trailrunning

trailrunning

tisdag 25 oktober 2011

Säsongssummering och nya mål

KM 5000 meter. Jag drog i 10 varv, men blev sen omsprungen av Jennie som vann damklassen.



När jag ser tillbaka på 2011, slås jag av hur fantastiskt mitt liv är. Jag har en fantastisk familj, en fin lägenhet och numer ett underbart torp. Jag har haft förmånen att vara hemma med vår sprudlande lilla dotter i snart ett år och kunnat följa hennes utveckling på nära håll. Att hon snart fyller ett år är helt otroligt. Min stora lilla tjej! Det här året har gått så makalöst snabbt.

Men nu var det inte året som sådant som skulle summeras, det är ju faktiskt ett par månader kvar tills det är dags för det. Istället var det tävlingssäsongen som skulle räknas samman. Även här slås jag av hur fantastiskt det är. Att jag har kunnat träna så bra och komma i form så pass snabbt. Innan året satte jag upp tre mål: Milen under 50, Lidingöloppet samt 5 km under 23 minuter. Alla de målen har nåtts med lätthet. När det gäller Lidingöloppet hade jag nog egentligen hoppats på mer, men jag hade också trott att det skulle vara det långa och långsamma som skulle få mest plats i min träning i år. Hade fått för mig att farten kanske skulle dröja längre att få tillbaka. Men jag hade fel. Milen under 50 var inget problem, inte heller de 5 kilometerna under 23 minuter. 22.15 blev mitt resultat på 5000 meter på bana i torsdags och det är jag grymt nöjd med. Jag känner mig snabb och stark och det ska bli riktigt roligt att blicka framåt och sätta nya mål.

Nu är det dock dags för något av en säsongsvila. Jag tänker inte helvila. Så mycket tränar jag inte i vanliga fall. I stället kommer jag att försöka fokusera på styrketräning under en peroid. Visst kommer det att bli en hel del löpning, säkert lika mycket som innan, men utan så värst mycket mål och mening. Jag tänker springa det jag känner för ett tag. Med största sannolikhet kommer det att resultera i ungefär samma mängd och typ som nu. Jag gillar intervaller och snabba pass så det kommer det definitivt att bli. Från början hade jag tänkt köra en ordentlig träningsutmaning fram till Inez 1 års dag, inspirerad av MissAgda, men inser att det inte är den typen av utmaning jag behöver just nu. Jag har dock satt upp några tydliga mål för resten av min förädraledighet, dvs fram till årskiftet. Några löften till mig själv:

  • Jag ska se till att utnyttja det faktum att jag kan komma ut i dagsljus varje dag. Oavsett om det är genom promenad eller vagnjogg.
  • Jag ska sova bredvid min prinsessa så ofta jag behöver, snart kommer jag inte att kunna det längre.
  • Jag ska träna styrketräning minst tre gånger i veckan, efter ett tydligt program
  • Inget mera godis på veckodagarna. Jag är egentligen inte ens särskilt förtjust i godis och kakor. Det har bara blivit en dålig vana.
  • Jag ska försöka få till minst ett kvalitetspass (dvs pass utan vagn) i veckan.
  • Men sist men inte minst ska jag acceptera att livet inte alltid går ihop, det finns viktigare saker än träning. Det är så lätt att känna stress över att man inte hinner och när träningen blir ytterligare en pusselbit att tvinga in livspusslet förlorar den sin charm. Jag älskar att springa och mår inte bra om jag inte får göra det, men ibland finns inte tid för annat än en vagnjogg och då får det vara bra så.

Dessa riktlinjer ska jag försöka leva efter fram till årskiftet. Om någon månad börjar jag slipa på målen för nästa år och ett tydligare träningsprogram. Men just nu får det vänta. Just nu gläds jag åt de mål jag uppnått.

onsdag 19 oktober 2011

Tur eller otur

Det blev ingen vinst för mig i The Convention-tävlingen. Kanske var det lika bra eftersom jag nog ändå hellre hade sprungit Finalloppet. Särskilt eftersom pappa kommer hit och allt. Finalloppet är lite av vår familjetradition. Vi har sprungit det varje år sen jag flyttade hit, med undantag för förra året då jag ju var höggravid. Varje år har det varit underbart höstväder och en mycket trevlig bana. I år hade jag nästan tänkt slå på stort och springa den långa banan, men eftersom de har förlängt Tjärnrundan till 10 km känns den alldeles lagom.


Jag har nästan alltid otur i spel och tävlingar så det var ju inte så överraskande att jag inte vann. Hoppas på lite mer tur med anställningsintervjun jag var på i måndags. Det kändes bra, men sånt är ju alltid så svårt att veta. 2-3 veckor skulle det ta innan de kunde ge besked så det är bara att vänta.

Den här veckan hyar det inte blivit någon löpning alls. Bara lite hemmaträning och några promenader. Hneriks jobb, men egen motivation och det ruskiga vädret har satt käppar i hjulen. I morgon är det dock dags för KM. 12,5 varv på bana, i en planerad fart under 4,30 per km. Just nu känns kroppen bara seg och trött, men i morgon känns det säkert bättre. Länk

fredag 14 oktober 2011

Fredagsmys

här såg en sovande Inez ut för 10 månader sen. Nu är hon lite större men fortfarande lika bedårande



Idag finns det mycket som gör mig glad. Den fortsatt skinande höstsolen är en sak. Inez och hennes fantastiska leenden och pussar, en annan. Dessutom har vi hunnit med både långpromenad, mammaträning och en liten vagnjogg. Och inte minst har vi sovit ihop. Det är det mysigaste jag vet, att sova med armen runt Inez varma lilla kropp. Eftersom Inez sover rätt illa på nätterna, passar jag ofta på att sova med henne på dagarna.

Det som gör mig allra gladast just nu är dock att jag har en intervju på måndag. Jag är annars arbetslös på andra sidan föräldraledigheten och det ligger och skaver lite, som en sten i skon på långpasset typ. Men nu har jag alltså en intervju. Till ett jobb jag dessutom verkligen skulle vilja ha. Lite av drömjobbet faktiskt. Så håll tummarna kära vänner.


torsdag 13 oktober 2011

Höst

Idag är det en sån där fantastisk höstdag med hög luft solsken och underbara färger. Inez och jag har varit på långpromenad och i favoritlekparken och gungat. Dessutom har vi hunnit vara på öppna förskolan i kyrkan och sjungit och dansat. Dagar som denna gör mig lycklig långt in i själen. Det är som att solens strålar når in i hjärtat och värmer upp mig inifrån. I kombination med alla leenden och pussar jag får av mitt lilla solskensbarn kan man ju inte göra annat än att le.

tisdag 11 oktober 2011

The convention- My five cents

Jag är egentligen ingen tävlingsmänniska, men en heldag full av träning skulle ju inte sitta fel så varför inte:

1.Löpning världens effektivaste träningsform
2. Crossfit på riktigt
3. Army training är för mjukisar
4. Kettlebells rootcamp
5. Kettlebells Yin

Jag tycker att jag förtjänar att vinna den här tävlingen eftersom jag efter ett och ett halvt år som först gravid och sedan mammaledig med en liten tjej, verkligen skulle behöva och förtjäna en heldag av egentid och träning. Som föräldraledig räcker ju inte alltid pengarna så långt, så detta pris skulle verkligen förgylla min tillvaro.

Acceptans, vila och snabba intervaller

I helgen blev det ingen träning alls. Tvärtom faktiskt. Jag gjorde en massa andra måsten, som pluggade och städade lite. Och så var vi på landet. Så klart, där är vi ju alltid nu förtiden. Men ingen träning alltså, vilket innebär att det inte blev någon träning utan Inez alls förra veckan. Jag skulle kunna gräma mig över det och kanske till och med få en gnutta ångest, men jag väljer att inte göra det. Väljer att acceptera att det är så livet ser ut just nu. Ibland är andra saker viktigare än träning helt enkelt. Dessutom sprang jag ju faktiskt tre gånger förra veckan, och fick ihop två ordentliga styrkepass så det är ju inte som att jag inte tränade. Bara kvalitén som saknades.

I måndags blev det dock kvalitetsträning med det härliga IK-jogg-gänget i Skatås. 6 x 700 meter i tänkt tempo inför KM stod på programmet. Min plan var att hålla 4.15-4.20 tempo. Det gick sådär. Jag kom lite sent till träningen och fick värma upp själv i hopp om att hitta gänget nånstans längs grusåttan. Efter knappt 3 km möter jag Robban som ropar "Vi springer häråt" så jag vänder och älgar efter honom. Glömde såklart att trycka lap på klockan vilket gjorde att den intervallen gick i okänt tempo. Nästa intervall körde jag på känsla. Sneglade på klockan en gång och insåg att det gick lite för fort, men det kändes så lätt att jag valde att hålla tempot. 4,07 tempo blev resultatet, sen fortsatte jag att köra på känsla och intervallerna klockade in förvånansvärt jämnt. 4,07, 4,12, 4,05, 4,12, 4,07, där varannan är i lite motvind, varannan i lite medvind. Jag försökte fokusera på löpsteg och frekvens och på att hitta en fart som kändes snabb, men utan att kämpa. Under sista intervallen fick jag beröm av coachen för mitt utmärkta löpsteg, vilket gjorde att jag orkade lite till. Efter sex intervaller var jag trött, men inte helt slut och när vi avslutade med nerjogg i 5 km kändes det härligt att springa. Joggträningarna är verkligen veckans höjdpunkt. Trevligt sällskap och alltid verklig kvalitetsträning. Underbart sätt att börja veckan på helt enkelt.

Efter förra veckan var jag ganska trött, både av för lite sömn och av för lite egentid. Nu har veckan börjat med bra träning och idag var jag på universitetet hela dagen utan INez. Ibland behöver man vara bara Mina. Nu känner jag mig betydligt bättre till mods och som den lyckligt lottade person jag faktiskt är.

torsdag 6 oktober 2011

När livet kör ihop sig

Ja, då får man göra det bästa av situationen. Jag tycker inte att det är särskilt svårt att få in träning i småbarnslivet, Inez tittar gärna på när jag styrketränar och sover i vagnen när jag springer. Det som däremot kan vara klurigt är att få till kvalitén (och långpassen, men det har jag ju skrivit om tidigare). De passen som ska springas utan vagn het enkelt. H jobbar väldigt mcykst just nu och dessutom har vi ju ett till barn varannan vecka. 2 pass brukar jag dock kunna få till utan vagn varje vacka, ett i veckan och ett på helgen. Den här veckan gjore tandläkarbesök att jag inte kunde åka på ik-jogg-träningen i måndags så då hade jag istället tänkt köra ett snabbdistanspass igår. Det var enda kvällen som skulle funka eftersom H är bortrest övriga kvällar. Men så körde allt ihop sig. H kom hem sent från jobbet och Inez var mammig och trött. Jag glömde helt av att jag tänkt springa och åt en stor portion pasta. Sen var det ju kört. Ibland blir det så. Livet kommer emellan helt enkelt.

Så då fick det bli snabbdistans med vagnen idag istället 4 km snabbt fick räcka. Snabbt och snabbt förresten. Snittet blev 5min/km vilket ju inte är särskilt snabbt. Men med tanke på vagnen är jag ändå nöjd med det. I helgen får det bli lite intervaller utan vagn. Imorn mysjogg och mammastyrka.

måndag 3 oktober 2011

Mysjogg och Inezträning

Jag är en riktig höstälskare som trivs allra bäst den här tiden på året, så även om helgens sommarvärme var härlig blev jag inte besviken när det var lite mer höstlikt utanför fönstret i morse. Efter en helt hopplös kväll full av ledsenhet och kryp i kroppen belönade Inez mig med en natt av helt okej sömn. Vi tog myssovmorgon och gick inte upp förrän halv nio, efter ett par timmars halvsovande och gosande i sängen. Hon är som allra gosigast på morgonen min lilla tjej. Efter en lugn frukost och ytterligare lite mys, gav vi oss ut i höstrusket på en liten löptur. Inez behövde sova och dessutom få i sig lite frisk luft efterom hon är förkyld och jag behövde frisk luft och att ladda batterierna. 7 km vagnjogg i lugnt tempo fick vi ihop i den fuktiga och syrerika luften.

När vi kom hem åt jag min absoluta favoritlunch, turkisk yoghurt med hallon och banan och läste lite bloggar. Inne på Missagdas blogg läste jag om hennes tuffa intervaller och styrkepass och blev så inspirerad att jag var tvungen att riva av lite styrka jag också. Jag försöker att hemträna minst en gång per vecka, oftast mer, men jag har ingen riktig plan för det för tillfället och jag är dålig på att skriva ned vad jag gör. Jag ska försöka få till lite mer struktur i styrketräningen nu inför vintern. Mitt gymkort försvann med jobbet så nu är frågan om jag ska skaffa ett nytt (och i så fall var?) eller om jag ska köra på enbart hemträning den här vintern. Jag kan inte riktigt bestämma mig, men innan jag börjar jobba igen blir det nog inget gymkort i alla fall, eftersom jag försöker sköta det mesta av min träning på dagen när jag ändå är hemma.

Dagens styrketräning inleddes med lite axel och ryggövningar med hjälp av exetuben. Inez tyckte att det var hysteriskt roligt att se mig dra i sen röda gummisnodden. Hon skrattade högt flaxade med armarna och liksom hoppade upp och ner med hela kroppen. När jag sedan gjorde plankan och armhävningar klättrade hon upp på mig för att hjälpa till. I några övningar fick hon agera vikt vilket hon tycker är väldigt roligt. Över huvud taget gillar Inez skarpt att titta på, och vara med, när jag tränar, det gör ju dessutom att det blir mycket roligare för mig.


söndag 2 oktober 2011

Underbara intervaller




Hela helgen har spenderats på vårt nyinköpta lantställe, en riktig torparidyll på Skaraslätten. Det är härligt att vara på landet och njuta av stillheten naturen och av familjen. Dessutom får man en hel massa gjort när man inte har stadens alla måsten runt sig. Jag fick några timmar för mig själv och lyckades skriva klart hemtenta i statistik och en annan uppgift som jag haft hängande efter mig. När jag var färdig satte jag mig i solen och njöt av lugnet och en kopp kaffe alldeles för mig själv. Det är inte många stunder jag har bara för mig själv nu för tiden, särskilt inte just nu när Inez är så mammig, så de få jag har ser jag verkligen till att njuta av. På eftermiddagen hjälptes vi åt att klippa gräset och Inez och jag passade också på att leka lite på studsmattan. Inez älskar verkligen att vara på landet och det är härligt att se. tyvärr var det så mycket mygg att vi inte kunde vara ute särskilt länge, särskilt inte på kvällen, vilket var synd eftersom helgen ju bjöd på riktigt sommarväder.

Idag passade jag på att få lite egentid i form av löpning. Vi har bara ägt torpet i en månad så vi har inte hunnit utforska omgivningarna så mycket ännu. Stället ligger vid vägs ände, men om man korsar en åker hamnar man på grusvägar som sitter ihop med det allmänna vägnätet. Det är slättlandskap med åkrar och gårdar blandat med skog. Mil efter mil med grusvägar och mindre asfaltsvägar att upptäcka i löparskorna. Idag blev det dock bara en kort sväng. När jag springer utan vagnen vill jag gärna att det ska bli antingen långt eller kvalité. Mysjogga kan jag lika gärna göra med vagnen. Eftersom jag bara hade en knapp timme till mitt förfogande idag fick det alltså bli kvalité. Jag funderade först på att köra tusingar, men bestämde mig sen för att 400-ingar passade bättre. Jag ska ju trots allt springa kort och snabbt på bana ganska snart och behöver få i lite fart i kroppen. Jag programmerade min Garmin med 10 stycken 400-ingar och lika många 100 meters viloperioder. Klockans display visade bara sträckan och hur många intervaller jag hade kvar så jag kunde inte se vilket tempo jag höll. Lika bra det. Jag har alltid gillat att köra på känsla. Ville att det skulle vara ordentligt jobbigt idag, men smatidigt kännas kontrollerat. Försökte koncentrera mig på teknik och stegfrevens. Räknade stegen. 140 steg borde vara en intervall. För varje intervall tog jag i lite till, ökade tempot en liten liten aning. Hittade ett bra flyt och blev precis lagom slut. De tre första var lätta och de tre sista var urjobbiga. Den sista var så jobbig att jag fick kämpa de sista stegen. Härligt! Precis som jag vill ha det. Innan nedjoggen tittade jag på passet i klockan. Tempot hade varit mellan 4.15 och 3.42, med de snabbaste tiderna på slutet. Det är jag väldigt nöjd med. Det känns bra inför KM. Men bäst känns det att springa korta intervaller igen. Jag älskar det och det har blivit alldeles för få på senaste tiden. Måste se till att få in sådana pass lite oftare nu ett tag.

Den här veckan blir det nog annars dåligt med träning. Henrik är borta nästan hela veckan och då är det svårt att få in träningen i vardagen. Men en och annan vagnjogg ska nog hinnas med och lite mammastyrketräning. Kanske hinner jag klämma in lite kvalitet också. kanske någon form av snabbdistans och kanske en liten intervallstege. Vi får väl se.