Solsken

Idag skiner solen från en klarblå himmel och det är vår i luften. Jag älskar sådana dagar, de bär liksom med sig ett löfte om bättre tider... Så snart frukosten smält ska jag ta en löptur i slottsskogen.

Idag känner jag mig lycklig och lätt i sinnet, tänk vad lite sol kan göra

Upp och ner... om året som gått

Insåg idag när jag läste en väns blogg att jag bloggat i drygt ett år nu. Bloggandet har väl precis som livet gått upp och ner. Ibland finns det ingen tid, andra gånger ingen ork. Att vara sambo i nån annans lägenhet gör också sitt till.

Förra året vid den här tiden bodde jag i Hässleholm och hade precis bestämt att jag skulle flytta. Strax efter blev jag dumpad för första gången i mitt liv, vilket gjorde mig ledsen. På något sätt finns det mycket mer att skriva då, när man är ledsen. När livet är jobbigt behöver man något sätt att ventilera det på. Bloggen är ett sätt att ventilera och dela med sig utan att trötta ut stackars vänner. De som vill kan läsa, andra slipper. Att skriva är också ett sätt att processa sina tankar tycker jag. Väl på papper inser man hur futtigt det låter.

Mitt liv har förändrats så oerhört det år som gått. Så mycket att nästan känns overkligt. Jag har flyttat, bytt jobb och snart ska jag bli sambo. Det hade jag aldrig trott. Var ju nästan beredd på att något skulle skita sig när det allt kändes så bra i höstas, men det gjorde det inte. Trivs som fisken i vattnet med att vara på gymnasiet igen. Trivs med mitt nya liv över huvud taget. Borde känna mig överlycklig. Ibland gör jag det också, som när jag promenerade till jobbet idag i vårsolen. Men lika ofta vaknar jag kallsvettig och funderar. Känner mig som en hopplös lärare som aldrig riktigt räcker till. Känner mig som en dålig människa utan karaktär som trots goda föresatser inte lyckats gå ner ett enda kilo sen i julas. Mina kläder passar inte längre. Jag har lovat mig själv att aldrig byta ut min garderod pga viktökning, men snart är jag så illa tvungen.

H är ljuset i mitt liv och den klippa som gör att ångesten försvinner lika fort som den kom. En del av det jobbiga försvinner nog nu när det blir ljusare. Dessutom ska vi ju snart flytta (förhoppningsvis, det strular lite). Att bo i kappsäck är inte särskilt givande och ibland känns det som att jag inte bestämmer över mitt liv längre, jag bara flyter med liksom. Jag vet att det mest finns i mitt huvud, men jag tror ändå att det kommer att kännas bättre när vi har en lägenhet som är bådas.

Denna veckan har i varje fall varit toppen. Helkväll med C i tisdags och middag ute med H på onsdagen. I kväll är jag ensam med mig själv vilket faktiskt känns ganska skönt. Ibland behöver man vara ensam med sina tankar.

För att summera året som gått så har det varit ett riktigt bra år. Det bästa på länge faktiskt. Saknar mina änner i Hålan, men känner att jag kommit hem här i Gbg.

Stora kramar till alla!!!

Ingen vidare bra dag...

Vaknade halv fyra i natt och kunde inte somna om. Tankarna vandrade och när man funderar under de där så kallade vargtimmarna är det aldrig några bra tankar som kommer. Det kändes som att allt var fel. Även om förnuftiga tankar som jag lyckades pressa in i skallen sa att allt är toppen, ville inte riktigt ångesten lyssna på det. När jag slutligen somnade om var det knappast med ett leende på läpparna.

Sen har hela dagen varit sådär. Ingen vidare dag helt enkelt.

Hisingsbo

Vi ska flytta till Hisingen. Bli sambo. Familj. Spännande. Vi har letat byten i ett par veckor och hittat en jättehäftig lägenhet i en gammal butikslokal. Tre plan och dubbel takhöjd i vardagsrummet. Diskmaskin och tvättmaskin. Nästan helt nytt är det, grått och vitt överallt. Det känns faktiskt nästan overkligt bra. Det ska bli SÅ skönt att bo ihop, att slippa ha en lägenhet som förvaringsplats. En lägenhet som jag aldrig är i utom för att hämta post och nya kläder.

Idag har jag kollat upp löpmöjligheter, verkar riktigt bra, och sett att mitt gym ska öppna en ny anläggning på Hisingen. Toppen.

Till helgen ska jag till H-holm. Kanonkul.

Sorg i hjärtat

Det är så sorgligt och gör mig så arg. Jag vill skrika och slå sönder saker, men mest av allt gråta. Jag fattar inte varför ingen säger ifrån. Varför inte omvärlden reagerar. Varför INGEN vågar säga emot. Hur kan en nation tillåtas ockupera en annan och sedan bomba kvinnor och barn sönder och samman när de försöker försvara sig? Hur kan en nation tillåtas gå emot FN:s regler och lagar utan att nån vågar säga nåt?

Självklart är inte någon av parterna helt oskyldig. Men barnen är oskyldiga. Alla de civila som lever under ockupation är oskyldiga. Att de måste plågas gör mig olycklig.

Jag vet inte vad jag ska göra. Mina tårar hjälper ju ingen. Känner mig hjälplös otillräcklig. Som när de bombade Irak. Skulle vilja bli en mänsklig sköld eller ännu hellre ett pansar av stål. Under mig skulle alla barn kunna gömma sig, alla som ville kunde söka skydd. Men det går inte. Så här sitter jag med sorg i hjärtat.

Jag har sorg i hjärtat.

Nytt år... nya tag

Nu är det nytt år med allt vad det innebär. Bloggandet har inte riktigt fått det utrymme som jag tänkt när jag startade. Kanske blir det bättring på det. Kanske inte.

2008 har varit ett spännande år. Jag har bytt jobb och stad. Träffat nya vänner och en underbar pojkvän. Mestadels har det varit ett positivt år. Livet är på topp även om jobbet vissa dagar känns stressande och det inte alltid är så lätt att landa i en ny stad med nya vanor.

Appropå vanor har det varit si och så med träningen under 2008. Fem-sju kilo extra på vågen sen i somras. Inte direkt positivt. Kanske inte tjock, men alla kläder sitter lite illa och det är inte roligt. Jag har satt upp lite nya mål för våren. Tre pass i veckan ska jag försöka få in. De fem kilona ska bort. Ingen bantning, men motion och kanske lite färre pizzor. Det viktiga är att jag ska må bra. Känna mig frisk och stark. Bli bra i knäet och ryggen. Regelbunden sjukgymnastik. Där tog jag ett stort steg 2008 genom att ringa sjukgymnast.

Tyvärr har 2009 börjat i en rejäl förkylning. Känns som om hela huvudet var fullt av slem. Har därför inte kunnat träna alls än så länge. Men det kommer snart.

2009 kommer förhoppningsvis att bli ett lika spännande år som 2008. Kanske på ett annat sätt. Har inga planer på att byta jobb och stad detta år. Orkar defininitivt inte börja om på ruta ett igen. Däremot letas det lägenhet. Större. Så vi får plats tillsammans och jag slipper leva rotlöst flackande fram och tillbaka. Hoppas och tror att det kommer att bli väldigt bra. Jobbet är också en spännande plats där saker och ting ständigt utvecklas och förändras. Oftast till det bättre. Ibland inte.

Jag har stora förhoppningar. Redan en hel del roligt inplanerat och mer kommer det säkerligen att bli. Slutligen vill jag rikta ett varmt tack till alla underbara människor som är mina vänner och som gjorde 2008 till det fantastiska år det blev.

Kramar

Julungen

Världens sötaste Julius. Inte utan att jag blir lite sugen...