trailrunning

trailrunning

torsdag 29 april 2010

Springa i regn

Jag älskar att springa i regn. Ibland kan regnet utanför fönstret kännas motigt, men väl ute i spåret är det underbart. Luften blir fylld v syre och kroppen blir naturligt avkyld. Ett vårregn innehåller så många löften om liv, om grönska. Igår spenderade jag natten på den vackra stenungsön och tog tillfället i akt att ta mig en liten runda längs med havet. Klipporna var lite sliriga och bitvis var jag en aning vilse innan jag hittade ett markerat spår. Det är verkligen något speciellt med att bara springa, utan att riktigt veta vart man är. Att upptäcka nya stigar och spår. Efter löprundan var jag genomblöt men lycklig. Jag tror att jag har hittat min nya grej, upptäcksfärdslöpning.

tisdag 27 april 2010

Obanat

På senaste tiden har det blivit en hel del obanat. Alltså löpning i obanad terräng. I skogen. Hopp och skutt över stock och sten. Ibland gör jag det för att jag kommit fel, ibland för att jag känner mig omotiverad och inte orkar springa så fort, eller som igår, som intervallträning. Att springa i skogen är bra träning för löpsteget och för rörligheten. Dessutom är dunderlaget skonsamt, men man får köra i ett lagom tempo, annars riskerar man att trampa snett. Som gammal orienterare älskar jag denna träningsform. Den passar mig som handen i handsken. Allra bäst passar det för fartlek. Ta det lite lugnare i skogen och känn hur lätt det är att öka när du kommer till en stig. Men var beredd på att det går långsamt, även om vissa orienterare klarar tt hålla 4 minuters tempo i skogsterräng så är det få förunnat. 


söndag 18 april 2010

lite mera glädje

Kroppen känns tung och seg, men ändå lite bättre än sist jag skrev. Har varit ute i solskenet både lördag och söndag. Ett förrädiskt solsken som lockade ut mig i vad som visade sig vara en mindre storm. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. För att undslippa stormen letade jag mig fram genom de små skogspartier vi har i området och hittade både vitsippor, nyutspruckna knoppar och varma stenhällar. Underbart. Sakta, sakta gick det. Kroppen svarade bra på tillfälliga fartökningra, men ville nog helst hålla ett makligt joggtempo. Igår varvades medelhård löpning med mysjoggspartier i obanad terräng. Idag varvades löpningen med styrkeövningar på solvarma klippor. Trots att formen lyser med sin frånvaro var det ganska mysiga pass. Kanske inte det som stod på schemat, men bättre än inget.

Veckan som kommer ska jag försöka få in ett backpass, ett lite snabbare pass och kanske nåt som liknar ett långpass. Med en knökfull vecka är det inte alls säkert att det går. Långpasset får kanske stryka på foten är jag rädd.

lördag 17 april 2010

Suck

Det blev inte mycket med den här veckan. Öppet hus i måndags satte käppar i hjulen för IK-joggträningen. Sen blev jag magsjuk i onsdags så det blev varken onsdagsträning eller KM. Nu är jag visserligen frisk, men kroppen orkar nog inte ett riktigt långt pass idag. Tror att jag satsar på två lite kortare i helgen, ett idag och ett imorn.  Nästa vecka är fullspäckad med jobb så då blir det också svårt att hålla sig till planen, med lite tur får jag in tre pass. Tiden rusar iväg nu. Snart är det dags för varvet. Får ta det som det kommer helt enkelt.

söndag 11 april 2010

Glad


Så här glad blir man av att få springa 21 km med flera hundra andra glada löpare. Tyvärr blev det inget varv inne på Ullevi, men en strålande morgon, duktiga farthållare och god kexchoklad. 21 km är nytt rekord för mig på träning och det var faktiskt inte ens jobbigt. C stumnade på slutet så jag fick peppa henne sista biten in i mål. Men med tanke på att hon aldrig sprungit längre än 15 km så var det en imponerande insats. Som vanligt finns det de som sprungit ännu längre, exempelvis Andréa som ultradebuterat och alltid lika imponerande Mia som sprungit 160 km!! Men jag är glad och nöjd med min insats ändå.

lördag 10 april 2010

Morgonstund

det är nåt visst med tidiga mornar. De är så tysta. Stilla. Inte ens lilltjejen har vaknat. 21 km ska vi springa idag. Det är långt. Så långt har jag aldrig sprungit förut, om man bortser från mina halvmaraton. Men vi ska springa långsamt. Det ska vara fokus på upplevelsen. Upplevelsen av att få springa genom Nordstan. Upplevelsen av att springa inne på Ullevi. Om min efterförkylda kropp nu orkar så långt. 

Nu ska jag fylla vätskebältet och njuta av insikten att jag nästan kommer att hinna hem innan resten av familjen ens stigit upp.

torsdag 8 april 2010

Som sjukling kan man också...


1) spendera dagen på ett galet lek och busland.

2) drömma om att bli frisk till  lördagens långpass

3) fundera kring det kloka i att springa 25 varv på bana (KM 10.000 meter)

onsdag 7 april 2010

När man inte kan träna...


så får man njuta av andra saker, som vårsol och årets första glass

tisdag 6 april 2010

Förkylt

nästäppa och halsont. Usch och fy. Vila, blåbär och Kanjang blir dagens medicin. Host Host.  

måndag 5 april 2010

Raggmunk

Efter några dagar på romantisk semester i huvudstaden är jag hemma igen och redo för påsklov. Stockholm bjöd på solsken långa promenader och god mat, men ingen löpning.  Måste säga att det var otroligt skönt att bo på hotell och njuta av bristen på åtaganden och måsten. Gör susen för både kropp och själ. 

Idag bjöd dagen på ett besök på 4h-gården i Tolsered, med glada barn. Därefter hade vi IK-jogg träning redan vid två tiden. Stockholm bjöd visst på snö idag, men Göteborg var grått och regntugnt, men med riktig vår i luften och minst 10 plusgrader. Perfekt löpväder. Efter sedvanliga 2,5 km uppjogg körde vi löpskolning med mångsteg, koordinationslopp, hälkickar och en ny komplicerad variant av höga knän där man ska spänna upp foten när den är i luften och sedan liksom släppa den precis innan den slår i marken. För optimalt frånskjut. Pulsen rusade trots behagligt tempo. Det måste varit all tankeverksamhet. 

Efter löpskolningen var det tusingar som gällde. 5 st i 4.45-4.30 tempo var tanken. Pojkarna hade bestämt sig för att köra i mitt tempo idag, eftersom de har en tendens att slita i för snabbt. Jag är en mästare på att hålla givna tempon oavsett om jag kör med eller utan Garmin. Partiet vi körde i lutade lätt utför tills vi vände och sista 500 gick alltså lätt uppför. Första intervallen gick därför lite snabbare än beräknat eftersom jag räknat med att förlora en del fart uppför. Intervallerna höll en mycket jämn fart av 4.35, 4,36, 4,33, 4,33, 4,32. Det roligaste av allt var att vår tränare var med och sprang efter lång tid av skada. Det såg lätt ut. Kul. 

Efter maklig nedjogg hemåt stretchade vi och talade målsättningar. De säger att jag borde kunna springa snabbare än jag själv tror och coachens tips är att köra fler långpass och kanske lite mer snabbdistans. På Lördag är det i varje fall dags för mitt längsta långpasss för i år. 21 km på göteborgvarvets premiärbana. Skoj ska det bli. Synd bara att jag missar Andrea och Maddes ultragrej, det hade också varit kul. Men det går väl fler tåg.