trailrunning

trailrunning

tisdag 11 oktober 2011

Acceptans, vila och snabba intervaller

I helgen blev det ingen träning alls. Tvärtom faktiskt. Jag gjorde en massa andra måsten, som pluggade och städade lite. Och så var vi på landet. Så klart, där är vi ju alltid nu förtiden. Men ingen träning alltså, vilket innebär att det inte blev någon träning utan Inez alls förra veckan. Jag skulle kunna gräma mig över det och kanske till och med få en gnutta ångest, men jag väljer att inte göra det. Väljer att acceptera att det är så livet ser ut just nu. Ibland är andra saker viktigare än träning helt enkelt. Dessutom sprang jag ju faktiskt tre gånger förra veckan, och fick ihop två ordentliga styrkepass så det är ju inte som att jag inte tränade. Bara kvalitén som saknades.

I måndags blev det dock kvalitetsträning med det härliga IK-jogg-gänget i Skatås. 6 x 700 meter i tänkt tempo inför KM stod på programmet. Min plan var att hålla 4.15-4.20 tempo. Det gick sådär. Jag kom lite sent till träningen och fick värma upp själv i hopp om att hitta gänget nånstans längs grusåttan. Efter knappt 3 km möter jag Robban som ropar "Vi springer häråt" så jag vänder och älgar efter honom. Glömde såklart att trycka lap på klockan vilket gjorde att den intervallen gick i okänt tempo. Nästa intervall körde jag på känsla. Sneglade på klockan en gång och insåg att det gick lite för fort, men det kändes så lätt att jag valde att hålla tempot. 4,07 tempo blev resultatet, sen fortsatte jag att köra på känsla och intervallerna klockade in förvånansvärt jämnt. 4,07, 4,12, 4,05, 4,12, 4,07, där varannan är i lite motvind, varannan i lite medvind. Jag försökte fokusera på löpsteg och frekvens och på att hitta en fart som kändes snabb, men utan att kämpa. Under sista intervallen fick jag beröm av coachen för mitt utmärkta löpsteg, vilket gjorde att jag orkade lite till. Efter sex intervaller var jag trött, men inte helt slut och när vi avslutade med nerjogg i 5 km kändes det härligt att springa. Joggträningarna är verkligen veckans höjdpunkt. Trevligt sällskap och alltid verklig kvalitetsträning. Underbart sätt att börja veckan på helt enkelt.

Efter förra veckan var jag ganska trött, både av för lite sömn och av för lite egentid. Nu har veckan börjat med bra träning och idag var jag på universitetet hela dagen utan INez. Ibland behöver man vara bara Mina. Nu känner jag mig betydligt bättre till mods och som den lyckligt lottade person jag faktiskt är.

Inga kommentarer: