trailrunning

trailrunning

onsdag 24 december 2008

Julungen


Världens sötaste Julius. Inte utan att jag blir lite sugen...

Vit jul i örebro.


Snön kom lagom till julafton. Längtar efter H, annars är allt toppen. Träffat släkt och vänner och haft allmänt mys.

söndag 21 december 2008

fredag 28 november 2008

fina elever...

Sitter på jobbet och tittar på mina fina elever när de ritar helvetestrattar. Snart ska jag gå och köpa pepparkakor åt mina mentorselever, det är ju första advent på söndag. Mys.

Sen ska jag hämta Julia hos hennes mamma. Lillflickan är sjuk och i natt ramlade hon ur sängen. Men i eftermiddag ska vi i alla fall baka pepparkakor till kvällen fredagsmys.

söndag 23 november 2008

trött...

Attans vad jag är trött nu för tiden. Orkar knappt hålla ögonen öppna. På jobbet är stämningen en aning tryckt vilket knappast ger mer energi. Men jag har börjat ha filmkunskap med mina 2:or och det är verkligen toppenkul. Fick en lapp från en av mina elever härom dagen. En väldigt fin och uppmuntrande lapp. Det kändes bra. Trots allt älskar jag mitt jobb. Det är så många aspekter av mitt liv som är toppen just nu, men det finns liksom alltid en liten gnagande trötthet ändå. Kanske är det bara mörkret. Kanske är det min ständiga värk. Ska till sjukgymnasten på torsdag. Har äntligen tagit mig för att ringa och boka tid. Får se vad de säger.

Nu ska jag slötitta lite på TV. Ensam hemma i Björkekärr. Ovant. Saknar H.


söndag 9 november 2008

Tack SVT

I kväll såg jag SVT:s Dokument inifrån" om barnuppfostran och skolans nya "hårdare tag". Skrämmande. Jag är själv lärare och försöker hålla mig uppdaterad vad gäller forskning om pedagogik och didaktik. Det har länge slagit mig hur illa uppdaterade våra politiker med Jan Björklund i spetsen är på detta område. Det pratas ständigt om ordning och reda, eller bristen på den, och om hur vi ska få införa mer ordning och disciplin i skolan. Men, som pedagogikforskarna i programmet påpekade så visar all modern forskning att samtalet och relationen är det viktigaste för att nå goda resultat OCH arbetsro. Elever behöver känna sig sedda för att vilja utvecklas, de behöver lära sig att ta ansvar, ifrågasätta och vara delaktiga i beslut för att bli goda demokratiska medborgare. Det är vårt uppdrag, inte att uppfostra lydiga osjälvständiga barn med dåligt självförtroende. I programmet medverkade ett flertal väl ansedda pedagogikforskare som var ense om vad modern forskning säger, den enda som inte höll med dem var en pensionerad professor som tyckte att vi varit för snabba med att avskaffa aga. Är det verkligen honom vi vill lyssna på.

Min erfarenhet är att utåtagerande ungar egentligen skriker efter villkorslös kärlek. När man ger dem det och visar att man uppskattar och respekterar dem kan man också ställa krav och sätta gränser.

Enligt min mening är Jan Björklund det största hotet mot svensk skola. Han är ju gammal militär vilket påverkar hans syn på ordning och diciplin. Han glömmer att vi i skolan arbetar med ungar, inte med adepter och att vi lever på 2000-talet och inte på 50-talet. Så länge han är skolminister kommer jag att vara rädd. Rädd för min yrkeskarriär, rädd för vårt samhälles framtid.

fredag 7 november 2008

Sjukt

Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Livet är aningens upp och ner. H är på sjukhus. Sammanfattningsvis är det inget att oroa sig för men ändå kroniskt. Liksom allvarligt men inte på en gång. det är ju inte som att han har ont eller kommer att dö eller så. Men ändå. Stackars H. Anhörigrollen är det värsta jag vet. Jag kan inte ta över det jobbiga från honom. Jag kan inte göra allt bättre. Trots att jag inget hellre skulle vilja. Jag vill hjälpa och finnas till och få honom att må bra. Men jag räcker inte till, jag känner mig hjälplös. Usch!

Men nu ska jag inte ömka mig. J i Hässleholm genomlever en resa tusen gånger värre. Tänker på henne ofta.

Inte något roligt inlägg detta, men det kan det ju inte alltid vara.

Kram

söndag 2 november 2008

Mina älskingar


Finast på jorden är de allt. Min lilla familj... En underbar dag i vackra botaniska trädgården

Årets första snöänglar


Jag och julia passade på att göra snöänglar i frosten.

Höstpromenad i botaniska



lördag 1 november 2008

Finalloppet

Lördag morgon, strålande solsken, frostbiten natur men med förhoppning om plusgrader när solen värmt på en stund. Om drygt två timmar ska ja och pappa springa Finalloppet i Skatås. 8,8 kilometer i kuperad terräng. Efter träning med solvikingarna i torsdags känner jag mig en aning öm i ena benet, men jag ska ta det lugnt. Att ta det lugnt är knappast min starka sida, men just därför är det dagens mål. De första 7 kilometrarna ska gå riktigt långsamt är planen. Sen är det utför och med sparade krafter kan jag ligga på lite på slutet. Om i läser det här kan ni väl hålla tummarna för att planen funkar. Har laddat Mp3:n. Redo för spåret.

måndag 27 oktober 2008

Jag, en solviking?

Nu får det vara nog på mitt halvslappa lättjefulla liv. Trots närheten till skatås har det inte blivit många rundor sen jag flyttade hit. Betydligt mer soffmysande och vindrickande. Trevligt, men inte så bra för figuren. Efter att ha blivit inspirerad och aningens skrämd av det stundande finalloppet (på lördag...hur nu det ska gå) och av tanken på att delta i Göteborgsvarvet i vår (en mil klarar man på ren vilja, men 21 kilometer är tveksamt), beslutade jag mig för att ta ett krafttag. Sagt och gjort etade jag runt lite efter träningsalternativ. Hittade en hel del faktiskt, men slutligen blev det trots allt den anrika löparklubben solvikingarna som vann. Kanske aningens för seriöst för mig, men jag gillar att sikta högt.

Så ikväll snörde jag på mig skorna och gav mig av. Ut i skogen på gemensam träning. Mycket folk och avslappnad stämning var vad jag möttes av. En timmes lättsam träning, 5x200 meter 1400 snabbt och sen 3x200. Inte så långt, men ganska lagom som uppstart. På torsdag ska jag dit igen. Men oroa dig inte pappa, jag har Almbyjackan på.

fredag 24 oktober 2008

regn regn regn

Utanför fönstret faller regnet sakta och vinden river i träden. Det är så mörkt nu. Tröttheten vill aldrig riktigt släppa taget. Ändå måste man le och vara glad, ha tålamod och engagemang. Jag vill och orkar för det mesta, men måste tillstå att en vecka helt utan elever känns välbehövlig. Tre dagar fortbildnig och två dagar ledigt. Fylla på hjärnan med kunskap och vuxensamtal. Fylla på batterierna med sömn och ledighet. Skönt. Men först helg. Myskväll i kväll, gömma sig undan regnet med god mat, lite vin och kanske en bra film. Sen, i morgon, smäller det. Sista omgången i superettan. Helt avgörande för Häcken. Vinner vi blir det spel i Allsvenskan nästa säsong. Matchen börjar två, laddningen halv tolv, H's nervositet redan vid frukost.

Efter en lång, men givande vecka känns det skönt med helg.

torsdag 16 oktober 2008

Snart så...

Snart så är det faktiskt helg. Den här veckan har varit en av de jobbigaste på ganska länge. Långa dagar och krävande elever (dock på ett positivt sätt). Snart ska jag gå hem för dagen. I morgon ska jag göra reklam för skolan på gymnasiemässan. Ska ven få se vad mina dansande elevers hårda slit (och skolkande/bortprioriterande av lektioner) har lett till. De ska nämligen uppträda. Skoj. Sen ska jag och C dricka massor av öl och gå på teater. Hmm... undrar vilket som är det centrala under kvällen. Först var det teatern, men nu lutar det mer åt umgänge och öl. Trevligt ska det bli i vart fall.

Nästa vecka är det också mycket. Men en hel del trevligt. Först kommer P från H-holm, det ska bli toppen, känns som tusen år sen vi sågs. Sen ska jag till en kollega och diskutera lönekriterier på tisdag, på onsdagen blir det teater och sen på helgen är det fotboll och efter det tjejkväll hos L. Ganska trevlig med hektisk vecka kan man väl säga. Dessutom är det utvecklingssamtal hela tisdag och onsdag. Vet av erfarenhet att de brukar kunna vara ganska tärande.

tisdag 14 oktober 2008

trött...

Nu är det höst med allt vad det innebär. Jag älskar höstens klara ljus, höga luft och vackra färger. Jag älskar även regntunga skyar, i varje fall de första, eftersom de ger en anleding att tända ljus, krypa upp i soffan med en kopp te eller ett glas vin och bara mysa. Det jag däremot inte gillar är mörkret. Mörkret som råder när det är dags att masa sig ur sängen och som redan lagt sig när jag allt för sent masar mig hem från jobbet. Vad hjälper en strålande sol som idag, när man inte hinner njuta av den?

Börjar inse att det är ganska tungt att ro iland en halvfarts kurs på C-nivå samtidigt som man jobbar heltid (och lite till). Det är också ganska tungt att bära allas lycka, studieresultat och välmående på sina axlar, något som jag brukar vara alltför bra på. Idag tänkte jag att jag skulle se om nån annan tog ansvar vilket resulterade i smärre kaos. Jag menar inte att jag är oumbärlig, absolut inte, men ibland fungerar jag lite för lättvindigt som en curlingförälder åt mina kollegor och som en alltid närvarande kurator/hjälp/slagpåse/you-name-it åt mina elever. Måste sluta med det... ibland äter mitt engagemang upp mig inifrån. Har suttit var på jobbet till halv sju går och tills nu idag. Som tur är ska jag till H på middag imorn. Han är solskenet i mörkret, lyckan på min stig. Älskade H

måndag 6 oktober 2008

efter en mindre lyckad dag...

... finns det ingen bättre medicin än ett fint sms från pojkvännen och en dryg timmes tur på löpbandet... Nu känns allt bra igen. Redo för en ny dag. Imorn är det dessutom dags för min och C's numera återkommande kulturdos.

frustrerad

Åhh... ibland är läraryrket mindre roligt. När ens elever inte kommer, inte vill förstå, tycker att allt i hela världen är lärarens(mitt) fel och dessutom hellre går och övar dans än kommer till lektion. Varför kan de inte förstå sitt eget bästa? Hur ska jag kunna lära dem nåt om de dyker upp var tredje gång? Jag kan ju försöka, men det är minsann inte så lätt... Jag är ju faktiskt ingen bläckfisk med åtta armar och ett hav av tid. Visst kan jag individualisera, men inte åt alla hundra... Nån form av ansvar måste de ju ändå kunna ta själva! Eller?

Ja ja, idag är jag frustrerad, men nu ska jag snart till gymmet så då blir det kanske bättre. Återkommer imorn.

Saknar H. Skulle behöva lite kärlek nu.

torsdag 2 oktober 2008

pappa


Pappa bloggar. Oftare än jag. Han är minsann rar min far. Snart ska vi springa igen. Ni vet hur det gick sist... Får se till att träna.

Tiden går fort när man har roligt

Oj vad dålig jag är på att uppdatera nuförtiden. Får väl skylla på att jag har fullt upp. Hinner knappt börja med veckan innan det är helg igen känns det som, det är ju redan torsdag. Helgen som var hade vi en riktig kulturfrossa. Butterfly kiss på studion och Tapas efter det på lördagen och Bokmässan på söndagen. Dessutom massor av mys.

Annars har tiden mest rullat på, i tisdags var vi på en fantastisk fotbollsmatch. En riktig rysare. Häcken, som H och på nåt sätt då även jag, håller på låg inför matchen fyra i tabellen, nedanför kvalstrecket. Motståndarna Åtvidaberg hade placeringen över. Tabellen är tät. Skiljer bara några poäng såväl upp som ner. Matchen var således ytterst viktig. Häcken gjorde ett tidigt mål men sen gick det utför. Vid halvlek var ställningen 1-3, fördel Åtvidaberg. Hasse gick hem... besviken och trött på att det aldrig går bra. En bit in i andra halvlek får Å straff och H en spelare utvisad. Det kändes vid det här laget helt kört. Nu var det inte bara Hasse som gått hem. Även vi pratade om det, men H sa tt man ju inte ville missa årets vändning, kanske om inget hänt i 80:e. Efter 82 minuter stod det fortfarande 3-1. Det behövdes ett mirakel. Domaren dömde inte vår väg utan friade två handssituationer i straffområdet. Det kändes kört. Plötsligt blir det då 2-3 och hoppet väcks. Mindre än tio minuter kvar även med förlängning, men kanske kanske. 3-3 i 89:e. Hjärtat i halsgropen. 92:a, en anfallare faller och den här gången har domaren inget val. Det måste bli straff. Nu vågar jag inte titta, drar ner mössan över ögonen, men ser ändå mellan maskorna hur straffen slås...IN I MÅL! Helt otroligt.

I kväll var H här med J som sällskap. Mysigt. Men nu ses vi inte på en vecka igen, han måste åka till Alvesta för att ta hand om sin mamma några dar. Sen ska vi till Örebro. Träffa min familj. Spännande.

Imorn blir det orienteringsdag och sen jobbfest. På lördag Ladies night med Linda. Trevlig helg helt enkelt. Dessutom har jag bokat in tre teaterbesök med Camilla på jobbet. Kul.

Kram

söndag 21 september 2008

mamma


Har haft finbesök. Mamma kom ner över helgen. Fina mamma. Vi var hos moster, som jag inte träffat på många år. Det var väldigt trevligt och något som jag hoppas ska ske igen snart nu när vi bor i samma stad. På lördagen var vi på världskulturmuseet. Det var riktigt trevligt och lärorikt eftersom vi ska dit på onsdag med eleverna. Så lite blandat jobb och nöje kan man säga. I går var jag på middag hos H & J. Vi bakade paj och umgicks. Mysigt, bara lite jobbigt att behöva lämna en varm famn för att ta bussen hem mitt i natten. Men ikväll är det vår kväll. Början på vår vecka. För första gången på över en månad har vi en hel helg tillsammans. Mys!

tisdag 16 september 2008

spontanitet- recept på en riktigt bra lektion

Jag menar att bra lektioner inte förds ur lång tids planering utan ur ögonblicket och mötet med eleverna. Idag hade jag en riktigt bra lektion. Tanken var att vi skulle prata om kärlek, läsa ett par dikter och att jag skulle inleda med att läsa en myt från antiken. Tanken föll ganska platt när det visade sig att bara halva klassen ar på plats. Genomgång med sju elever är ganska bortkastat eftersom man ändå måste göra det igen. Så jag tänkte om. Sparade kärleken som tema eftersom det är en bärande vägg i höstens svenskplanering. Det blev dock inga dikter, ingen myt, ingen genomgång. Istället en knapp timmes samtal om vad kärlek är och hur den uppfattas av dessa unga människor. Befriande. Levande. Relationsskapande. Jag tror ju att relationen och det faktum att jag kan alla namn och försöker skapa en individuell koppling till varje elev är det viktigaste för mig som lärare, för att lyckas. Dagen kändes som ett steg närmare detta. Hjärtat fylldes av lycka.

Nu ska jag ta en promenad i solen.

Kram

lördag 13 september 2008

Solen skiner utanför

Idag är det minsann ännu finare höstväder än igår. Men tillåts jag njuta av det? Nej, förtår ni. Jag måste minsann sitta inne och skriva en utredande text om fonotax och uttal hos finsktalande, turkisktalande japansktalande och kinesisktalande. Inte så väst skojigt. Men jag har skutit upp det så nu är jag så illa tvungen. Om jag jobbar riktigt hårt kanske jag är klar om ett par timmar.

fredag 12 september 2008

Trött men lycklig



Idag skiner solen och det är sånt där underbart "början på hösten väder". Friskt och klart. Sitter på jobbet och har en gnska lugn stund. Har planerat lektionerna fram till lovet och änner att jag har allt under kontroll. Mitt jobb är ganska hektiskt bitvis och det gäller att var flexibel och beredd att ändra på det mesta. Jag gillar dock att det är så eftersom det känns som att vi är flexibla för att det ska fungera för eleverna. Eleverna är ju trots allt vårt fokus annars skulle vi ju inte jobba i skolan så för dem kan jag vara nästan hur flexibel som helst. Dessutom har vi helt fantastiska elever. De ger mig lycka i själen och ett stort leende å läpparna varje gång jag går hem från jobbet.

H är i Tyskland och jag saknar honom massor. Har dock passat på att fylla tiden med annat. I tisdag tränade jag i en massa timmar, i onsdags var jag på mycket trevlig lärarkväll på angeredsteatern. Tre scener ur en pjäs, lite pedagogiska tips och dessutom fisksoppa och vin med trevligt sällskap av en kollega. Mycket trevlig mitt i veckan aktivitet. Igår var jag hos familjen Meral och fick mat och lite mera vin. Det är underbart att vi återupptagit kontakten tycker jag. Miryam är nog världens sötaste bebis, det är inte utan att den biologiska klockan slår några extraslag när jag träffar henne. Ikväll ska jag på genrep på Tre kärlekar på folkteatern. Det ska bli väldigt trevligt. Jag älskar teater. I morgon måste jag göra klart min Sv som andraspråksuppgift och sen kommer H hem på kvällen. 

Inte utan att allt sällskap och allt vin gjort mig lite trött. Men bra trött, lyckligt trött. Attans vad jag älskar mitt liv just nu.

Kram 

  

lördag 6 september 2008

Svårt

Just nu är det ganska svårt. Att vara pappas flickvän. Jag vet inte vad jag hade väntat mig. Men just nu är det svårt. Jag vet inte riktigt hur. Hur jag ska bete mig, för att inte komma emellan, i vägen. Men men... jag har tålamod i massor och tonvis med kärlek. Så det ska nog gå bra. Hoppas jag.

Jag älskar mitt jobb!!

Känner bara att jag måste skriva det. Jag var ju lite orolig att det skulle bli pannkaka av det eftersom allt annat känns så himla bra, men det har det inte alls blivit. Mina elever är helt underbara. Efter att ha haft yngre elever ett par år hade jag nästan förträng hur fantastiskt det är att ha gymnasieelever, man kan prata med dem på ett helt annat sätt och göra helt andra saker på lektionerna. Eleverna är dessutom extremt positiva till allt vi gör. I varje fall hittills.

I övrigt är det extremt mycket att göra på jobbet, men jag gillar den biten också. Jag gillar att ha mycket ansvar och att känna att mina insatser gör skillnad. Efter jobbet har jag ju desutom ett fantastiskt gym att gå till för att rensa tankarna, eller en ännu mer fantastisk pojkvän att komma hem till och bara mysa. Kan det bli bättre?

Nästa vecka ska H till Tyskland med jobbet så då är jag alldeles ensam, men jag ska på teater både onsdag och fredag och hinna med att träna ett par gånger också, så jag ska nog stå ut.

Kram på er

tisdag 2 september 2008

vibrationsträning


Jag vet inte om det kändes så värst effektivt, men vem vet. Det ska ju vara bra för cirkulationen och det tar inte mer än tio minuter att köra igenom hela kroppen, så jag ger det en chans.
Körde dessutom POWERmid för andra gången idag, en sorts core-träning... riktigt jobbigt för mage och rygg. Min favorit hittills. Imorgon blir det step/styrka. Nu är jag igång. Heja mig.

måndag 1 september 2008

september

Nu är den officiellt här. Hösten. Årets bästa årstid. Äntligen får man gå i jeans och tröja, andas frisk luft och sparka i rödfärgade löv. Ja, jag vet atthösten inte alls alltid är sån, men man kan väl få leva i en illusion. Dessutom är det mysigt när det regnar och blåser om man har nån att kura i soffan med. Det kan även vara mysigt ensam, med en god bok. Särskilt om man vet att man har nån som gärna vill kura ihop sig med en. Kanske är det som Lena Ohlin sa i Casanova (som jag slötittade på härom veckan) "kärlek är när alla väder är bra väder".

I kväll har jag varit på fin middag. Introducerats för dottern som pappas flickvän. Stort. Livet leker.

I morgon ska jag testa vibrationsträning... skumt. Har gått upp ett kilo till, hmm... ja ja.

Kram

lördag 30 augusti 2008

Uppdatering

Jag vet att det var ett tag sen jag skrev, men det är mycket nu. Förra helgen sprang jag midnattsloppet och om man ska analysera loppet lite kan man väl säga att jag sprang för fort i början vilket ledde till att jag inte orkade springa hela tiden. Efter en sommar full med kärlek och lättja, och nästan helt utan träning har jag ju inte direkt samma kondis som i våras och då var min träningsdos inte heller på topp. gentligen har träningen legat lite efter sen förra hösten om jag ska vara helt ärlig. rots att jag borde förstå detta så älgade jag i väg i ett högt tempo i början. Det kändes bra fram till 3 kilometer då första vätskan kom. Då kändes det som att jag skulle gå sönder av trötthet. Jag vilade ett ögonblick och älgade sedan på igen, vid 5 km hade jag 25 minuter, vilket jag är nöjd med, men sen gick det utför. Jag fick snällt gå en bit för att hämta andan och när vi sedan kom till Linnégatan och det blev uppförsbacke kändes det verkligen att jag är sjukt otränad. Väl uppe på krönet trodde jag att vätskan skulle komma. Äntligen. Men inte då, vätskan kom först en kilometer senare. De sista 2 kilometerna sprang jag lite snabbare igen, men blev lite lurad av en saknad 9km-skylt: när jag väl började spurta var det bara några hundra meter kvar. Sammanfattningsvis var det knappast mitt livs lopp.

Men nu ska det bli ändring. Jag ska bli fit som aldrig förr. ykla till jobbet (har jag börjat med), träna minst 3 gånger i veckan (har också börjat bra) och äta hälsösammare (kanske....). Vi har fått värsta lyxgymkorten från jobbet. Guldkort som till och med ger tillgång till gratis solarium och massagestol. Igår var jag där i tre timmar och utnyttjade alla fördelarna. Det känns grymt lyxigt, hela stället osar av rikedom och flärd. Kanske måste jag köpa nya lyxiga kläder... hmm. På måndag ska jag gå på vibrationsintro så att jag utnyttja vibrationsplattorna. Att stå på en sån i en halvtimme ska visst motsvara flera timmars löpning... vi får väl se.

Nu har jag dessutom jobbat en hel vecka med elever. Det känns skönt. Saker och ting börjar falla på plats, vi har fått lokaler så alla får plats (kan ju vara bra) och på måndag får vi ett ordentligt schema. Att jobba på en nystartad friskola har fördelar och nackdelar. Denna vecka har vi burit möbler och sopat golv, inte riktigt lärarjobb, men det måste ju göras. Den största fördelen är att det känns som att alla har stort inflytande på hur skolan fungerar och det gillar jag.

I övrigt är livet fantastiskt. Jag är fantastiskt lycklig. Alla beståndsdelar är precis som jag vill att de ska vara. Jag känner mig bekräftat både på jobbet och privat. Det är helt enkelt underbart.

Kram

måndag 18 augusti 2008

Vatten

Varje dag får jag rent vatten ur min kran utan att det kostar mig något. Varje dag duschar jag i vatten som ä rent nog att dricka. Varje dag häller jag bort vatten utan att ens tänka en tanke kring det. Samtidigt lever tusentals människor utan tillgång till rent vatten. Bristen på rent vatten leder till sjukdomar och i värsta fall till döden. Det värsta är dock inte den enorma bristen på vatten utan de människorsom fått för sig att man ska tjäna pengar på vattnet. Såg i kväll på ett program på TV8 om privatiseringen av vatten i Sydafrika. När tillväxten ökar och de rika blir rikare blir vatten en bristvara. För att ransonera vattnet har man infört vattenautomater och kontantkort för de fattiga på landsbygden. Alla får en ranson vatten gratis, men för att få tillgång till det som är gratis måste man paradoxalt nog köpa ett kontantkort. Allt detta förklaras av en av företagets chefer. Han förklarar att folk måste lära sig att spara på vattnet och att inte leva över sina tillgångar, samtidigt som hans pool sakta fylls med nytt friskt vatten i bakgrunden. En äldre kvinna hotas vräkas från sitt hus. Hon har inte råd med vattnet. Familjer hämtar smutsigt vatten i en bäck. På vägen tillbaka till deras hus passerar de en vattenautomat. Den har de dock inte råd med. 2000 drabbades området av en koleraepedimi orsakad av brist på vatten. "Vi måste alla hjälpas åt att spara på vattnet" säger den vite rike mannen och rakar sig vid en rinnande kran, medan de fattiga i slummen protesterar mot ny vattenprivatisering. Marknaden bryr sig inte om de fattiga, den räknar med att de slås ut, säger en ekonom från FN. De fattiga i Sowetos protester blir kraftfullare, i vredesmod gräver de upp de komersiella vattenledningarna. Därslutar programmet. Jag känner mig både arg och hoppfull. Arg över orättvisan. Glad att det visas viktiga program på TV. Hoppfull över att det finns människor som orkar protestera.

God natt!

Nu är det vardag...

Nu är det vardag i Göteborg. Känns fortfarande något overkligt att jag verkligen bor här, men på det hela taget känns det mycket bra. Den här veckan drar jobbet i gång på allvar efter smygstart med lyxarbete förra veckan. Eller vad säger ni om en dag fylld av segling till Styrsö i strålande solsken följt av skaldjursbuffé på Barken Viking? En dag som det kändes en aning skumt att få betalt för, men som säkert fyller sitt syfte i att få oss alla taggade och fyllda av en vilja att jobba hårt för att skolan ska fungera. På torsdag kommer eleverna. Det ska bli så roligt att äntligen träffa dem och komma igång på riktigt. Alla på jobbet är trevliga och många är unga (antingen till ålder, sinne eller både och). Det känns sm att det kommer att bli en toppenhöst.


Den här veckan är jag dessutom ensam vilket gör det ännu mer vardag. Lite småtrist att inte ha nån att komma hem till, men H måste ju få vara pappa också. Det kan nog vara bra att ha en del tid för mig själv den här veckan när allt ändå kommer att vara så pass hektiskt och fyllt av nya ansikten och intryck. Just nu känner jag mig väldigt stark och den lilla gråsperven i mitt inre har mod och luft under vingarna.


Ska försöka hinna med några löppass också. Känner mig i urusel form inför lördagens midnattslopp och har dessutom gått upp ett par kilo. Men nu är hösten här och för mig är hösten den årstid då jag har mest energi att förändra och starta nya goda vanor. I morgon ska jag dessutom cykla till jobbet.


Som avslutning en liten bild från Malta:

onsdag 13 augusti 2008

Lite nervös... mycket förväntansfull.

Så är läget idag. Imorgon brakar det loss. Kommer säkert att vara svårt att sova i natt. Många tankar som snurrar. Hoppas Hoppas det blir bra.

I övrigt är jag lycklig som få. I helgen blir det kräftor och kulturkalas. Toppen.

måndag 11 augusti 2008

Snart börjar vardagen

Nu har jag bott i Gbg i snart två månader, det höstliga vädret gör att det känns lite mer på riktigt även om den övervägande känslan fortfarande är semester. På torsdag börjar jag dock jobba så då ska det nog kännas som vardag och allvar. Smygstartar lite med en tvådagarasvecka. Känns lagom. På fredag är det kvällsskoj och på dagen segling som gäller. Det verkar vara ett bra sätt att lära känna varandra på. Har lite oro i magen för jobbet. Tänk om jag inte alls trivs. Om allt blir kaos och uppochner. Jag har ju själv valt detta jobb för att det känns bra, så egentligen borde jag ju inte oroa mig, men ibland kan man inte styra sina känslor riktigt.

Kram

tisdag 5 augusti 2008

Ur vulkanens mun

I lördags var vi inne en sväng på bokhandeln Wettergrens på vår väg till konstmuséet. Jag älskar bokhandlar, det är som att kliva in i en värld full av världar. Små och stora världar. Lyckliga och olyckliga, komplicerade och enkla. Massor av platser och livsöden som bara väntar på att bli upptäckta. Synd bara att det är så dyrt med böcker. På Bokia finns dock Låna och Läs, något jag testade för ett par år sen, men då inte riktigt fick till eftersom närmaste Bokia låg i Kristianstad. Nu bestämde jagmig dock för att ge det ett nytt försök när jag insåg att en hel rad av de böcker jag kastade förstulna blickar på ingick i sortimentet. Med mig hem fick jag denna första gång Helena von Zweigbergks Ur vulkanens mun, en bok jag läst mycket om och längtat efter att få läsa. Lite med samma tema som Bitterfittan men utan att lägga all skuld på mannen och patriarkatet.

Det tog mig tre dagar att läsa ut boken och det var sannerligen ingen munter resa. Romanens berättarjag Anna lever i ett glädjelöst äktenskap och plågas av mindervärdskomplex och en känsla att aldrig räcka till, att aldrig göra något rätt. Hon och hennes har sakta ihjäl varandra med sarkasmer, spydigheter och rena elakheter. Mitt i detta finns deras två barn, som de båda vill väldigt väl och älskar väldigt mycket, men som de samtidigt förgiftar genom sitt sätt att vara mot varandra. Det är bitvis mycket plågsam läsning. Jag lider med samtliga inblandade och en stark lust att ruska om dem och tvinga dem att ta i sina liv drabbar mig. Samtidigt känner jag igen mig i Anna, i hennes velighet och vilja att vara till lags. Känslan att alltid behöva fråga om lov och att ursäkta sina egna beslut och sin existens. Samtidigt som jag irriterar mig på henne ser jag lite av mig själv. Kanske är det därför det är så obehagligt. Anna är alltid rädd för att någon, företrädesvis hennes man, ska bli arg eller sur. Sluta tycka om, sluta älska, att allt ska ta slut. Eller det sista la jag till själv för det är där min rädsla bor. Om jag gör fel, väljer fel, tycker fel, då kanske människor runt omkring mig, företrädesvis pojkvänner, slutar vilja vara med mig. Grejen är ju att jag, precis som Anna, vet att detta är knasigt och att det är denna brist på självkänsla och ständiga sökande efter bekräftelse som i slutändan riskerar att kväva. Som gör att Anna och hennes man aldrihg riktigt käner sig tillräckliga för varandra, att de aldrig vågar tala ut av rädla för att såra den redan så ömtåliga självkänslan. Men som de konstaterar i slutet så måste man våga bråka också. Jag måste nog lära mig att bråka, att det inte är något farligt. Att ett gräl inte behöver betyda slutet. Att man kan älska varandra ändå, trots att man inte alltid är överens. Att man talar ut, rensar luften och kanske till och med bråkar är nog det enda sättet att hålla den giftiga surheten borta, den som förgiftat Annas och Mats äktenskap så till den milda grad att de inte kan prata med varandra utan att ana sarkasmer eller spydigheter i den andras röst, som gör att de inte längre kan ta i varandra utan att göra illa, att deras enda sexuella kontakt beskrivs mer som övergrepp än som älskog.

Det sorgligaste i romanen är hur åttaåriga Molly redan tagit efter sin mammas sätt att vara, hela hennes liv går ut på att vara andra människor till lags. Det är överhuvudtaget det sorgligaste i romanen, hur skadade barnen blir när föräldrarna inte tycker om varandra längre.

På det stora hela var det en mycket bra roman. Jobbig, plågsam och framförallt skrämmande. Jag blev rädd, för mig själv, för kärleken, för tvåsamhet, för familjeliv, men samtidigt på något sätt stärkt. På samma sätt som Bitterfittan så tror jag att alla, i varje fall alla kvinnor, kan känna igen sig i saker i denna bok, dessutom är den, till skilnad från BF välskriven och inte så där överdrivet politisk. Så mina vänner, har ni inte läst den, se till att göra det. Jag lovar inte att det blir roligt, eller ens underhållande, men inte desto mindre en läsupplevelse att minnas.

Förresten, idag är jag bara lyckligast på jorden :)

söndag 3 augusti 2008

Ensammast i världen eller lyckligast på jorden?

Just nu känner jag som lite av båda. Hela jag bubblar av allt det nya ochvackra i mitt liv. Av förväntningar, förhoppningar och en känsla av att allt är rätt, att jag landat precis där jag borde vara i livet. Efter två underbara veckor i Göteborg med omnejd, med ett sällskap som får mig att trivas med mig själv, med livet och till och med med tanken på att vara ledig, är jag på topp. Så här borde livet alltid få vara. Jag har inte riktigt smält tanken att jag faktiskt bor här nu. Göteborg är min hemstad. Det känns fortfarande lite som semester. Kanske är det därför det nu känns så sorgset. Som att åka hem från en chartersemester som förändrat ditt liv. Typ. Jag vet, eller mitt intellektuella jag vet, att de två senaste veckorna inte är en en semesterresa som tog slut idag. Att det liv som varit mitt och som fått mig att må bra fortfarande är mitt liv. Men mitt lilla känsliga jag kan inte hjälpa att känna mig ensammast i världen. Den delen av mig är aldrig riktigt säker på sin plats. Den delen har jag skrivit om förut, den som är som en liten sparv som bara väntar på att bli trampad på. et är väl det där med att vara på topp antar jag. Det känns liksom lite som att slänga sig ut från ett flygplan och inte vara helt säker på om fallskärmen fungerar. En liten rädsla för att kraschlanda. Jag vet att jag är fånig, men det är bara en känsla och känslor är ibland fåniga och lyssnar ganska sällan på intellektet. Därför kändes det extra bra att beställa biljetter till hässlehåla idag. Plötsligt insåg jag att jag ju aldrig är ensam, jag har ju faktiskt världens finaste vänner, både här och där. De fungerar som skyddsnät och fallskärm.

Så, den dominerande känslan är ändå den att vara lyckligast på jorden. Vad den här hösten än har att erbjuda så har denna sommar varit den bästa på många, många år.

Kram

måndag 28 juli 2008

Sol och systeryster

Solen går för högvarv och det är näst intill olidligt varmt. Skönt att de lovat lite svalare väder nu. Jag vet att man ska glädjas åt sol och värme, men utan luftkonditionering är 25 gradiga nätter bara jobbigt. Njuter annars av en underbar semester. Utflykt, bad och slappande med bok och/eller P1-lyssnande är det som fyller dagarna. Igår ägnade vi timmar åt att lyssna på P1, bla en halvtimmes bokcirkel om Anna Karenina, jag vet att vissa skulle finna detta något galet, men för mig var det ren och skär lycka. Finbesök av Miryam med familj hade vi också. Mycket trevligt även om hon envisades med att skrika varje gång H ville röra henne. Kanske är det skägget... eller kanske har hon nåt i sig som gör att hon ogillar män i största allmänhet, det trodde i varje fall J.

Tänker fortfarande inte skriva om allvarliga saker, det får vänta till efter semestern. För första gången på mycket länge är jag helt ledig och försöker njuta av det. Det går mestadels riktigt bra, tack vare finaste H, även om jag i lördags drabbades av en släng "åh vad jag är meningslös"-ångest. En tur i löpspåret gjorde mig på lite bättre humör även om jag insåg att jag är sjukt otränad. Ska springa en mil 23 augusti med pappa så det måste bli fart i benen igen annars kommer jag väl ramla ihop efter halva. Men med skatås runt knuten finns inga egentliga hinder, bara dumma undanflykter.

Min roliga, tokiga, underbara syster har börjat blogga. Fantastiskt rolig läsning om hennes liv, inte särskilt likt mitt trots släktskapet. Jag skrattade högt flera gånger.

Nu ska jag diska lite och kanske ta en dusch innan jag smälter bort i värmen.

Kram

torsdag 17 juli 2008

Käraste vänner

Mitt liv är verkligen på topp just nu. Allt är nytt och lovande: ny stad, nytt jobb, nya (gamla) vänner och kanske nåt mer nytt, nåt som känns alldeles spännande. Allt detta nya och alla förväntningar som ligger i luften gör mig lycklig och sprudlande, men eftersom jag är en person som tänker för mycket och gärna oroar mig trots att jag vet att jag inte borde så kan det inte hjälpas att det finns en smula ångest som lurar i faggorna. kan det verkligen vara så här bra? Får lilla jag lov att vara förbehållslöst lycklig? Något kommer väl att gå fel. När det dessutom är så att jag är ledig är det lätt att jag får ångest över allt möjligt. Jag är så dålig på att vara ledig, jag känner mig bara värdefull när jag gör saker, helst saker för andra. En dag utan innehåll är en meningslös dag. Eller så är det väl inte, men så känner jag ibland. Varför kan jag inte bara njuta av livet? Varför detta ständiga behov av bekräftelse? På sätt och vis känns min lycka dessutom ännu mer oförtjänt då. Hur kan jag i min meningslöshet förtjäna att vara så lycklig? Denna sommar har det i varje fall varit lättare än vanligt, har inte träffats av det riktigt svarta mörkret. Nu har dessutom P och hennes pojkar dykt upp och med sällskap känns inte de lediga dagarna lika långa eller utan mening.

Nu när livet ändå är på topp (trots det lilla ångestmonstret bakom knuten) så tänker jag på hur mycket vänner betyder. Hur det är de som gör att man orkar, som gör att alla stunder av tvivel och ledsamhet känns lättare att bära och som gör att stunderna av glädje känns dubbelt så bra. Två av mina vänner mår inte så bra just nu av olika anledningar och det svider i mitt hjärta. Jag önskar så att jag kunde ge dem en del av min lycka, att jag på något sätt kunde få dem att må bra. Vill ju att alla ska må bra och det är särskilt jobbigt när man vet att man inget kan göra. Ännu jobbigare när man är långt, långt borta från vänner som behöver stöd och uppmuntran. Jag hoppas bara att de vet hur mycket jag tycker om dem och att mina tankar finns hos dem.

KRAM!!!

söndag 13 juli 2008

När livet gör hoppsasteg...

Tillbaka i Sverige och i min alldeles nya hemstad Göteborg. Har cyklat runt på min sprillans nya cykel och upptäckt omgivningarna. Har njutit av att ha uteplats, dessutom så pass avskiljt att jag haft rådjur på besök. Lantligt värre.

Det har varit almedalsvecka och jag känner att jag borde ondgöra mig lite över alliansen. De är ju märkliga, det enda konstruktiva förslaget de kommit med för att stoppa inflation och lågkonjunktur är att ge mer pengar till konkurrensverket. Hurra! Det löser säkert alla problem. Kanske dags att krypa till korset för herr Reinfeldt och erkänna att deras politik inte gett några nya jobb eller nån bättre ekonomi. den högkonjunktur som de hittils ridit på var knappast alliansens förtjänst. Men det får vi nog aldrig höra dem erkänna. Det finns nog massor att vara upprörd över och en hel del att skriva om FRA-lagen bland annat. Problemet är bara att jag är alldeles för lycklig. Jag mår så fantastiskt bra just nu. Jag har inte haft en sån här lång ihållande lyckokänsla på många år. Känns som att en bomb när som helst kommer slå ner i min lyckas trädgård. Men tills dess tänker jag låta livet göra hoppsasteg och hjärtat kullerbyttor. Vakna och somna med ett leende på läpparna.

Kram på er alla mina vänner!!

torsdag 10 juli 2008

Fjärilsvägg


Numera bor det tio fjärilar på min vägg.

onsdag 9 juli 2008

Hemma igen

Så, nu är jag hemma. Äntligen. Eller, inte så att jag haft tråkigt. Tvärtom. Men det är ändå skönt att komma hem. Skönt med regn. Skönt med lugn och ro. Att pula lite i min ensamhet. Vara bara för mig själv. Sitta på uteplatsen och andas in den friska regnblöta luften. Sova i min egen säng. Inte behöva oroa mig för ungarna eller planera några aktiviteter, inte ens ha koll på klockan. Idag ska jag inte göra något speciellt alls. Bara pyssla, lyssna på bra musik, äta god mat och sen se på lite dålig TV. Underbart.

På fredag blir det Winnerbäck med L. Toppen, hoppas att regnet håller upp då.

Kram!!

Malta i bilder:








måndag 7 juli 2008

Snart hemma...

I natt akte nastan alla eleverna och min kollega hem. Sa nu ar det ganska tomt har. 11 elever och jag. Jag har faktiskt ganska mycket hemlangtan nu. Saknar mina vanner och min alldeles nya lagenhet. Saknar att prata med pappa i telefon, svensk mat och dalig TV. Saknar nan som jag inte vet om jag vagar sakna annu, men dar far jag vanta ett tag till. Imorgon flyger vi hem. Det blir med blandade kanslor, men mest positivt. Tre veckor i solen ar fullt tillrackligt. Sarskilt nar det trots allt ar arbete, om an lyxigt sadant.

Kram... ses snart

torsdag 26 juni 2008

Hotellet


Vårt hotell är ett gammalt slott

Fortfarande underbart pa Malta

Ledsen att det drojer med bilder, men de kommer snart jag lovar. Skriver inte sa mycket,det ar sa storigt utan prickar. Vi har fortfarande 35 grader varmt och stekande sol. Har som tur var inte brant mig, hoppas slippa det. Igar var det shopping och sen disco. Jag dansade pa en pelare med ungarna. Skoj! Ikvall ar det bio, Sex and the City, som galler, men forst lite Beach. Hoppas ni alla har det bra. Jag har varldens mest valuppfostrade grupp och en toppen kollega sa det har ar rena semestern faktiskt.

Kram!

måndag 23 juni 2008

Malta...

Nu ar jag pa soliga malta. Underbart. Solar och badar mest hela tiden och vi bor pa lyxhotell. Ungarna ar hittills underbara sa det ar inte mycket jobb alls. Sakta forvandlas jag till en pepparkaksgumma med vitt har. Just nu kanns mitt liv toppen. Underbart. Gyllene. Glittrande. Helt fantastiskt.

Lite bilder kommer att laggas in snart. Forbered er pa att bli avundsjuka. Vi ses snart ina vanner.

Kram

söndag 15 juni 2008

Vardagsrum


Jag har ju två rum nu!

Första helgen i nya lägenheten


Nu är allt uppackat och klart. Känns toppen faktiskt, nu ska bara änglapappan fixa lite med lampor och uteplatsen så blir det tiptop. Synd bara att sd fick fyra procent i sifoundersökningen och att sverige förlorade på övertid. Men allt kan ju inte vara guld och gröna skogar.

tisdag 10 juni 2008

Små saker som gör mig glad


Tänk vad de små sakerna i vardagen kan ge stor glädje. Ett leende på stan, snälla ord, ett sms, eller en till synes obetydlig gåva. Idag fick jag detta frikort av en man på stationen. Han behövde det inte, men det var tvunget att användas idag. En snäll gest som gjorde mig varm inombords. Tänk vad vi kan sprida glädje genom små gester av mänsklig omtanke. Tänk på det!

torsdag 5 juni 2008

En dag kvar...

...sen flyttar jag. Göteborgare, jag smakar lite på ordet. Jo det känns bra. Riktigt bra. Dessutom blir första helgen ju tillsammans med allra bärsta vännerna från Hässleholm. Lite mjukstart liksom.

Imorgon klockan tio börjar packandet, eller lastandet. Sen kommer finaste pappa från Örebro. Han är verkligen en ängel som kör land och rike runt för min skull. Han och jag har flyttat åtskilliga gånger under årens lopp. Tror nog att han gärna skulle se att jag slår mig till ro. Helst i Örebro. Men Göteborg är ju i varje fall närmare. Tänk vilken tur jag har som har en så bra pappa och så bra vänner. Fyra stycken som föler med upp bara för att hjälpa till med flytten. Inte illa. Tack dessutom till Meral som fixade nyckel, eller försökte i varje fall.

Hoppas för allt i världen att allt går bra imorn. Jag är något av en orolig själ, så jag bekymrar mig lätt för att saker ska gå fel.

Ren och skär lycka är fortfarande den känsla som dominerar mitt liv.

onsdag 4 juni 2008

Ren och skär lycka...

...är den känsla jag har just nu. Som ni vet ärmitt humör ganska väderberoende så de här veckorna med oavbruten sol gör underverk. Dessutom flyttar jag om 2 dagar... eller knappt det. På fredag vid den här tiden är jag installerad i Götet.Underbart ska det bli. Har just haft lite "hejdå middagskubben"-picknick. Toppenmysigt. Kommer som sagt sakna det. Men just nu känns det bara som att jag vill ta armkrok med livet soch göra små hopsasteg av glädje. Får man må såhär bra?

Hoppas det

istället för freud




Läste här om dagen i metro att bloggande är den nya tidens terapi. Många som bloggar gör det för att skriva av sig. En skrev om sin homosexualitet och en annan om att bli misshandlad och smittad med HIV. HGanska tunga saker. Men en tjej hade skrivit in och berättat att hon som känslomänniska behövde nånstans att skriva av sig. Att hon annars blev allt för ledsen av allt elände på nyheterna och i verkliga livet. Precis så känner ju jag. Jag skriver av mig min ledsenhet och upprördhet. Den liksom rinner av.Som att skriva dagbok har jag ju alltid tänkt, men också lite som att prata med en psykolog. En vän till mig frågade om man inte censurerade en massa när man skrev, så att det ändå inte fungerar som terapi. Jo visst gör man det, eller jag i varje fall. På sätt och vis är det en del av grejen. Jag får ur mig mina tankar, men eftersom jag vet att nån/några kommer att läsa så funderar jag såklart igenom vad jag skriver. Vill ju inte såra nån. Eller lämna ut nån. På det sättet skiljer sig bloggandet från dagboken. Den mer privata. Den som ingen ser. Jag gillar tanken på att andra läser. Gillar att få kommentarer, att skriva om saker jag kanske inte skulle sagt. Censureringprocessen, eller finslipet, gör att jag bearbetar mina tankar. Känner efter hur det verkligen känns. Väger det jag känner mot det jag vet i huvudet, vilket ju inte alls alltid är samma sak. Oftast mår jag mycket bättre när jag skrivit. Aldrig sämre. Igår skrev nån en kommentar. Nån jag inte känner. Det var ovanligt och roligt. Tack för det.




tisdag 3 juni 2008

avlyssnat på tåget

Alltså jag undrar en sak. Vad är det med alla människor? Varje dag åker jag till och från jobbet med tåg, och varje dag lyssnar jag till kanske en timmes gnäll. Nu är det för varmt, innan var det för kallt. Ibland är det nån släkting/kompis/pojkvän som är jobbig och ibland gnälls det för att det är måndag. Har folk inget vetiigt att säga varandra? Bara gnäll... eller möjligtvis gottande i andras olycka. Om man nu ska gnälla kan man väl gnälla över nåt vettigt, typ krig och världssvält, men på det stora taget avskyr jag gnäll. Det är liksom bara så meningslöst. Gör nånting åt saken då, om det går. Vredgas och bli arg eller ledsen över världens orättvisor, men sluta upp med att gnälla. Snälla. Ge oss alla makten att se de saker vi kan göra nåt åt (gör så det i så fall) och makten att inse vad vi inte kan ändra (typ vädret) och förmågan att glädjas åt det vi har istället för att längta bort/gnälla/missunna andra.

Kram

måndag 2 juni 2008

Flyttkaos



Flyttkaos



ÅNGEST!!

Jag gillar ordning. På många sätt är jag en fyrkantig person som gillar planering och ordning och reda. Kontroll helt enkelt. Ibland är detta begär nästan sjukligt. Alltså, jag är inte pedant, inte alls. Jag är liksom inte naturligt ordningsam utan mer av en slarva, förvirrad och en aning disträ. Sådär flummig liksom. Men just därför krävs det organisation och ordning och reda i mitt liv. Annars riskerar jag att tappa greppet. Falla handlöst. Det gillar jag inte. Därför har jag just nu ganska svårt för mitt liv. Det är nämligen helt i oordning. Min lägenhet är kaos. Flyttlådor och dylikt överallt. dessutom har jag inte städat på ett tag, det har liksom inte känts lönt med tanke på flytten. Allt detta leder till djup ångest i mig just nu.

Desssutom har jag ju ingen koll alls på hur mitt liv kommer att te sig framöver. Också skrämmande. Jag gillar ite att sväva fritt. Önskar ibland att jag kunde vara mer spontan, men det ligger liksom inte för mig. Hmm... kanske därför jag tycker det är lite otäckt med förhållanden... där har man ju liksom aldrig kontroll.

Nej nu funderar jag för mycket igen, borde äl göra som J sa och räkna baklänges från tio, slappna av och andas. Det är ju bara några dagar kvar i detta kaos.

söndag 1 juni 2008

blandade känslor

Nu har det drabbat mig. Vemodet. Inte starkt och överväldigande, men som en liten, molande figur i mitt inre. Jag känner mig samtidigt översvallande lycklig och förväntansfull inför flytten, det nya jobbet och hela sommaren, men det kan inte hjälpas att det också känns lite tpmt. Aningens ångestladdat. Det är väl aldrig helt lätt när man tar livsförändrande beslut. Jag lämnar det som är kännt och tryggt, om än ofta tråkigt och förutsägbart, för det som är okänt och främmande. Sakta smyger då känslan av oro sig på: kommer jag att bli ensamoch olycklig. Kommer mina dagar och kvällar kännas hopplösa? Jag tror inte det, men den där lilla figuren i magen påminner mig om att det inte finns några garantier.

Lämnar två personer här som kommit att betyda oerhört mycket för mig. Jag har inte kännt dem mer än ett par år eller knappt det, men de är som min familj här. De finns alltid där oavsett vad. Det är så otroligt viktigt med såna människor, särskilt när man som jag bor långt från sin familj. Jag är så glad att jag träffat er och det känns sorgligt att flytta ifrån er, även om jag vet att vi kommer att fortsätta vara vänner. Jag kommer att sakna våra regelbundna middagsdejter och alla våra samtal kring livets stora frågor (den allra största Varför är killar så konstiga?, tycks vara en fråga utan svar). Kram på er.

/M

lördag 31 maj 2008

Rådjursspaning


Tog en sväng om skatås för att kolla in spåren. Mötte denna vackra varelse. Det blir bara bättre och bättre

Årets första bad


En kvarts promenad från min lägenhet ligger härlanda tjärn. Så idag har jag badat. Det var riktigt skönt. Är så glad för min lägenhet och mitt nya jobb. Känner att detta kommer bli en riktigt bra sommar. Välkomna alla som vill njuta av ett somrigt göteborg med mig!

måndag 26 maj 2008

Världens bästa långhelg

Jag hade tänkt att jag skulle bespara er mina lyckorus och vänta tills jag hade nåt viktigt att säga. Men kanske tror nån att jag gått och dött eller nåt, så det är väl bäst att skriva nåt litet.

Jag har haft världens bästa långhelg. I torsdags morse åkte jag till Göteborg för diverse intervjuer och annat skoj. Madrass, dator, festkläder och målargrejer släpade jag med mig på tåget. Ägnade sedan hela tisdagen från 10-23 åt målning av vardagsrum, med en kort paus för en intervju. Fredagen ägnades åt intervju och umgänge med mina underbara elever och kollegor på Liseberg. Jag åkte alla de otäcka karusellerna, älskar karuseller. Som en extra bonus spelade Maia Hirasawa på taubescenen. Liten som jag är såg jag henne inte, men kunde i varje fall njuta av musiken.

Lördagen ägnades åt barnvaktning av lilla M, när min vän fixade håret inför kvällen, jag är en baddare på att passa barn :). Sen blev det målning, denna gång av sovrummet som blev vackert lila. På kvällen var det så dags för bröllopsfest. Gud vad de var vackra. När J sjöng 9 million bicykles in Beijing fick jag tårar i ögonen. Toppenfest. Trevliga männsikor, god mat och vin i massor.

Nu är jag tillbaka i Hässleholm och längtar mer än nånsin till flytten.

Kram

PS. Glömde ju bort att säga att jag fått jobb :)

måndag 19 maj 2008

Svårare att skriva när man mår bra...

Precis som med dagboksskrivande har jag funnit att det är mycket svårare att skriva när man mår bra. Dels finns inte samma behov av att skriva av sig, dels blir det så klyschigt att skriva om hur lycklig man är hela tiden. Men nu är det ju så. Jag är lycklig. Fortfarande svävar min framtid i viss ovisshet, men jag känner faktiskt ingen oro för tillfället. Det löser sig. Kanske kommer osäkerheten och ångesten. Säkert. Men just nu mår jag allt för bra. Har sprungit på intervjuer som känts bra. Hoppas (och tror) att de också tyckte det. Får förhoppningsvis veta i veckan. Kanks ekommer ångesten då. Om jag inte får något av dem. Men just nu känns det bra. Som att tusen möjligheter finns för mig.

På torsdag ska jag måla i min lägenhet. Spännande. Hade hoppats på lite hjälp från R, men han är bortrest så jag får klara mig. Bra tjej reder sig själv. Jag är ju trots allt feminist. Måttbandet ska också med, så jag kan planera precis hur jag vill ha det. Så roligt!! jag älskar just den biten med att flytta, men hatar själva flytten. Alldeles för många gånger i mitt liv har jag flyttat. Men denna gång känns det ändå nästan bara roligt. Så mycket förhoppningar inför det nya. Hoppas bara inte allt går i kras.

Det enda molnet på min himmel är pengabristen. Är SÅÅ fattig. 9000 i hyra och nästan 5000 i övriga räkningar i juni. Då blir det inte mycket kvar. Som tur är kommer ju skattpengar, löneförhöjning och semester ersättning månaden efter. Tur är det. Vill gärna ha ny TV, en dvd och en ny klädsel till min soffa. Får se vad pengarna räcker till.

Kram på er

måndag 12 maj 2008

J sparkar en polis mellan benen (hmm...)




choklad och kaffe (mums)




M och J i chokladbaren




middag (5 rätter)




Göteborg i mitt hjärta

Har just spenderat en underbar helg i Göteborg. Solen sken som besatt och folket fyllde gator och torg. Jag gick omkring och toklog mot främlingar och tog små hoppsasteg på gatan. Helst ville jag dansa och sjunga. En intervju hanns med, träffade elever som åtminstonde sa att de gillade mig skarpt. De ska höra av sig i mitten av veckan. Bra för jag har ett par till att hinna med.

Sen var det möhippa för allra finaste Meral. Lite förvånad blev hon över att se mig där i slottskogen när hon var övertygad om att jag åkt hem igen. Det var en fantastisk dag med solskenspicknick, chokladprovning och den mäktigaste middag jag nånsin ätit. Josefines helt underbara vänner var ansvariga för att allt fungerade.

Hann också med att hämte mina nycklar och ta en snabb titt på lägenheten. Lite sunkig är den, men med lite färg blir det nog bra. Lite tråkigt badrum bara. Men men, lägenhet har jag och läget är toppen. Hann även sova i R's lägenhet som var fin, men lite liten. Men den låg urmysigt till uppe på en backe.

Är så taggad nu, vill flytta NU,men det är ju snart. Ska upp nästa helg och måla och gå på bröloppsfest. Kul kul. Sen är det inte långt kvar.

Kram

onsdag 7 maj 2008

F**********N

Jag vet. Man ska inte svära. Jag gör sällan det, till mitt försvar. Men. Ibland måste man göra undantag. Fick idag veta att Bonnie Prince Billy kommer till Sverige. För er som känner mig verkar ju detta som en glad nyhet. Det vore det ju också, han kommer ju t.o.m till min nya hemstad, men det är 27/6. Då är jag på Malta!!! Attans järnspikars också!!!

Men inget att göra åt och då ska jag inte klaga (mina egna ord från innan idag) Om jag ler mot livet så ler det mot mig...? Eller?

Kram

tisdag 6 maj 2008

30=22.23


Firade min födelsedag med att springa vårruset. 22.23 blev tiden. Bästa sen jag var 20! Firade tiden å 30 med champange. Tack anna, duktiga du som kämpat! Och tack alla som uppmärksammat min dag. Älskar er alla! Kram

söndag 4 maj 2008

Händelserik helg...

Så har ännu en helg passerat och jag har haft massor med uppslag till min blogg. De är inte direkt lika varandra så därför får de tre stycken.

1) Var tionde kille tycker att tjejer som klär sig utmanande eller haft sex med många killar får skylla sig själva. Var fjärde tycker att hon får skylla sig själv om hon druckit alkohol och är berusad. Killar som druckit kan inte riktigt rå för vad de gör tycker samma killar. Jag blir vettskrämd, men tyvärr inte förvånad. Hallå? Räcker det inte med ett nej? Tydligen inte. Jag bli ledsen och arg, som så ofta. Dessutom måste dessa tjejer dras med dåligt rykte, ingen tror att de inte ville bli våldtagna eftersom de ju har haft sex innan. Skäms på dig flicka! Du får minsann inte gilla sex! Då är du en hora och horor förtjänar att våldtas. Eller kan kanske inte våldtas. De är väl med på allt. Med alla.

2) SJ. När jag i helgen åkte hem till Örebro hände nåt surrealistiskt. Tåget släppte inte av oss på perrongen i Mjölby. Vi stod och väntade i gången när tåget plötsligt började rulla. När vi sa till blev vi otrevligt bemötta ungefär som att det var vårt eget fel. Vi som skulle till örebro blev kringschasade, först nörrköping sen katrineholm, sen hallsberg å så tillslut örebro. De stackarna som skulle till dalarna blev hänvisade till Sala, sen kunde SJ inte hjälpa dem längre. Bara 25 mil kvar då. Riktigt dåligt. Som tur var hade jag sällskap med ett mycket trevligt par och deras lille son. Så det blev en okej resa ändå, även om valborgselden slocknat när jag kom fram.

3) Såg på debatt på SVT om mediernas påstådda mörkning av vad invandringen kostar. Jag fattar inte. Folk är så egoistiska och själviska. Vi och dom. Dom kostar. Som om inte vi gör det då!! Alla kostar. Dessutom har det gjorts mängder av undersökningar om den snedvridna mediebevakningen av svenskar med utländs bakgrund. Ingen grupp är mer utsatt och nedvärderad. Vi är så himla snabba med att generalisera. Jag var så upprörd att jag nästan skrek åt TV:n. Jag blir så besviken på folk. Varför kan ingen bry sig om nån annan än sig själv.

Slutligen har jag firat hela helgen. Middag fest och presenter. Mys, mys. Även om det där med att vara kompisar på gamla meriter blev smärtsamt påtagligt. Tillsammans med det faktum att många av mina vänner från förr lever precis lika dant som förr. Inte lika roligt idag tycker jag. Bara supa och spy som gäller liksom. Nej tack! Jag är gärna 30, men då vill jag få vara det och inte låtsas vara samma person som för 10 år sedan

Kram

tisdag 29 april 2008

Nästan 30...

Nu är det inte många dagar kvar till den stora dagen. 30. Borde kanske ha kris, men har inte känt mig så här fylld av lycka och tillförsikt på många år. Trots att mitt liv på många sätt är mer osäkert än på länge känns det som att det börjat röra på sig nu. Jag ska flytta, förhoppningsvis få ett fantastiskt jobb (håll tummarna 9:e och 14:e maj) och det känns som om livet vill mig väl. Har en stark magkänsla av att den här sommaren kommer att bli den bästa på länge. Så jag krisar inte. Kanske för att jag redan gjort det. När det tog slut med M kände jag mig gammal och otillräcklig. Var inte ledsen över oss, det var ju allt annat än bra, men ledsen över att släppa drömmen om familj. Förkrossad tillochmed. Trodde att jag aldrig skulle kunna träffa nån och kände då att det var tragiskt. Ensam i skåne var jag också, långt bort från familj och nära vänner. Men jag har lärt mig både att jag kan skaffa nya nära vänner (kram på er) och att jag är värd att tyckas om, kanske tillochmed ser rätt bra ut. Jag som dragits med dåligt självförtroende hela mitt liv har fått mer bekräftelse de senaste åren än under hela mitt liv. Det känns bra. Jag känner mig stark och älskad. Men framförallt känner jag att jag trivs med mig själv. Att allt det andra kommer att ordna sig.

Gud vad jag är lycklig, det är ju löjligt...

Kram

söndag 27 april 2008

Doften av regn


Jag har nu länge varit lyrisk av solen och logiskt sett borde jag kanske nu känna mig nere av regnet. Men riktigt så fungerar jag inte. Idag regnar det, men det är 15 grader varmt och doften av regnvåt asfalt är bland det bästa jag vet. Då vet man att våren är här på riktigt. Att det inte bara är solen som värmer. På samma sätt berättar bristen på sol för mig att jag är lycklig på riktigt. Det var inte bara vårsolen som värmde utan något annat, djupare. Flytten till Göteborg känns som mitt livs bästa beslut. Med lite tur har jag jobb om två veckor (håll tummarna), jag har nånstans att bo och jag har underbara vänner, både där och här. Det enda som svider lite är de dubbla hyrorna. 9000 i hyra är inte riktigt vad min plånbok klarar av. Eller klarar gör den väl, men det är mycket annat denna månad. Födelsedag och bröllopsfest för makarna Meral. Roliga saker. Saker som gör mig ännu mer lycklig.


Äsch, nu börjar ni nog tycka att jag är knasig så det är bäst att jag slutar

torsdag 24 april 2008

Magnolian blommar och jag med den

Våren är verkligen här nu! Så där underbart. Inte riktigt sommarvarmt utan bara lagom. Det gör mig lycklig. På jobbet undrar de vad som hänt när jag fånleende möter dem på morgonen. Solen har hänt. Våren har hänt. Riktig vår. Inte kallt, kallt, kallt och sen sommar över natten, utan riktig vår. Jag går på promenader runt Klippan på lunchen, springer i spåret på kvällen och fylls av lycka. Tror inte att det kan bli bättre än så här! Har massor att fundera på, beslut att ta... vad vill jag egentligen? men solen gör även det lättare. Så jag ler och omfamnar livet. Hoppas att det ska le och omfamna mig tillbaka. Att jag ska få ha lite flyt. Lite tur i livet. Just nu känns det så.
(Till mina ungar som läser detta: Jag tycker såmycket om er, glöm inte det. Även om jag tycker ni är hopplösa ibland ;)
Samma sak gäller alla underbara vänner.
Ibland kanske jag är dålig på att visa uppskattning, men ni bidrar i högsta grad till min glädje

tisdag 22 april 2008

Heja tjejer!!

Nu är de ute i strejk. Sjuksköterskorna. Jag håller tummarna. De tillhör ett eftersatt kvinnodominerat yrke som dras med dåliga löner trots stort ansvar och viktiga arbetsuppgifter. Tidigare lyckades kommunal få till ett riktigt bra avtal och nu är det förhoppningsvis vårdförbundets tur. Även om jag som sagt önskar dem all lycka kan det inte hjälpas att jag blir något bitter över min egen situation. Sjukskötesrkorna har begärt 22 000 som lägsta garantilön. Det är de absolut värda. Det bittra i situationen är bara att vi lärare fegade ur i vårt avtal. Det är inte många läärare som får 22 000 i ingångslön. Trots en utbildning som faktiskt är en hel del längre än en sjuksköteska. Detta är såklart inte sjuksköterskornas fel, inte heller kommunals, men det känns ändå på nåt sätt lite orättvist. Vårt fack talade om strejk och om ett riktigt bra avtal. Vad fick vi? 3% om året. Hurra, Hurra! Inte. Detta trots att regeringen talat sig varm för lärarna som yrkesgrupp och sagt att något måste göras för att få upp våra löner. Jag har sammanlagt 340 poäng och en lön knappt över 22 000. Visst jag har fler poäng än jag behöver, men 200 av dem är faktiskt min lärarutbildning. Det är fem år det, två mer än sjuksköterskorna, lika många som civilingenjörerna, väldigt många fler än en insdustriarbetare, elektriker eller stenläggare. Ja ja, jag ska inte vara bitter. Jag älskar mitt jobb och valde det verkligen inte för pengarnas skull, eller möjligheterna att göra karriär. Det tror jag inte att sjuksköterskorna sjorde heller. Det vi har gemensamt är att vi valt yrken där vi behövs, men också yrken som aldrig kommer att löna sig på riktigt.

Så lycka till alla medsystrar, jag hoppas verkligen att ni lyckas i er kamp. Min förhoppning är att vi också nån gång ska våga strejka, stå upp för våra rättigheter. Inte underordna oss det samhällsystem som vägrar betala för det viktigaste som finns: Skola, vård och omsorg.

söndag 20 april 2008

Lite politisk konst



Lite inspirerande konst så här på söndagsmorgonen. Gå in på http://sara-elgranero.blogspot.com/ för fler bilder. (Tack för tipset K)

lördag 19 april 2008

sol,hopp och kärlek


Vaknade av att solen kittlade mig på näsan. 6.47 visade klockan. Låg en stund och funderade. Kan jag verkligen gå upp redan? Hade bestämt att denna helg skulle gå i sovandets tecken. Kände efter. Utvilad. Så fantastiskt skönt att vakna utsövd av solen. Slippa den irriterande signalen från mobilen. Signalen som gör mig trött, även om jag vaknat ganska pigg tio minuter tidigare. Skumt. Tvånget att gå upp provocerar fram tötthet. Kanske. Men idag är det lördag, april och strålande sol. Jag känner mig stark. Lycklig. Full av liv.

Så jag klev upp, drack kaffe i en av mina vackraste koppar och njöt av morgonen. Funderade över mitt liv och skrev en lista. En lista över allt som måste göras innan jag flyttar. Flyttar! Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att det är sant, men om en dryg månad ska jag hämta nyckeln tillmin alldeles egna lägenhet i Göteborg. Fortfarande inget jobb (Grattis R), men jag tänker inte låta det förmörka denna soliga dag. Det ordnar sig. Tänker jag oftast. I varje fall dagar som idag, när solen skiner och mitt hjärta fylls av sol, hopp och kärlek. Kärlek till livet, till våren, till allt och alla.

Skrev som sagt en lista. Även om det är 7 veckor kvar till flytten känns det lite bråttom. Har en fullbokad vår. Bara två helger i Hässleholm efter denna. som kontrollfreak behöver jag alltså en lista över allt som ska göras och när det ska hinnas med. Kände mig lite stressad igår, men nu har jag kontroll igen. En lista. Tänk vad enkelt det kan vara. Kankse borde jag slappna av, våga släppa taget lite ibland. Men... då skulle jag ju inte vara lycklig. För mig krävs total kontroll för att jag ska kunna vara spontan. En lista, ett schema, sen kan jag njuta av stunden. Ögonblicket. Sen kan jag vara spontan. Göra avsteg från min lista. När jag vet vad jag missar. Men först då.

Nu ska jag promenera i solen. Njuta av ögonblicket!

fredag 18 april 2008

Mina styrkor enligt Facebook

Jag?:

Idag när jag gick igenom mina mejl hade jag fått ett från Facebook. "Dina styrkor och svagheter enligt dina vänner" hette det. Jag förstår inte riktigt hur det gått till, men mina styrkor är "Sexigast, snyggast kropp och mest åtråvärd" mina svagheter är "Vetenskapsman". Jag som alltid varit den smarta tjejen med höga betyg... aldrig den snygga. Hela min värld vänds upp och ned (eller kanske inte, men ändå). Jag vill nog hellre anses smart än sexig... helst såklart både och, men om jag får välja är jag hellre Geni än Dum blondin. Frågan är ju hur facebook kommit fram till detta... har mina vänner en helt skev bild av mig? Eller har jag kanske fel vänner på facebook.

Det troligaste är dock att jag inte borde fundera kring detta alls... men det är fredagkväll och jag har lugn hemmakväll... lite småtråkigt helt enkelt.


Nu ska jag krypa upp i soffan å äta godis.

Kram

torsdag 17 april 2008

HORA

Nu har jag avslutat Bitterfittan. Mitt helhetsintryck är att den inte är något direkt mästerverk, särskilt inte litterärt, men ändå en viktig bok. Viktig eftersom den vågar peka på den ojämlikhet som fortfarande råder, det könsförtryck som är ständigt levande varje dag. Det är inte ett förtryck som alltid är så uppenbart, på många sätt är ju Sverige världens mest jämställda land. Men det är ett ständigt närvarande förtryck. En norm i samhället som hyllar män när de tar ut mer än två månaders föräldraledighet, men ser ner på kvinnor som tar ut mindre än ett år, en könsmaktsordning som gör att kvinnor känner sig lyckligt lottade om deras män gör sin del av hushållssysslorna och där kvinnor som tar plats och går sina egna vägar ses som rabiata. Ett samhälle där det är fult att kallas kärring och där de flesta kvinnor kallats hora oftare än de vill komma ihåg. Maria Svedlands Sara skriver att hon minns första gången hon kallades HORA som 13 åring och att hon kallats det minst ett par gånger om året sedan dess. Först reagerade jag på detta och tänkte "Gud vad ofta", men när jag tänker efter så är det nog så. Av nån kille på krogen som fått nobben, av nån kille som blivit dumpad eller av okända fyllon på stan. Varför? Det kan jag inte svara på, men kvinnlig sexualitet och makt är något farligt. Att köpa sex och att kalla tjejer för hora är ett enkelt sätt att förminska dem.

Två gånger på kort tid har jag läst nästan identiska skildringar om det farliga/skrämmande med kvinnlig sexualitet. Först i Smuts och nu i Bitterfittan. I båda romanerna är det unga flickor som bejakar sin sexualitet och njuter när de hånglar med en kille. I båda romanerna uppfattas detta som oerhört provocerande av killen i fråga som väljer att sprida ut rykten om tjejen som kåt, billig och villig, en riktig liten hora. För det är ju bara horor som kan njuta av sex... hmm... hur sjukt låter inte det. Det borde väl snarare vara tvärtom. Om man nu väljer att köpa en kropp kanske man inte bryr sig om hon njuter, men en tjej som man älskar borde man väl vilja ska njuta. Eller? Varför är killar så skrämda av kvinnlig sexualitet? Varför är det provocerande om en tjej har sex för nöjes skull? Vad gör henne till en hora och inte det stora antal killar som gör samma sak? Är det den gamla myten om horan och madonnan, en kvinna kan aldrig vara nåt mellanting utan är antingen hora eller madonna, antingen nån att ha sex med eller flickvänsmaterial. Varför kan man inte vara båda? Jag tror att sexualiteten är en av de sista arenor där män känner att de har total makt och kontroll. Om det plötsligt ska lekas på lika villkor även där tappar de kontrollen. Men killar, kom igen, våga släppa lite av den kontrollen, det blir mycket roligare då, jag lovar. Och tjejer, sluta förtryck varandra genom skitsnack och ryktesspridning och våga istället tro på er själva för det ni är bra på. Ni gör bara er själva en otjänst när ni baktalar varandra.

Sist men inte minst: Våga ta för er och VÄGRA kallas hora!!

måndag 14 april 2008

Vårkänslor


Idag har hela jag drabbats. Av våren och solen. Den griper tag och får mig att le i såväl hjärta som hjärna. Känns som att mitt inre lever sitt eget liv. Hjärtat gör små hoppsasteg av glädje och huvet fylls av glada tankar. Ikväll blir det löparspåret. Tror jag kan springa hur långt som helst. Eller kanske rentav sväva

söndag 13 april 2008

Livet är en märklig vän...

Söndag. Helgen snart över. Lugn men händelserik har den passerat. Ibland känns det som om tiden bara flyter förbi. Som om livet är en flod som för oss med sig, ibland går det oändligt långsamt, ibland fruktansvärt snabbt. Ibland glömmer man att stanna upp i det långsamma för att njuta av det som erbjud, ibland låter man sig föras med i det rasande tempot rädd för att stanna upp och känna efter, rädd för att ta ansvar för sina egna beslut. Vissa dagar är man nära att dras ner i djupet och drunkna, men på något sätt klarar man sig alltid. Några olika saker denna helg har fått mig att fundera på detta. Jag tror att många bara flyter med och nöjer sig med det de har, utan att ta ansvar och utan att egentligen fatta några beslut. Om man flyter med kan man liksom skylla på livet och inte på sig själv. Ännu fler lever som att de val man gjorde i ungdomen är de enda viktiga, som att det liksom är försent att göra nya val när man är vuxen. De grämer sig över det de inte inte gjorde och ångrar sånt de gjort. Kanske har jag också tänkt så nån gång. Men inte nu. Vad är det för mening med att ångra? Allt i livet har ju trots allt haft nån sorts mening. Allt man gör/inte gör formar den man är idag. Visst kan jag tycka att saker jag gjorde för tio år sen eller fem inte alltid var de saker jag skulle gjort idag, men ånger kan bara orsaka ångest och skuld, aldrig leda till nåt bra.

Livet har tagit mig på turer runt Sverige, kanske har vissa beslut varit mindre kloka. Att flytta 60 mil till en inte alltför lyckad relation i vilken jag mådde dåligt och förminskade mig själv kanske inte var det smartaste jag gjort. Men utan den flytten hade jag inte varit den jag är idag. jag hade aldrig träffat de vänner jag har här idag. Hur mitt liv hade varit utan den flytten kommer jag aldrig veta, men jag vet vad jag har. Jag är lycklig och stark nu och har faktiskt tagit ett alldeles eget beslut. Ett beslut som inte har med omständigheter att göra vare sig kärlek eller jobb. Min nya flytt är den första i mitt liv som jag är riktigt säker på. Detta är vad jag vill. Snart är jag 30. Vuxen på riktigt. Kanske borde jag fundera kring och våndas över allt man borde ha när man är 30 som jag saknar. Men det känns inte så. Mitt liv just nu är precis som jag vill att det ska vara. Livet är en märklig vän. Ibland känner man sig sviken av det, ibland förundras man över hur människor beter sig, ibland förstår man inte meningen med alltsammans. Men om vi bara vågar leva här och nu, vågar ta egna beslut och stå för dem, vågar känna efter här och nu, så står livet där och väntar med lyckan i handen.

Kram

lördag 12 april 2008

Nu börjas det...

Jag är ibland lite manisk av mig. Engagerad kan man kalla det med ett finare ord. Jag går helt enkelt helt upp i saker, brinner för dem och låter mig uppslukas med hull och hår. Just nu gäller min mani den nya lägenheten och flytten. Jag vet att det är två månader kvar, men i mitt hjärta har jag redan flyttat. Min stackars nuvarande lägenhet får inte alls den omvårdnad den behöver närmina tankar och planer hela tiden röd hur jag ska ha det i den nya. Idag ska jag i varje fall börja packa så smått. Ägna en stund åt att städa och sen rensa lite. Det finns ju mycket man kan packa långt innan.

Lovade mina åttor att skiva om dem i min blogg så jag får väl göra det :). de har varit jätteduktiga hela veckan och då är de ett sant nöje att jobba med. Alla klasserna har varit jätteduktiga och positiva hela veckan. Då är det SÅ roligt att jobba. Jag älskar mitt jobb, men vissa dagar kan det kännas rätt så tärande. Men jag trivs så bra på skolan och tycker så mycket om eleverna. Gud vad jag jag kommer att sakna dem när jag flyttar, önskar att jag kunde ta dem med mig. Liksom flytta hela arbetsplatsen till Göteborg. Men det går ju inte. Hoppas jag får ett nytt jobb med lika fina ungar och kollegor.

onsdag 9 april 2008

Flum vs kunskap, eller?

Usch! måste göra något åt min stora avsky mot Jan Björklund. darrar av avsmak varje gång jag ser honom. Idag var han med i BOC på Svt för att diskutera flumskolan. Vilken flumskola undrar jag. Björklund är gammal militär och har mycket dålig koll på det område där han ska vara expert nämligen skolan. Hans fasta övertygelse är att barnen skulle nå målen om vi bara införde fler betygssteg, betyg redan i ettan och mer ordning och reda i skolan, gärna i form av militärdiciplin. Det han glömmer är att vi har med barn att göra, inte militärer. Barn som ska utveckla sin kreativitet, sin medmäsnklighet och sitt kritiska tänkande samtidigt som de inhämtar kunskap och utvecklas till vuxna människor. dessabarn behöver självklart krav från oss lärare, men minst lika mycket behöver de känna att vi tror på dem och bryr oss om dem. Det visar inte minst svt:s dokumentär 9A. Det handlar om relationspedagogik på hög nivå. Pedagogik som sätter relationen och förtroendet mellan lärare och elev högst därför att utan detta kan inte kunskap födas. Relationspedagogik frodas inte i en diciplinskola, däremot skapar goda relationer lugn och ro, ordning och reda.

Det vi ofta glömmer är att det ställs helt andra krav på elever nuförtiden. Ibland klagar man på att de kan så lite, men egentligen kan de så mycket mer än vi. De matas med kunskap mer eller mindre dygnet runt. Även om denna kunskap inte anses viktig av oss så tar den såklart ändå plats. Vi ska också komma ihåg att det krävs betydligt mer av en elev för att få G än det gjorde för att få en 2:a eller 3:a. Kanske inte mer utantillinlärda upprapade kunskaper, men däremot förståelse, reflektion och förmåga att koppla ihop olika ämnen och dessutom relatera det till sitt eget liv och den tid vi lever i. Dessutom måste alla klara skolan. Alla måste börja gymnasiet, så var det inte förr, man klarade sig ändå. Många av våra elevers föräldrar hade ettor och tvåor i betyg, men har klarat sig okej ändå, kanske till och med riktigt bra. Så är det ju inte riktigt för dagens ungdomar.

Jag haar inga lösningar eller svar. Jag vet bara att vi måste tro på våra elever och deras potential och sluta prata om hur dåliga de är hela tiden. Om vi alltid fick höra att vår generation var värdelös, skulle vi inte bli det tillslut då?

tisdag 8 april 2008

Vårens trendspaning = bebis på armen

Igår sa min kollega att jag klädde i bebis när hon såg detta kort. Jag kan väl inte annat än hålla med även om det ju snarast är Miryam som gör detta foto vackert att beskåda. Nu är detta blogginlägg farligt likt Kittyks första blogg som ju fick censureras och läggas ner, men jag har varken sambo, pojkvän eller ens en dejt ,som kan skrämmas av mitt tilltag så jag kanske törs(det skulle i så fall vara K, men han läser ju knappast min blogg ;). det här med bebis är ju något som på nåt sätt finns i varje flickas medvetande när man börjar närma sig en viss ålder. Jag har alltid tänkt att jag skulle ha barn nån gång strax innan 30, men den drömmen är ju sedan länge förbi. Ibland, ganska ofta faktiskt, tänker jag att jag kanske inte vill ha barn alls... tycker egentligen att de är ganska meningslösa när de är små, de kan ju varken prata eller gå eller nånting. Särskilt när jag var yngre kunde jag inte förstå allas åh:ande och gulligullande med små oformliga knyten som ju inte alls var särskilt estetiskt tilltalande i mina ögon. Men nånting hände mellan min systers första och andra barn. Jag tror det kallas biologisk klocka. Plötsligt tyckte jag att Julius var det underbaraste jag sett och jag kunde ägna långa stunder åt att nosa i hans nacke... Nu när mina vänner får barn ansluter jag mig mer än gärna till den gulligullande flocken... och får för en stund den där känslan i magen som säger "är det inte dags att du också skaffar en". Men jag vet inte, andra stunder är jag fruktansvärt rädd att ge upp min självständighet. vet för tillfället inte ens om jag skulle vara redo att bli sambo, än mindre leka mamma pappa barn med nån.Kanske är det för att jag saknar pojkvän, kanske ärdet nåt allvarligt fel på mig.

Ju mer jag läser i min kvällslektyr Bitterfittan ju mer tvivlar jag på att jag vill in i tvåsamheten igen överhuvudtaget. Jag pendlar mellan längtan efter någon att älska och älskas av och en känsla av att jag har det så bra det kan bli i min absoluta självständighet. Men det kanske är det vi alla gör. Tänkte idag på alla i min egen ålder som bor i klippan och har barn som snart ska börja högstadiet. det var nog då alla tankarna kom. jag vill ju verkligen inte byta med dem, inte heller med de som levt hela sitt vuxna liv tillsammans med samma kille/tjej. Inte för att det behöver vara nåt fel på det, men hur många av dem längtar efter nåt annat? Hur många av dem är tillsammans av slentrain för att fylla ett sorts trygghetsbehov? Alldeles för många tror jag. Jag vill inte vara BARA trygg, kanske inte heller BARA fri. Jag vill helt enkelt ha allt på en gång, eller lite varje dag. Ska det vara för mycket begärt??

Hade en bra dröm i natt... kändes väldigt bra när jag vaknade. Nu är jag nog faktiskt helt klar med läkningsprocessen.

Kram

måndag 7 april 2008

Måndagstrött bitterfitta...

Nä skämt å sido är jag inte särskilt bitter, men väligt måndagstrött. Har fortbildat kollegorna i språkutvecklande pedagogik, en liten studiecirkel jag håller i. Alltid lite nervöst att föreläsa för sina kollegor, som imånga fall är både äldre erfarnare och kanske klokare än jag. Men det gick ganska bra tror jag. Kom av mig lite av nervositet, trodde de skulle bita mig i näsan när jag sa att bänkboksläsning och fylleriövningar INTE är språkutvecklande utan att det som gäller är att läsa tillsammans. Men de satt tysta och lyssnade, några kom till och med med glada tillrop :)

Nu ska jag krypa ner i sängen med Bitterfittan. Även om den handlar om en småbarnsmor som är bitter över ojämställdheten i sitt förhållande, vilket ju är ganska olikt min situation, kan jag känna igen mig i mycket av det hon skriver. Framförallt det om att de männsiskor som hävdar att vi lever i ett totalt rättvist samhälle alltid är de i maktposition oavsett om makten ligger i att vara man eller i att vara rik/välutbildad/vit. Egentligen känner jag kanske mer igen mig i Isadora i Rädd att Flyga, även om jag är allt annat än flygrädd. Så får ni räkna ut resten själva :)

Kram

söndag 6 april 2008

Känn ingen sorg för mig Göteborg... snart kommer jag


Åhh... vad jag längtar efter flytten!! Jag är verkligen kär i Göteborg, om man nu kan vara kär i en stad. Känner mig stark glad och förväntansfull. Har varit hela helgen i denna underbara stad full av liv och rörelse, av människor som man kan tänkas ha något gemenstamt med och med restauranger, pubar, caféer och rockklubbar. Skillnaden mot Hässleholm är total. Äntligen är jag på väg.


Helgen har spenderats med några av mina käraste vänner, det ska bli så roligt att bo närmare dem. Även om det är sorgligt att skiljas från vännerna här är jag säker på att vi kommer fortsätta träffas. Det är ju trots allt inte så värst långt :)


Idag har jag smugit på lägenheten på riktigt. Området var mysigt och lägenheten så fräsh ut, behövs kanske lite nya tapeter, men det går ju att fixa. Inte mitt i stan, men nära till naturen, till affär och med bra kollektivtrafik och vacker cykelväg.


Nu är det bara jobb som fattas, men som Meral sa idag så ordnar det sig... det är tidigt ännu... inte ens maj. Någon skola borde väl inse hur fantastisk jag är ;) Eller?


Nu ska jag ha en lugn söndagskväll... Kram

torsdag 3 april 2008

Lite glädje

Måste ju skriva nånting glatt här... eftersom jag faktiskt är glad. Svackan i måndags natt var tillfällig och nu är allt på topp igen. I helgen skajag mysa med vänner i Göteborg och smyga lite på min lägenhet... spännade. det ska bli supermysigt... en hel del vin, skitsnack och bebismys ska hinnas med. Dessutom några timmars kurs. Sen ska jag bara njuta av att vara i Göteborg och tänka på att jag snart ska bo där. Känns lite overkligt, men helt underbart.

tisdag 1 april 2008

Att inte kunna sova...


Idag är jag inte direkt på topp... eller nu känns det bättre, men dagen började illa. Det började väl egentligen igår kväll. Kunde inte sova. När man inte kan sova är det lätt att tankarna vandrar vägar man inte riktigt vill att de ska gå. Att man börjar känna sig ensam och ifrågasätta sig själv. Återigen kommer frågan: Varför? Varför ville han inte vara med mig? Varför kunde han inte älska mig? Vad gjorde jag för fel? Jag vet att jag inte borde tänka så, men ibland styr inte förnuftet känslorna. Det är så lätt att fyllas av frågor. Fanns det aldrig några känslor? Inte ens förälskelse? Vad var det då för mening med alltsammans? När bestämde han sig för att det skulle vara slut? Jag känner mig bara så dum. Trodde ju på oss... inte på slutet kanske, men innan dess. Om nåt som känns rätt för mig, känns så fel för nån annan, kan man då nånsin våga lita på sina känslor? Eller var det bara jag som ville att det skulle fungera, fast det egentligen inte var så? Jag vet inte. Vet att jag var lycklig, särskilt kring jul. På nyårsafton var jag världens lyckligaste... men efter det vet jag inte riktigt... När gick det snett?


Skit samma egentligen. jag borde verkligen inte älta det här. Kände mig ju så klar med det! Känner fortfarande så egentligen.Känner mig stark och lycklig över mitt liv, stärkt av vår tid tillsammans, glad att ha haft någon att dela den mörka vintern med. Bara frågorna kunde försvinna, de som får mig att tvivla på mig själv. De kommer som en vindpust, kände av dem redan igår eftermiddag, men sprang sedan av mig dem. Kände lyckan över våren, över att springa så fort jag kan. Men sen kom de igen, som den boll J beskrev letade de sig i mitt inre, samlades och skapade den ultimata frågan: Är jag värd att älskas?


Men nu ska jag inte vältra mig mer i självömkan... jag ska läsa en god bok, prata med pappa och bestämma mig för att jag är en toppenpingla, väl värd att älskas :)


Kram

måndag 31 mars 2008

Raraste anna


Så har fina saker kan man få av sin allra finaste kollega. Bara för att! Det värmer i hjärtat. Kram

Annika vid datorn


Annika förundras över teknikens under! Hur kan nån ha tid med en blogg?

söndag 30 mars 2008

Tårar men denna gång över mänskligheten


Sitter denna söndagkväll och tittar på en Wallanderfilm: Täckmanteln, om flyktingsmuggling som gått fel. Det fina är att filmen inte dömer utan visar två sidor av smugglingen. Tårarna rinner utför mina kinder. På samma sätt som när jag såg Babel. Filmer som man inte kan vifta bort. Som är på riktigt. Som visar hur hemskt systemet är och hur lyckligt lottade vi är. Ändå vill vi inte hjälpa. Vi vill inte ha hit DOM. de kanske förstör, skräpar ner, tar våra jobb och våldtar våra kvinnor. När man diskuterar detta med människor kan man få höra att "de som har råd att komma hit inte behöver det", att "många kommer hit fast de inte behöver/för att leva på soc" eller att "vi har så generösa regler att ingen behöver bli smugglad". Skitsnack säger jag. Om man väljer att fly i en container har man skyddsbehov. Eller tror man att de väljer det ungefär som vi väljer charter. "Hmm... vad ska jag välja container på lastbil eller överfull flyktingbåt?" Tänk igen! Ingen människa vill fly sitt hem om de inte behöver. Svensk flyktingpolitik har de senaste åren förvandlats från ganska humanitär till horribel. Vi skickar tillbaka människor till Irak, det är tydligen inte krig där längre. Vi delar på familjer och tillåter inte längre anhöriginvandring. Även om man bott här i flera år och skapat anknytningar kan man bli avvisad. Usch, nu är jag så där arg igen!! Jag kan inte låta bli. Världen är ond, men det finns ju ingen annan stans att leva. Att smuggla flyktingar är såklart inte rätt, särskilt inte om man skor sig ekonomiskt på andras olycka men som nunnan säger i filmen: "Det är humanitärt om man jämför med hur de har det innan de flyr"