trailrunning

trailrunning

tisdag 16 oktober 2012

Portugal

Äntligen! Nu är den bokad. Resan. Den som H rynkar på näsan åt och gärna ger som exempel på att jag är aningens knäpp. Resan då jag ska springa med Rune. Då jag ska morgonjogga på stranden, styrketräna med andra löpare och springa en gång till på kvällen. Som ni löpare redan förstått går resan till Portugal med Runner's world och Springtime travel. Vi har planerat denna resa i flera år pappa och jag och nu är den äntligen bokad. 16:e mars åker vi.

söndag 14 oktober 2012

46.38!!!!

Ända sedan söndagens intervaller har jag haft en förkylning liggande på lur i kroppen. En sån där smygande som aldrig riktigt vill bryta ut, men heller inte riktigt försvinna. Lite halsont, lite tät i näsan och en del hosta, men ingen feber. Så sent som i fredags var jag osäker på om starten i lördagens lopp skulle bli av. Kanske skulle jag och Inez bara mysa med morfar istället. Men tävlingsdjävulen och snålheten tog överhanden och jag bestämde mig för att trots allt starta.

Lördagen bjöd på perfekt löparväder med 6-7 grader och lätt molnighet. Eftersom jag inte tänkt springa fort klädde jag mig i långämad underställströja och långärmad löpartröja över, vilkets skulle visa sig vara aningens för varmt. Struntade i Garmin som hade dåligt batteri och sprang i stället med en vanlig hederlig casio. Målet var under 48 minuter, men med tanke på lurande förkylning skulle jag vara nöjd med allt under 50. Aldrig hade jag vågat hoppas på en så mycket bättre tid.

Inledde loppet i en behaglig avslappnad fart och hade ingen aning om vilket tempo jag höll. Missade första km-skylten vilket jag började ana när klockan visade 6.30. När 2 km-skylten passerades sneglade jag på klockan. 8,48. Oj då! Detta gick ju riktigt snabbt även med tanke på att första biten är svagt utför. Bestämde mig för att inte kolla mer på klockan innan 5 kilometerspasseringen. Känslan var fortsatt avslappnad och strax efter 3 stod pappa Inez och hejade. 22,46 visade klockan vid 5 km. Även om jag skulle hålla 5 minuters tempo sista halvan skulle jag alltså klara mitt mål. Kände mig fortsatt ganska stark även om andningen var lite rosslig från och till. Vid 7 km delades banan och den klunga jag sprang i vek av för att springa ett extra varv för halvmaran. Lite trist att bli ensam och dessutom började det gå uppför. De nästföljande två kilometrarna var tuffa, men jag kämpade på och när jag passerade sista kilometerpasseringen visade klockan 42.15. Nu visste jag att det skulle gå och att jag förhoppningsvis även skulle klara 47 minuter. Jag la i en växel till och sprang in på 46.46. Grymt nöjd och lycklig över min prestation. Sub 47 har länge varit mitt långsiktiga mål. Med den korrigerade tiden 46.38 blir kilometertiden 4.40 vilket jag är fantastiskt nöjd med. Dessutom känner jag att det fanns åtminstone en halv växel kvar i kroppen. Lite mer att ge. Nästa gång får målet bli sub 46 och det nya drömmålet får minsann bli magiska sub 45!