre ett pansar av stål. Under mig skulle alla barn kunna gömma sig, alla som ville kunde söka skydd. Men det går inte. Så här sitter jag med sorg i hjärtat.

Jag har sorg i hjärtat.

måndag 5 januari 2009

Nytt år... nya tag

Nu är det nytt år med allt vad det innebär. Bloggandet har inte riktigt fått det utrymme som jag tänkt när jag startade. Kanske blir det bättring på det. Kanske inte.

2008 har varit ett spännande år. Jag har bytt jobb och stad. Träffat nya vänner och en underbar pojkvän. Mestadels har det varit ett positivt år. Livet är på topp även om jobbet vissa dagar känns stressande och det inte alltid är så lätt att landa i en ny stad med nya vanor.

Appropå vanor har det varit si och så med träningen under 2008. Fem-sju kilo extra på vågen sen i somras. Inte direkt positivt. Kanske inte tjock, men alla kläder sitter lite illa och det är inte roligt. Jag har satt upp lite nya mål för våren. Tre pass i veckan ska jag försöka få in. De fem kilona ska bort. Ingen bantning, men motion och kanske lite färre pizzor. Det viktiga är att jag ska må bra. Känna mig frisk och stark. Bli bra i knäet och ryggen. Regelbunden sjukgymnastik. Där tog jag ett stort steg 2008 genom att ringa sjukgymnast.
Tyvärr har 2009 börjat i en rejäl förkylning. Känns som om hela huvudet var fullt av slem. Har därför inte kunnat träna alls än så länge. Men det kommer snart.


2009 kommer förhoppningsvis att bli ett lika spännande år som 2008. Kanske på ett annat sätt. Har inga planer på att byta jobb och stad detta år. Orkar defininitivt inte börja om på ruta ett igen. Däremot letas det lägenhet. Större. Så vi får plats tillsammans och jag slipper leva rotlöst flackande fram och tillbaka. Hoppas och tror att det kommer att bli väldigt bra. Jobbet är också en spännande plats där saker och ting ständigt utvecklas och förändras. Oftast till det bättre. Ibland inte.

Jag har stora förhoppningar. Redan en hel del roligt inplanerat och mer kommer det säkerligen att bli. Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till alla underbara människor som är mina vänner och som gjorde 2008 till det fantastiska år det blev.

Kramar