trailrunning

trailrunning

måndag 27 juni 2011

Förkylt

Under gårdagskvällen smög ett halsont och en nästäppa sig på. Inte superförkyld, men en liten aning som gör att jag stller in kvällens IK-jogg-pass. Det är svårt att ta det lugnt på de passen och 14 kilometer terrängintervaller är nog inte vad kroppen behöver just nu, så det blir löpvila idag istället. En promenad och lite hemmastyrka får bli dagens träningsdos. Förhoppningsvis blir det ingen riktig förkylning, utan stannar vid lite halsont.

söndag 26 juni 2011

Tusingar

Äntligen lite löpning igen i löparbloggen. Jag har varit dålig på såväl att blogga som att springa på sistone, men idag blir det faktiskt lite av båda. Löpning av allra bästa sort dessutom. Även om det började med bakiskänsla och sura uppstötningar.

Det pass jag saknade allra mest som gravid och ett av de pass jag älskar allra mest, är tusingar. Det är så där härligt överjobbigt och därigenom befriande. Jag älskar alla former av intervaller. Får jag bara vila lite emellanåt så kan jag springa fort som bara den och rätt länge också. 200-ingar, 400-ingar, stegar av alla de slag och även långa tröskelintervaller, för att inte tala om backintervaller. Ge mig bara någon form av intervall så är jag nöjd. Helst skulle jag alltid springa intervaller, men jag vet ju samtidigt att det inte vore det bästa för kroppen. Så jag anpassar mig och försöker klämma in lite distanspass och ett och annat långpass. De senare har jag aldrig varit särskilt förtjust i. De är ju liksom motsatsen till intervaller. Aldrig riktigt apjobbigt, men heller ingen vila. Bara kilometer efter kilometer i tråktempo. Men sen graviditeten har jag bättrat mig och börjar se vitsen med de lite längre passen. Till och med nästan tycka att de är trevliga, men bara nästan.

Nåväl, tillbaka till dagens pass. Tusingar, intervallernas konung, stod alltså på programmet och det var länge sen sist. 23:e mars förra året sprang jag enligt träningsdagboken tusingar senast. Då visste jag ännu inte att jag var gravid och hade heller inte börjat känna mig tyngre av det. Sedan dess har det blivit en del intervaller, mestadels i form av antingen tröskelintervaller eller av det backigare slaget. Men, tusingarna har jag längtat efter. Under graviditeten kändes det för jobbigt att springa dem och efteråt har det liksom inte blivit läge. Men idag var det äntligen dags. Jag kunde inte riktigt bestämma mig för hur många jag skulle köra, men jag hade bestämt att jag skulle försöka pressa ner farten runt 4.30. Under uppjoggenkände jag mig seg och aningens bakis. Kanske blev det lite för mycket rödvin igår för att egentligen vara idealiskt. Hur skulle jag orka springa tusingar hann jag tänka både en och två gånger och framförallt hur ska jag orka hålla 4.30 tempo, när det ytterst makliga 6 minuters-tempot kändes urjobbigt. Efter en lite längre uppvärmning kom jag dock ner i kajen vid Eriksberg. Solen glittrade i vattnet och det blåste lite behagligt. Jag tryckte fram en snabb, peppig låt och satte klockan på att mäta etapper. Sen bar det av. Första intervallen kändes förvånansvärt lätt och klockades in på 4.30 blankt. Gåvilade i 90 sekunder innan det var dags för nästa intervall. Även den kändes lätt och jag tryckte på lite extra. 4.25 landade den på. Upprepade proceduren tre gånger till, någon sekund snabbare för varje gång. När jag sprungit 5 var jag nöjd och glad med prestationen, men kände att jag hade krafter kvar till en sista intervall. Den här fick gå i lite makligare tempo. 4.45 klockades den in på vilket kändes nästan som ett vilsamt tempo. Grymt nöjd med mina första tusingar den här sidan graviditeten. De gick till och med snabbare än sist jag körde samma pass. Härligt! Nästa gång jag kör tusingar ska jag försöka få in alla under 4.20. Hemjoggen avklarades i ett mycket makligt tempo. Värmen gav sig tillkänna och jag önskade att jag haft med mig lite vätska.

Resten av dagen spenderades i en trädgård i Säve ätandes en underbar sommarlunch i sällskap med goda vänner. Årets allra första kantareller avsmakades också. Ljuvligt.


torsdag 23 juni 2011

Midsommar och vilovecka



I morgon är det midsommar och jag börjar inse att det inte blir mycket tränat den här veckan. Intervaller i måndags och lite hemmastyrka och en långpromenad i skogen idag, men annars har det varit en riktig vilovecka. Inte helt planerat, men sömnen och en massa oro för jobbet stört och gjort att jag känt mig ur fas. Kvällstid har det varken funnits tid eller ork och att springa med vagnen har inte känts lockande alls. Särskilt inte med tanke på det ostadiga vädret. Med tanke på hur mycket jag sprang förra veckan kanske vilovecka inte är helt oförtjänt. 57 km fick jag ihop vilket är nytt veckomängdsrekord för mig. 27 av dem sprangs dessutom på samma dag. Det var långt, men kändes helt okej. Ingen ledbrutenhet eller träningsvärk alls faktiskt. Det bådar gott inför Lidingöloppet. Ett par sådana pass till och kanske ett som samlar ihop över 30 kilometer ska jag försöka få till under sommaren. Men nu vilar jag och i morgon är det som sagt midsommar. Vi ska ut i skärgården, hela den lilla familjen. Det ska bli härligt oavsett väder faktiskt. Jag ska bara slappna av och njuta av god mat och gott sällskap. Inte tänka på jobb, studier eller något annat jobbigt på hela dagen.

På söndag ska jag nog springa tusingar. Vi säger så.



lördag 18 juni 2011

27 kilometer

är ganska långt, men väldigt roligt

onsdag 15 juni 2011

Fullspäckat

Dagen inleddes på bästa möjliga sätt med 12 km vagnjogg med Andréa och lille Sixten (som sov hela tiden så jag såg inte så mycket av honom). Vi har inte träffats så många gånger i verkligheten jag och Andréa, men det skumma med det här med bloggar är ju att dte känns som att man känner varandra eftersom jag ju läst om hennes liv så pass mycket. Under de 8 kilometer vi sprang tillsammans avhandlades allt mellan himmel och jord, med stor tyngdpunkt på träning, graviditet och småbarnsliv. Tiden flög förbi och de 12 kilometrarna kändes aldrig ens det minsta jobbiga. En lite lustig sak som vi pratade om är hur bloggarna påverkar ens syn på träning. Innan jag blev gravid hade jag sprungit 21 kilometer som längst och längre än 14 kilometer endast en handfull gånger. Sen blev jag gravid och läste mer om andras träning än jag tränade själv och vips kändes 14 kilometer inte alls långt längre. 25 kilometer kändes plötsligt som ett ganska kort långpass, i alla fall i tankevärlden. Son ickegravid måste jag nu tala om för mig själv att jag ju inte brukar springa långt och att en tur på 18 kilometers spåret i Skatås faktiskt räknas som ett långpass för mig.

Efter löpningen var det dags för fika med facebookmammorna. Det var som vanligt fantastiskt trevligt att träffa alla mammor och barn. Man behöver träffa andra mammalediga för att må bra tror jag. Dessutom älskar ju Inez att vara ute bland folk. Efter att vi hämtat Julia köpte vi jordgubbar som avnjöts till mellanmål. Söta goda svenska jordgubbar med mjölk är verkligen sommar när den är som bäst. Inez fick en stor gubbe att äta själv vilket resulterade i en mycket glad men kletig Inez och ett ganska kletigt kök.

I kväll ahr vi varit på Tupperwareparty hos en av mammorna i fikagruppen. Inez var med och visade upp sig från sin soligaste sida trots att det egentligen var läggdags för hennes del. Nu är vi äntligen hemma efter en lång men härlig dag. Nu hoppas vi på en natt med mycket sömn. I morgon är det skolavslutning för Julia, men i övrigt en ganska lugn dag. Lite pluggande kanske. Benen ska nog få vila inför lördagens långpass.

tisdag 14 juni 2011

Underbara dagar

Det blev ett riktigt lyckat träningspass idag också trots nattens sömnbrist. Mamma bootcampen var välbehövlig eftersom jag slarvat lite med hemma träningen. Jag är en i grunden rätt stark person som lätt bygger muskler, men jag slarvar ibland med stryrketräningen, särskilt när löpningen är i fokus. Jag glömmer liksom bort styrkan om jag inte kör den regelbundet. Därför är Botcampen så bra för mig just nu. Den får mig att köra igenom hela kroppen utan att behöva gå in och svettas på gymmet. Jag älskar att lyfta tunga vikter och svettas och verkligen ta ut det yttersta ur musklerna, men just nu finns inte tid och plats för det i schemat. Då är bootcampen perfekt. Det och hemmaträning, där jag lånar en del av Evas övningar till min egen lilla bootcamp.

I morgon ska jag springa med Andréa och Sixten. Det ska bli superroligt att träffa lille Sixten som jag ju bara sett på bild, och hans mamma (som jag ju också mest sett på bild). Sen ska vi fika med FL-mammorna och senare på kvällen är det Tupperware-fika hos en av mammorna. En fullspäckad dag helt enkelt. Precis som jag vill ha det.

Nu hoppas vi på lite bättre sömn i natt så att vi båda orkar med morgondagens alla bestyr.

Back on track


14,5 kilometer med IK jogg i Skatås gav mig motivationen åter. Terrängintervaller, ömsom upp ömsom ner, stod på schemat och det är verkligen min melodi. Jag är som bäst i skogen skuttandes som en bergsget. Särskilt utför är jag snabb och oräddoch jag fullkomligt älskar den typen av löpning.

Med en så perfekt inledning på veckan kan det ju inte bli annat än bra. Förutom detta pass buder veckan på två vagnpass och dessutom distansrekord på lördag i orm av Skatås All-in. Jag ska inte springa alla slingorna, men tänkte försöka mig på de två första 18 + 8. Det ska bli roligt och utmanande. jag har aldrig sprungit längre än en halvmara, men med tillräckligt lugnt tempo borde det inte vara några problem.

Två styrkepass ska också klämmas in. Varje vecka har jag lagt in två styrkepass i schemat, hemmastyrka med särskild fokus på bål och ben eller mamma bootcamp de veckor det passar in i schemat. I dag blir det Bootcamp. Det var ett tag sen vi var där, eftersom livet med arbete och resor kommit emellan, men nu är det dags igen. Vi inleder med några lugna kilometer vagnjogg. Efter en natt med nästan obefintligt med sömn tror jag att det är ett perfekt sätt att kickstarta dagen.

söndag 12 juni 2011

När motivationen tryter

Idag skulle jag egentligen ha sprungit Skatås X-trail. det var en av de tävlingar jag verkligen sett fram emot och som var en del av min uppladdning inför årets stora mål som ju är Lidingöloppet. Men de senaste veckorna har det varit trögt. Veckan efter varvet flöt på ganska bra, med lagom mycket träning för att vara veckan efter tävling, men sen sa det stopp. Utöver ett spontanlopp i Fagersta har det inte blivit någon träning alls de senaste två veckorna. Motivationen har varit nästan lika med noll och dessutom har veckorna fyllts av jobb och skyhöga sommartemperaturer som lockat till vin och sollapande snarare än löpning. Så sent som igår var min plan att jag i dag skulle gå upp och springa i morse, men efter en natt med halvtaskig sömn prioriterade jag sovmorgon och familjemys. Vi har planterat om blommor, satt in en ny bilbarnstol, promenerat och bara njutit av livet som småbarnsföräldrar till världens gulligaste och gladaste unge.

Men i morgon börjar allvaret. Jag har filat på ett träningsprogram inför Lidingöloppet och tänkte låta veckan som kommer vara vecka 1 i detta program. Som tur är är det IK jogg-träning i morgon så jag får lite behövlig motivationsboost. Jag har även anmält mig till Midnattsloppet som även det kommer att vara ett stort mål för sommarens träning. Nu ska 50 minutersgränsen spräckas på tävling. Jag har varit under på träning och på mitt allra första millopp för 5 år sen, men sen dess har milloppen gäckat mig. Men nu är det dags att ändra på det. Vad gäller Lidingö har jag egentligen inget mål annat än att ta mig runt, eller jag kommer att sikta på under 3 timmar, men orkar jag inte det så är det helt okej så länge jag tar mig runt.