trailrunning

trailrunning

lördag 23 juli 2011

Svart

Det är en svart dag. Jag har inga ord. Inget att skriva. Det som hänt i Norge är en tragedi. Personlig och politisk. Hur mycket jag än funderar kan jag inte ens börja förstå. Varför? Hur? Just nu känns allt annat så futtigt. Mitt hjärta blöder för Norge och Arbeidarpartiet och dess ungdomar. För alla de som sett en vän dö, eller förlorat en anhörig. För alla dem som fått sina drömmar krossade.

måndag 18 juli 2011

Hemma igen

En härlig vecka i Skåne är till ända även om det inte blev så värst mycket sol har jag njutit av varje stund. Helt underbart att ha H hos oss hela dagarna. Inez har stortrivts med att ha först morfar och sen farmor och farfars och fasters uppmärksamhet.

Träningsmässigt har jag hunnit med ett lugnt distanspass med avslutande bad, ett orienteringspass och ett snabbdistanspass. Hade tänkt springa i helgen, men har haft ont i ena bröstet så det fick bli vila istället. Den här veckan inleds som vanligt med ett IK-jogg-pass och avslutas förhoppningsvis med ett riktigt långpass till helgen.

fredag 8 juli 2011

Semester

I morgon åker vi till Åhus en vecka för att mysa med familjen och kanske hinna med en del som och saltstänkta bad. En och annan löptur längs stranden och nån tur i orienteringsskogen blir det också. Men mest ska jag och Inez njuta av att ha H hos oss hela dagarna,dessutom har vi morfar/pappa med oss. Härligt ska det bli. Kanske får bloggen vila ett tag, kanske skriver jag varje dag. Vi får se helt enkelt.

torsdag 7 juli 2011

Kärlek

Dagar som denna kan jag inte annat än att älska mitt liv. Efter en ganska god natts sömn och en lång frukost med gullungen stoppade jag ner henne i vagnen och joggade i väg på mamma-barn-träning. Denna gång var det träning i en annan mammas trädgård. Vi körde cirkelträning medan barnen låg nöjda på en jättestor fil under ett parasoll. Det var grymt jobbigt och fantastiskt roligt, även för Inez, som ju inte är jätteförtjust i Mamma Bootcampen då hon måste sitta långa stunder i vagnen. En annan fördel var att det var så nära att vi kunde jogga dit. Dessutom var det roligt att träffa lite mammor som också bor här på Hisingen. Efter träningen promenerade vi hem. Inez var helt slut och somnade i vagnen. Väl hemma kunde jag njuta av en kopp kaffe i lugn och ro innan hon vaknade. Under min stilla stund hann jag fundera över livet och hur bra jag har det. Jag har verkligen allt jag kan önska här i livet. Allt jag bara kunde drömma om när jag startade den här bloggen. När jag fortfarande var singel och ensam och på vinst och förlust sagt upp jobb och lägenhet i Hässleholm för att flytta till Göteborg. Inte ens i min fantasi var livet såhär bra.

Nu ikväll har jag besök av finaste Camilla, som just nu inte har det lika lätt i livet. Vi ska umgås och dricka vin, smida planer och prata om livet. Hoppas att hennes ldrömmar också går i uppfyllelse.

onsdag 6 juli 2011

Idag var jag faktiskt ganska snabb

Idag var det där blöta fuktiga borta ur luften och trots att det fortfarande är varmt, är det betydligt behagligare än tidigare i veckan. Dagen spenderades på en filt i Slottsskogen med ett gäng andra mammor och bebisar. Det var härligt att se barnen interagera, även om de ju inte direkt leker, så vill de ändå liksom upptäcka varann. Dessutom är det faktiskt trevligt att umgås med andra mammor och jag är väldigt glad att jag lyckats träffa en så stor och härlig grupp mammor och bebbar.

När jag kom hem sov Inez en sväng och jag passade på att dricka kaffe och läsa lite bloggar. Andréa hade sprungit korta intervaller och konstaterade glatt att hon är i samma form som innan graviditeten. Hon är en av de löparbloggare som inspirerar mig mest. Hon är liksom precis lagom mycket bättre än vad jag är, för att inspirera. Dessutom skriver hon bra och med en lagom balans mellan löpningen och livet. Det skadar inte heller att hon, precis som jag, nyligen fått barn, även om hennes Sixten är tio veckor yngre än Inez. Sen graviditeten blir jag extra imponerad och inspirerad av bloggare som också just fått barn. Jag har haft förmånen att få träffa och träna med henne i verkliga livet också och hon är precis lika inspirerande och trevlig då.

Idag läste jag alltså som vanligt hennes blogg och blev så inspirerad av hennes framfart att jag bestämde mig för att kopiera hennes pass. Åtta 400-ingar hade hon sprungit i ett ruskigt högt tempo. Eftersom jag fått för mig att jag alltid vill att den sammanlagda intervalldistansen ska uppnå minst 4 km valde jag att springa 10 stycken. Å andra sidan tänkte jag mig ett mer modest tempo. Precis som med förra veckans tusingar kände jag att det var svårt att avgöra vilket tempo som var rimligt, men någonstans runt 4.10 kändes som en bra utgångspunkt. Det var fortfarande ganska varmt när jag gav mig iväg och benen kändes stela och tunga efter måndagens backpass. Sen graviditeten har jag och Garmin inte varit riktigt såta vänner, men jag bestämde mig för att försöka utnyttja hans finesser idag. Efter en stunds fipplande lyckades jag lägga in 10 x 400 meter med 60 sekunders vila och upp och nedjogg. Joggade lugnt i 2 km och tryckte sedan av klockan för att dricka lite vatten och knyta om skorna. När jag sen tryckte på den och på "lap" trodde jag att det skulle börja med 60 sekunders vila, som förberedelse liksom. Det tog ganska många sekunder innan jag insåg att så inte var fallet så den första intervallen blev lite märklig, dessutom började klockan pipa och då trodde jag att jag var klar så jag stannade, bara för att inse att det var 20 meter kvar. Den första intervallen blev alltså lite konstig och klockade in på 1.56, dvs 4.51 tempo. I verkligheten sprang jag ju dock betydligt snabbare än så. Till nästa intervall visste jag hur det gick till så den gick betydligt bättre. 1.35 och en kilometertid under 4 minuter. Inte kändes det särskilt jobbigt heller, snarare som att det gick ganska långsamt. Även nästa intervall gick lätt och fint i samma tempo och de 60 sekundernas stå/gåvila kändes i längsta laget. Faktiskt kändes alla de sex första intervallerna oförskämt lätta, trots gassande solsken och en temperatur en bra bit över 20 grader. Vid den sjunde började det bli ganska jobbigt, men jag klarade ändå att klocka in samtliga intervaller i ett tempo under 4 minuter (förutom den nionde då jag fick väja för en liten flicka på cykel). Efteråt var jag trött och varm och nedjoggen var en av de varmaste och jobbigaste jag varit med om. Men jag var samtidigt grymt nöjd med mig själv. Tio intervaller i fyraminuterstempo är betydligt snabbare än jag hade trott och tangerar nog det snabbaste jag sprungit. Jag känner mig faktiskt ganska snabb. För att vara jag i alla fall. Precis som Andréa känner jag att jag är tillbaka där jag var innan graviditeten. Minst. Härligt.

I morgon blir det barnvagnslöpning och mamma-barngympa som återhämtning. Nu blir det ett glas rosé och lite fotboll.


tisdag 5 juli 2011

Som en varm blöt filt

Så kan gårdagens väder bäst beskrivas. Under kvällens löppass med IK jogg kändes det som att jag skulle kvävas, alternativt förvandlas till en mycket blöt trasa eller kanske förångas och liksom bli ett med den fuktiga kvällen. Trots att Peter hade ett mycket jobbigt maraton i benen och Erik 55 kilometer ultra, sprang de på som två bergsgetter. Passet hade annonserats som ett lite lugnare pass efter helgens bravader, men väl på plats bjöds vi på ett pass med blandade intervaller runt Stora Delsjön, som var allt annat än lugnt. Uppför trappor och branta backar, nerför andra backar i rasande fart och emellanåt lite snabbare löpning eller några styrkeövningar. Att det inte blev ett lugnare pass var nog delvis mitt fel. Vi erbjöds ett rent styrkepass vi Delsjöbadet, men jag var drivande i att det inte blev så. Som mammaledig vill jag gärna att de pass jag kör utan barnvagn ska vara sådana som inte passar med barnvagn. Styrkepass med lite löpning mellan är ett av de pass som lämpar sig bäst för barnvagn och som jag därmed hellre kör själv. Kvällens pass blev definitivt inte ett barnvagnspass. Det var roligt nästan hela tiden, men också jobbigt och framförallt varmt. Under halva passet trodde jag att vi skulle sluta det vid badplatsen där vi börjat. I mitt huvud skulle jag alltså få bada och tanken på det svalkande badet gjorde att jag orkade lite mer. Sen visade det sig att så inte var fallet, men då var vi nästan klara. På det hela taget ett härligt och välbehövligt pass inför Lidingöloppet.

Nu längtar jag efter lite regn och ett lättare klimat. Visst är det skönt med sol och värme, men den här tropiska fuktiga värmen är inte särskilt trevlig varken att leva eller träna i. I dag fyller min älskling år så då blir det god mat och vin för hela slanten. Ingen träning så långt ögat kan se. Det gäller att variera sig.

lördag 2 juli 2011

Utflyktsvecka extra allt



Den här veckan har verkligen varit sommarlov när det är som allra bäst. Julia har varit ledig från skolan och vi har passat på att ha massor av kvalitetstid tillsammans. Hon är verkligen en underbar unge och det är roligt att hitta på saker med henne och Inez. I måndags troddde jag att det skulle bli en regnig dag så då började vi med att rensa ut lite bland Julias leksaker, sen tog vi en tripp till Näset och hälsade på Camilla på hennes båt. Jag höll på att ramla i vattnet med Inez på magen, men klarade mig med ett halvskadat ben. Juli visade däremot att hon är en riktig båttjej och hoppade obekymrat på båten som om hon aldrig gjort annat. I tisdags var vi i Tanum på Vitlycke museum för att Julia skulle få gå på Arkeoliogiskola. Under tiden tittade jag och Inez på hällristningarna och njöt av sommarvärmen under ett träd. Julia fick testa frottage och gräva fram flinta och porslin. Hon var djupt imponerad efteråt och fast besluten att bli arkeolog som mamma och pappa (även om de i likhet med Svenskt näringsliv hellre ser att hon blir ingenjör eller något annat lukrativt).

Värmen höll i sig så i onsdags åkte vi till Delsjöbadet. Lagom stort och härligt långgrunt passar det utmärkt när man har både ett stort och ett litet barn med sig. Efter badet åkte vi och hämtade Henrik och sen till Liseberg för att se på Stefan Sundström. Innan framträdandet hann vi med en sväng i vår favorit Kålleradon, där vi fastnade i ett regn och blev helt genomblöta. Värmeböljan gjorde att vi torkade rätt snabbt och kunde njuta av resten av kvällen. I torsdags tog vi med oss Julias kompis alva och åkte till Borås djurpark. Det var lite i varmaste laget, men med två glassar löser man nästan alla bekymmer. Roligast på djurparken var lekparkerna (så egentligen kanske vi lika gärna hade kunnat åka till Färjenäsparken) och de väldigt söta apungarna. Efter denna utflykt var jag helt slut i huvudet. Det tar på krafterna att utflykta, särskilt med en lite gnällig Inez som inte riktigt gillar värmen och två barn som helst vill äta tusen glassar.

Utflyktsveckan avslutades med en tripp till Mellbystrand och Båstad. Jag skulle springa stafett och tog med mig familjen på äventyr. Vi bodde på ett trevligt men lyhört vandrarhem vilket resulterade i en väldigt tidig morgon när tre tonårspojkar la sig att sova/prata utanför vår dörr. De hade blivit lovade en utlagd nyckel, men det hade glömts bort så de var utelåsta i regnet. Som tur var hade vi lagt oss tidigt efter att ha avnjutit en Pizza på stranden i Båstad, något som var en betydligt mysigare grej i tankevärlden än i verkligheten. I verkligheten blåste det nämligen storm och var 15 grader varmt. Efter den tidiga morgonen var det dags för familjen att släppa av mig i Båstad. Därifrån for de vidare på utflykt till Halmstad medan jag anslöt med några andra från IK-jogg för att springa delar av Båstad Marathon som stafett.

Vi var fem personer som delade på marathondistansen i lite olika delar. Jag sprang en sträcka på 6 km i mitten och sen den sista sträckan in i mål vilket var lite drygt 2 km. Båstad Marathon är ett krävande marathonlopp som går upp och ner för hallansåsen. Mina sträckor var dock förnämligt platta och lättlöpta. De första 6 kilomtrarna hade jag sällskap med en kille som sprang hela distansen. Imponerande nog sprang han och småpratade med mig som att 4.40 tempo var ungefär som en promenad i parken. Jag hade fullt sjå att hålla tempot i 6 kilometer medan han ju hållit det i en dryg mil uppför och skulle hålla det 2,5 mil till efter att jag klivit av. Jag kände mig väldigt nöjd med min insats och en snittid på 4.38 på 6 km gör att mina mål under 50 på milen och 22.30 på 5 km banlöpning, känns uppnåeliga. Resten av mitt lag gjorde också fina insatser och efter att jag sprungit de sista 2,2 kilometrarna på strax under 10 minuter kom vi in på 3.23 totalt och blev fyra i stafettklassen. Det var ett väldigt vackert lopp och väldigt roligt att springa stafett på det här sättet. Senast jag gjorde det var kraftloppet i höstas, med Inez i magen. Jag hoppas att det kommer fler tillfällen.

I morgon ska hela lägenheten storstädas innan det är dags för Julia att åka till sin mamma. Nästa vecka får alltså en helt annan karaktär. Bara jag och Inez hela veckan. Men det blir mysigt det också. Lite mer vilsamt kanske. Lite mer tid för träning.