trailrunning

trailrunning

tisdag 16 oktober 2012

Portugal

Äntligen! Nu är den bokad. Resan. Den som H rynkar på näsan åt och gärna ger som exempel på att jag är aningens knäpp. Resan då jag ska springa med Rune. Då jag ska morgonjogga på stranden, styrketräna med andra löpare och springa en gång till på kvällen. Som ni löpare redan förstått går resan till Portugal med Runner's world och Springtime travel. Vi har planerat denna resa i flera år pappa och jag och nu är den äntligen bokad. 16:e mars åker vi.

söndag 14 oktober 2012

46.38!!!!

Ända sedan söndagens intervaller har jag haft en förkylning liggande på lur i kroppen. En sån där smygande som aldrig riktigt vill bryta ut, men heller inte riktigt försvinna. Lite halsont, lite tät i näsan och en del hosta, men ingen feber. Så sent som i fredags var jag osäker på om starten i lördagens lopp skulle bli av. Kanske skulle jag och Inez bara mysa med morfar istället. Men tävlingsdjävulen och snålheten tog överhanden och jag bestämde mig för att trots allt starta.

Lördagen bjöd på perfekt löparväder med 6-7 grader och lätt molnighet. Eftersom jag inte tänkt springa fort klädde jag mig i långämad underställströja och långärmad löpartröja över, vilkets skulle visa sig vara aningens för varmt. Struntade i Garmin som hade dåligt batteri och sprang i stället med en vanlig hederlig casio. Målet var under 48 minuter, men med tanke på lurande förkylning skulle jag vara nöjd med allt under 50. Aldrig hade jag vågat hoppas på en så mycket bättre tid.

Inledde loppet i en behaglig avslappnad fart och hade ingen aning om vilket tempo jag höll. Missade första km-skylten vilket jag började ana när klockan visade 6.30. När 2 km-skylten passerades sneglade jag på klockan. 8,48. Oj då! Detta gick ju riktigt snabbt även med tanke på att första biten är svagt utför. Bestämde mig för att inte kolla mer på klockan innan 5 kilometerspasseringen. Känslan var fortsatt avslappnad och strax efter 3 stod pappa Inez och hejade. 22,46 visade klockan vid 5 km. Även om jag skulle hålla 5 minuters tempo sista halvan skulle jag alltså klara mitt mål. Kände mig fortsatt ganska stark även om andningen var lite rosslig från och till. Vid 7 km delades banan och den klunga jag sprang i vek av för att springa ett extra varv för halvmaran. Lite trist att bli ensam och dessutom började det gå uppför. De nästföljande två kilometrarna var tuffa, men jag kämpade på och när jag passerade sista kilometerpasseringen visade klockan 42.15. Nu visste jag att det skulle gå och att jag förhoppningsvis även skulle klara 47 minuter. Jag la i en växel till och sprang in på 46.46. Grymt nöjd och lycklig över min prestation. Sub 47 har länge varit mitt långsiktiga mål. Med den korrigerade tiden 46.38 blir kilometertiden 4.40 vilket jag är fantastiskt nöjd med. Dessutom känner jag att det fanns åtminstone en halv växel kvar i kroppen. Lite mer att ge. Nästa gång får målet bli sub 46 och det nya drömmålet får minsann bli magiska sub 45!


torsdag 27 september 2012

"Inez tåva, mamma pinga"

Efter några tunga dagar med för lite sömn och en arbetssituation som suger musten ur mig har jag verkligen inte orkat springa. Även  fast jag vet att jag känner mig gladare och piggare om jag väl kommer ut lockar soffan mer. Men igår tittade Inez på mig och sa "Inez tåva, mamma pinga" så då hade jag inget val. I ärlighetens namn hade jag redan klätt på mig träningskläder, men hon bröt ner det sista motståndet. Ute regnade det, var kolsvart och kallt, men jag gav mig ändå iväg. Planen var egentligen långa intervaller, men med tanke på vädret fick det bli tempo istället. 7-10 km sa programmet så jag valde en gammal runda som jag hade för mig var 8,5 och körde först 1,5 km uppvärmning och satte sedan av i tänkt tempo. När jag började närma mig hemma hade jag bara sprungit drygt 5 inkl uppvärmningen så jag tog en liten omväg, men tappade fokus och avslutade när klockan visade 7 km = 5,5 km fart. Kändes lite misslyckat, men andningen var tung och det var fuktigt och råkallt. Nåväl, jag kom ju ut i varje fall och höll farten bra även om det blev lite kort.

Förutom träning, eller brist på träning så har jag hunnit shoppa lite
Missoni/Lindex. Dessutom har vi fått ett nytt löneavtal som är något av en besvikelse även om det innebär en ganska rejäl ökning i år, men mer om det en annan dag. Nu ska jag njuta av ännu en fortbildningsdag

fredag 21 september 2012

Fredagsmys

Efter en kort men jobbig arbetsdag med mycket negativ energi slutade jag redan vid 11.30 och stack till sportlife för friskvårdstimme. Det var riktigt motigt att gå dit idag, men ack så skönt när jag väl var igång och ännu mer underbart när jag väl satt i bilen färddigjobbad, färdigjoggad, nydushad och färdig att hämta barn, man och åka till landet redan klockan ett.

Själva träningspasset bestod av 2x2km +2x1km i stegrande fart. Första gick i 4.20 och sista på 4 blankt. Ett bra pass där kroppen och löpningen kändes lätt.

Nu är vi på ländet. Eldsr i spisen och grillar korv. Riktigt fredagsmys. Hur myser ni?


torsdag 20 september 2012

Lyxlunch

 



Egentiden spenderades på favoriten Fröken Olssons med en chevresallad och en stor latte. Ibland är det verkligen höjden av lyx att få äta lunch alldeles i fred.

Skoljogg och vardagslyx

Idag är en lyxig dag. Jag ska på föreläsning i stan hela förmiddagen och eftersom jag slutar vid ett på torsdagar passar jag på att kompa ut sista timmen. Eftersom det inte är nån mening att hämta Inez innan vilan innebär detta att jag har en timme alldeles för mig själv. Vardagslyx på hög nivå.

I går var det skoljogg med eleverna. Efter en lång mötesförmiddag med elevärenden slängde jag i mig två knäckemackor och stack upp till spåret. Inte optimal uppladdning kanske och jag kände mig lite tömd på energi. Upp till spåret är det 2 km uppförsbacke så jag var ordentligt varm innan start. Loppet var ett eller två varv på en kraftigt kuperad 3,5 slinga. Många av eleverna stack iväg i all världens fart, men började gå i första riktiga backen. Ett gäng småkillar var dock grymma och låg hela tiden en backe före mig. Själv tog jag i lite mycket i början för i andra varvets backar var jag rejält trött i benen och fick dra ner lite på farten för attinte dra på mig mjölksyra. 7 km på 35 minuter blev resultatet och även om det var lite långsammare än träningsprogrammet sa så känns det okej med tanke på kuperingen. Tror dock att jag behöver lite mer backträning.

tisdag 18 september 2012

Trött

Nu under hösten jobbar jag bara 80% med korta dagar ons-fre. För att få ihop det jobbar jag dock förlängda dagar må-tis och det känns i huvudet just nu. Skönt då att känna att mer än halva veckans arbete redan är avklarat.  I morgon står det dessutom jogging på schemat. 7 km terränglöpning med eleverna på årets skoljogg. Förmånligt att få träna på betald arbetstid. Har dessutom förmånen att få läsa bra böcker på bussen som en del av jobbet


måndag 17 september 2012

Bloggträningsträff

Snygg miljö

Igår var jag på mitt livs första bloggträff, tillika mitt första event med goodiebag. Det var fantastiska Madde och en tjej till som dragit ihop ett ganska stort gäng bloggande träningsnördar för att köra crossfitträning i 2 timmar denna söndagseftermiddag. Vi träffades på Apartment fitness club, ett häftigt, lite annorlunda gym i Majorna. Hela lokalen hade ett skimmer av äkthet över sig. Inga glammiga maskiner, eller bilder på flashigt leende instruktörer. Vita väggar, murbruk och svart golv utgjorde inredningen och där trängdes kettlebells med pilatesbollar och skivstänger.  Från taket hängde romerska ringar och en stor port öppnades ut mot gården så att deltagarna kunde springa rakt ut. Lite Rocky mter Nordisk design. Snyggt var det i varje fall.

Snygga deltagare


Snygga var också alla deltagarna. Det var verkligen ett gäng grymt vältränade killar och tjejer som samlats i lokalen och det var nära att jag vände i dörren. Där inne trängdes snabba löpare, smidiga lets-dancevinnare och otroligt vältränade fitnesstjejer. Hur skulle jag kunna mäta mig med dem? Men sen kom jag på att det ju inte var någon tävling, utan en chans att få träna med trevliga entusiastiska personer med olika träningsbakgrund och då kändes det bättre.  Passet inleddes med en yogauppvärmning av Stina Albihn, ett riktigt muskelpaket som visade sig vara smidigare än jag någonsin kan drömma om. Uppvärmningen var rolig och utmananande och för mig närmast skrattretande. Smidighet är verkligen inte min grej, men jag är villig att testa det mesta och såg nog ganska rolig ut i alla de tilltrasslade positionerna. Efter uppvärmningen blev vi uppdelade i grupper om tre. Efter viss förvirring hamnade jag i samma grupp som en tjej med det fantastiska namnet Sierra de Goldsmith och  Cathrin, som jag träffade på kettlebellarmy för två år sedan. Det kändes tryggt med ett bekant ansikte inför det som komma skulle. Själva träningen bestod av sju stationer med varierande innehåll. Vi fick lyfta säckar, slå kullerbyttor, svinga rep och bära kettlebells och några andra grejer. Som tur var för mig fick vi springa lite också. Nåt jag ändå är hyfsat bra på. Stationerna genomfördes i cirkel och upprepades två gånger. Det var verkligen varierad och allsidig träning som gjorde mig alldeles lagom slutkörd. Det hela avslutades med en för mig lite för avancerad yogastertch. Min fullkomligt oflexibla lekamen lyckades inte trassla in sig i de positioner som Stina fick att se busenkla ut. Allra mest spökade min stela fot, så det gick lite bättre på höger än vänster sida, men jag inbillar mig inte att jag såg särskilt graciös ut.

Några som lyckades se smidiga ut
Sammanbiten och med galen uppsyn bakom en strålande vacker Sierra

Det hela kan sammanfattas som en mycket lyckad eftermiddag. Härlig träning, härlig energi och härliga människor. Dessutom fick man en lite påse med presenter i! Inte illa på ett gratisevent. Påsen innehöll mestadels kosttillskott, men också ett par tights. De var snygga och satt bra, men tyvärr saknade de ficka vilket gör att de  nog inte kommer att bli så mycket använda. Sist men inte minst blev vi bjudna på en spirulinadrink från ecoffee café, ett helekologiskt café i stan som serverar bland annat hälsodrinkar och raw food.Drinken var alldeles grön, skummig och ljummen och smakade lite sjögräs, men var ändå ganska god. Eller den kändes nyttig och det gjorde den god typ.

Idag har jag sån där skön träningsvärk som man får av funktionell träning, liksom lite grann i hela kroppen. Den känslan kan jag leva på några dagar. Veckan bjuder annars på intervaller, skoljogg, fredagsstyrka och förhoppningsvis ett långpass.

söndag 16 september 2012

Dags att blogga lite igen?

Jag är inte helt säker på detta. Om jag verkligen kommer att orka. Om jag har nåt att skriva. Om tiden finns. Lusten. Men samtidigt har jag kännt ett gnagande. En liten känsla av att vilja skriva igen. Dokumentera. Få ner på pränt. Så jag testar. Ser om det bär.

Så. Nu är jag väl igång då. Vad har hänt sen sist? På nio månader? Lika långt som en graviditet, men några nya barn är det inte på väg här. Även om det ibland verkar vara nästan lag på det. Barn nummer två bör skaffas inom två, max två och ett halvt år. Annars börjar folk undra. Men här blir det inga fler. Så vet ni det och slipper undra. Jag är fullt nöjd som det är. Gläds istället åt alla omkring som skaffar sitt andra eller tredje. Gläds allra mest åt lilla syster-ysters fjärde. En liten Lillemorkusin till Inez. Så roligt. Men det var ju vad som hade hänt som jag skulle berätta, inte vad som inte hänt. Jo... massor så klart. Jag har börjat jobba, sen började Henrik jobba och Inez började förskolan. Ytterligare en ny epok i vårt familjeliv. Hon tar det med ro och trivs som fisken i vattnet lilla skruttan, socialare barn får man leta efter. Jag har gått och blivit fru också. På midsommarafton. Känns ungefär som innan, men aningens bättre. Känner mig sådär lite glamourös när jag får syn på ringen i ögonvrån och så är det skönt att säga "min man". Klingar fint.

På träningsfronten har det varit upp och ner, men mest upp. Göteborgsvarvet gick sådär. Persade, men lyckades inte alls nå mitt mål. Annars har jag inte sprungit så många lopp. Några stafetter bara. Nu är målet 10 km under 48 minuter på Åstadsloppet 13:e oktober. Det ska nog gå bra.

Delar med mig av en bild från Kraftloppsstafetten.