trailrunning

trailrunning

söndag 31 januari 2010

sprang

Nåt lång pass blev det inte även om det kändes längre än de 7 km som klockan visade. Bitvis kände jag mig som bambi på hal is. Tappade en av mina broddgrejer i Skatås för nån vecka sedan så nu kör jag med obroddad vänsterfot, men en fungerar bättre än ingen.

Pulsen hoppade både hit och dit i början av passet. Uppe på 180 efter 100 meter... men sen lugnade den ner sig. Kroppen fick väl en chock av att bli utsläpad i -7 och snöstorm.

På raksträckan ner från Biskopsgården täcktes ansiktet av en tunn hinna snöis. Inte en av de behagliaste upplevelserna jag varit med om. Ansiktsmask alá snöstorm är alltså inget jag rekommenderar.

Nu ska jag göra några situps innan kvällen fylls av jobb och soffmys

att springa eller inte springa...

...det är verkligen frågan en dag som denna. Det är så där kallt och rått uta som bara Göteborg kan erbjuda, en filt och en film i soffan känns bra mycket mer lockande än 12 km löpning. Samtidigt vet jag hur skönt det kommer att kännas efteråt. Hur mycket gosigare filten kommer kännas om jag bara ger mig ut. Kanske inte 12 km... men i varje fall ut. Det är ju bara att snöra på sig skorna. Svårare än så är det ju faktiskt inte. Ändå kan det ibland kännas oöverstigligt.

tisdag 26 januari 2010

snöintervaller

Jag har inte riktigt bestämt ännu om jag ska ta upp det här med bloggandet igen, som mer eller mindre ren träningsblogg, eller om jag ska låta den vila, men här kommer i varje fall ett litet inlägg.

Efter nån veckas förkylning var det dags för Ik-jogg-träning igår. Veckan som gått har jag känt mig missmodig. Mina nya träningsintenioner och Szalkaiprogrammet gick om intet i takt med att näsan rann eller helt enkelt svullnade igen. När man inte kan andas genom näsan är det inte lätt att springa. Motivationen har det inte varit nåt fel på. Jag har velat springa varje dag. Det finns faktiskt ingen gång som jag önskar att jag fick springa lika hårt som när jag är sjuk. Konstigt. Men man vill väl alltid ha det man inte kan få. 

Men, igår var det så dags för lite jogg-träning i Skatås. Jag var laddad till tänderna. Här skulle det springas! Efter 2,5 km uppvärmning var jag lite orolig för hälsan. Det var grymt kallt och kroppen blev inte ordentligt varm.  Vi tog en uppvärmningssväng till runt intervallslingan och då kände jag äntligen hur blodet strömmade till. 4x1000m i packad snö stod på programmet. Väldigt jobbigt, men också väldigt roligt. 3,5 km nedjogg avslutade kvällens övningar. Sammanlagt nästan 12 km av roligheter. Nu är jag igång igen.