trailrunning

trailrunning

söndag 3 november 2013

Digitala skollyftet- Vem är jag?

Under mer än ett år har min man försökt övertala mig att börja Twittra. Inte varje dag eller med nån särskilt hård påtryckning, men lite då och då. Påpekat att det vore ett utmärkt sätt för mig att hålla koll på politik och skolvärlden. Så i somras föll jag äntligen till föga. Testade. Först fattade jag ingenting. Följde bara en enda person och kände mig mest som en stalker. Men sen hände något. Jag hittade fler att följa och skapade mig någon slags inriktning. Skola. Politik. Feminism. Språkutveckling. Rättvisa. Mångfald. Hittade fler och fler att följa och att interagera med. Hittade #Skolchatt och #skollyftet @Anna_Kaya och @Korlings_ord. Hittade det utvidgade kollegiet både på nära håll och på avstånd. Hittade hopp. En känsla av att vi är många som vill. Vill dela. Vill utveckla och utvecklas. De dagar då det känns hopplösast i skolan, i samhället eller i politiken finns det utvidgade kollegiet där. Genom @Anna_Kaya och @skollyftet fick jag syn på Digitala skollyftet. Spännande. Men inget jag har tid med. Inte egentligen. Intalade jag mig själv. Men sen gick det inte längre. Jag kunde inte hålla fingrarna borta. Jag la ut en blänkare om det på vårt intranät och anmälde mig själv. Vet fortfarande inte om jag kommer att ha tid. Kanske kommer jag att ta mig tid. Antagligen.

Vem är jag då? Mina Anger är mitt namn. Förnamnet ett pronomen, eller kanske en slags bomb. Efternamnet antyder ilska. Trots namnet är jag ganska snäll. En person som sällan blir arg. Eller egentligen ofta, men bara orättvisor, politik och läget i världen sällan på verkliga människor.  Jag är utbildad till lärare i Svenska och Engelska för högstadie och gymnasiet. Sen läste jag Svenska som andraspråk för jag tror att alla i svensk skola behöver det. Sedan till specialpedagog för att jag nog tror att alla i svensk skola skulle behöva det med, i alla fall lite grann. Just nu jobbar jag som specialpedagog och utvecklingsledare på en skola i ett segregerat område i Göteborg. Vi har en utmanande uppgift och vissa dagar känns det väldigt tungt, nästan hopplöst. Det fria skolvalet har slagit hårt mot skolor som vår. Skolpolitiken likaså. Baylan-pengarna som försvann satte djupa spår och sår i skolkulturen. De dagar det känns tyngst har jag allra mest stöd av det utvidgade kollegiet. Min önskan är att alla lärare kunde känna det stödet.

Har alltid varit intresserad av skolutveckling såväl den utveckling som sker inom mig som lärare och den som sker i arbetslaget eller hel skolan. Tror att vi måste samarbeta både inom enskilda skolor, mellan angränsande skolor och med varandra på ett mer generellt plan. Därför älskar jag det utvidgade kollegiet som jag nyligen upptäckt på Twitter och Facebook. Jag ser mig själv som en ganska digitalt närvarande person. Mina telefoner är som en förlängd del av mig och jag ser min vänkrets på nätet som lika viktig som den i "verkliga livet". Jag har jobbat på en-till-en skola tidigare och tycker att digitaldokumentation och presentation är lika självklar som analog. Däremot är jag rätt ointresserad av teknik. Teknik för teknikens skull. För mig kommer behovet först och den letar jag efter och anpassar den teknik som finns tillgänglig. På en del plan kan jag kanske till och med ses som teknikfientlig. Jag gillar att läsa pappersböcker. Att se på TV som man gjorde förr. Samtidigt älskar jag att läsa tidningar på nätet och det faktum att jag kan se "Bron" på play om jag missat det. Jag inser också att min treåring inte vet vad vanlig TV är.  I skolan ser jag ibland en övertro på teknik för teknikens skull. På tekniken som frälsning. Eller bristen på teknik som orsaken till dålig motivation eller dåliga resultat. Ibland också en oförståelse för ungdomars användande av teknik "wikipedia/google translate är dåligt" "Internet är sämre än böcker" "Mobiltelefoner borde förbjudas i skolan" istället för en nyfikenhet och experimentslusta, en väg in i ungdomarnas värld.

Det här blev en ganska rörig presentation som egentligen inte säger något om min ingång i Digitala skollyftet, kanske för att jag ännu inte är på det klara med vad jag vill att det ska ge mig och än mindre vad jag kan bidra med. Jag älskar tanken på delakulturen och har alltid gillat att göra saker tillsammans och dela med mig av goda (och dåliga) exempel. Jag tror att det är positivt för alla om vi öppnar våra klassrum och skolor och låter andra blicka in, delta, dela. Samtalen och reflektionen som den öppna skolan erbjuder leder till skolutveckling för många, på många plan.  Jag får återkomma med ett tydligare mål i nästa vecka helt enkelt.

Inga kommentarer: