trailrunning

trailrunning

söndag 25 september 2011

3 timmar och 16 minuter...

...tog det att komma runt Lidingöbanan.

Kanske hade det gått fortare om:

1) Jag inte hade fått håll efter 3 km, (vilket gjorde första milen till den mest plågsamma)

2) Jag hade vågat springa i lite fler uppförsbackar (jag gick i de flesta för att spara benen inför den sista milen)

3) jag hade tagit det lite mer som en tävling (det kändes mest som ett riktigt långt och ganska trångt långpass)

4) Jag inte stannat en lång stund vid varje vätskestation

5) Det inte varit så sjukt trångt i utförslöporna

Kanske hade ovanstående saker gjort att det gått ännu långsammare, om jag tagit ut mig för mycket och gått in i väggen eller fått kramp. Jag sprang om mängder av löpare som stod och stretchade den sista milen.

Det jag helt klart kan konstatera är att jag behöver fler långpass i benen och kanske framförallt i huvudet för att klara ett sånt här lopp på annat sätt än som jag nu gjorde. Jag är ingen långdistanslöpare. Kanske kan jag bli det med fler mil i kroppen, kanske kommer jag aldrig att bli det. Som jag nu la upp loppet, blev det egentligen aldrig jobbigt. Inte lätt, men aldrig så jobbigt som jag trott. Jag tänkte på det som ett långpass. Höll relativt lågt tempo och gick i de flesta längre uppförsbackarna redan tidigt i loppet. Eftersom jag aldrig sprungit så långt innan hade jag stor respekt för distansen. Visste ju inte säkert om jag skulle orka. Egentligen vet jag inte om det kan kallas terränglopp. Snarare lämmeltåg. Tyckte synd om de snabbare löpare som förgäves försökte springa om under de trängre partierna av banan. Även för mig var det trängseln påtaglig, särskilt nerför där jag är ganska snabb och ogärna vill bromsa. Första milen var lättlöpt men trång och förstördes av att jag fick håll redan efter 3 kilometer. Som tur var släppte det någonstans mellan första och andra vätskestationen, men det gjorde definitivt de lättlöpta kilometrarna längs vattnet mer svårbemästrade än nödvändigt och gjorde även att jag släppte de sista tankarna på att komma under 3 timmar och istället satte 3.15 som rimlig målsättning. Andra milen var ganska rolig med mycket backar, men så här i efterhand var det onödigt att gå i så många av dem. Sista milen var helt klart roligast och gjorde mest skäl för namnet terränglopp. Här gick jag i de längsta backarna, men försökte springa på däremellan. På slutet var jag ordentligt trött i benen, men glad och inte utpumpad.

Mina samlade slutsatser är att jag gillar terräng, men ogillar att springa långt. Jag har svårt för att disponera ett långt lopp och gillar inte att kroppen tar slut utan att flåset känns det minsta ansträngt. Flåsmässigt kändes det mer som en långpromenad, men benen hade nog inte orkar särskilt många kilometer till. I går kändes det som att jag aldrig skulle göra detta igen. Idag är jag lite mindre säker. Kanske. Med en annan uppladdning och lite mindre respekt för sträckan.

Tyvärr färgades upplevelsen en del av att Inez var en mycket ledsen bebis såväl innan som efter loppet. Hon är inne i en väldigt mammig fas och vill helst inte att jag ska röra mig mer än en meter ifrån henne. Jag kunde inte riktigt släppa det när jag sprang vilket påverkade upplevelsen av loppet. Sen får jag nog konstatera att Lidingöloppet är lite för lite terräng och alldeles för mycket lämmeltåg för min smak. Tacka vet jag Risveden :) Det kommer jag definitivt att springa även nästa år.

3 kommentarer:

Löpning & Livet sa...

Jag tycker du är grym även om det inte gick riktigt som du tänkt dig! Ibland glömmer vi att vi fick barn för inte så länge sedan.. :) Grattis till ditt första LL! Jag hoppas det blir fler ändå :)

mina sa...

Tack :)

Jag är trots allt ganska nöjd. Blev, bortsett från oron över Inez, ett trevligt lopp som inte slet så mycket. Jag kommer säkert att springa igen, kanske inte nästa år, men i framtiden. Jag ska bara se till att hinna med lite fler långpass då

Cathrin sa...

Jäklar vad grym du är! Klart det hade gått snabbare om du sluppit allt det där. Det är en bedrift att ta sig i mål. PUNKT! Du är grym.

Nu kan du ju bara få en bättre tid om du ger dig på det igen. =)