Innebandy del2

45 minuter innebandy blev det. Jag suger verkligen på innebandy. Jag orkar springa, men ungefär där tar det stopp. Bollen och klubban till exempel. Mest ivägen egentligen. Jag skulle ju liksom inte ta med mig en klubba ut på Skatås 8:an. men den behövs ju såklart i innebandy. Utan klubba ingen bandy. Utan boll ingen bandy. Men det är svårt. Jag stannar upp för att fånga bollen. Den studsar lite fram och tillbaka medan jag stirrar ömsom bedjande ömsom uppfordrande på den. Sen kommer jag på att jag måste göra nåt med den. Passa eller så. Med blicken intensivt fäst på bollen är det inte lätt att veta vart lagkamraterna är. Ben tenderar att se ganska lika ut, lite olika mycket behåring kanske, men annars rätt lika. Kanske skriker nån... då vet man. Men allt som oftast kommer det en illernabb motspelare och stjäl bollen långt innan jag ens hinner tänka passning. Men roligt är det. Ganska lagom jobbigt och alla kan vara med.

Det här med löparbloggar

Jag vet inte... idag har jag läst massor av löparbloggar. Jag läste om fenomenet i en biosalong i söndags, att allt fler bloggar om sin träning.  Jag har ju bloggat ett tag, men tappat inspirationen ochunder en tid funderat på att nischa min blogg till att helt handla om löpning och min träning. Samtidigt kan jag känna: varför skulle nån vilja läsa om det? Å andra sidan, varför skulle nån vilja läsa ens blogg över huvud taget? Varför intresserar sig folk för vad Kenza har för skor eller vad Blondinbella åt till frukost? Ingen aning faktiskt. Den andra frågan som jag så kart måste ställa mig är om det spelar nån roll... Om folk läser alltså. Antagligen inte. Eller lite. Det är ju roligare om man har läsare.

Efter min rundsurfning på andras bloggar kan jag bara konstatera att det finns en uppsjö. Några välskrivna, andra med halvtaskig svenska, några snygga, andra rent av anskrämliga, vissa elitsatsande, andra mer som jag själv. Intressant är det, men intressant nog att fastna i? Nja... Vi får väl se. Jag fortsätter nog blogga ett tag till i varje fall. Så länge jag själv tycker att det är roligt. 

innebandy

Ikväll blir det innebandy med jobbet. Kul! Låter det passet ersätta de 7 km lugn jogg som står på schemat i morgon. Allt i enlighet med Szalkais rekommendationer. Känner mig supertaggad för träning för tillfället. 

Appropå gårdagens intervaller har jag dubbelkollat i programmet och det är definitivt inte jag som sett fel. Det står 5x400 m alt 5X80 sek. Å andra sidan står det i Szalkais ordlista att: "Ett typiskt kortintervallpass är 10x400 m med 60 sek vila mellan repetitionerna. Farten ligger på strax under den fart du har på ett 5km lopp".  Med det i åtanke höll jag nog ganska bra tempo igår. Snarare för snabbt än för sakta. Jag springer ju knappast 5 km på 16 minuter även om jag gärna skulle vilja. 

400-ingar

Efter 3 km uppvärmning sprang jag två set om 5X400m. Det var sjukt jobbigt sista 400 i varje set. I Szalkaiprogrammet stod att varje 400-ing skulle ta 80 sek, jag snittade 97 sek. Även om jag bara hade sprungit 1 set hade jag inte orkat hålla så högt tempo. Kanske stod det fel i programmet, tiden känns inte i paritet med de andra tiderna i programmet... Oavsett vilket kändes det som ett riktigt bra pass idag. Jag har saknat den där riktiga blodsmakskänslan som man bara kan få genom korta intervaller.

Nedvärmde med 1 km löpbandsjogg följt av några hundra meter snöpulspromenad med C. Det är sjukt mycket snö här. Kanske blir det ett riktigt snöpulspass i helgen

Snö

Gröt, svett och klistervalla...

        

Ägnade vilodagskvällen åt att se på skidlandslagsdokumentär. Attans vad inspirerad jag blev. Tänk att kunna ägna all sin tid åt träning. Gå upp träna, äta träna, vila träna osv. Allt tillsammans med likasinnade i en miljö anpassad för ens sport. Tänk att ha coacher som stöttar, peppar och pushar, som lägger upp program och gör matsedlar. Kanske till och med en kock som lagar näringsriktiga måltider.  Det vore nåt det

Efter en hektisk dag på jobbet där alla sliter i mig från olika håll kan jag verkligen känna att ag skulle vilja ha ett liv utan den typen av krav. Bara gröt, vila och träning. Å andra sidan älskar jag mitt jobb, mina elever och kollegor. Jag älskar att fixa och dona, att vara ansvarig och mitt i smeten. Jag älskar också att springa tills jag  nästan spyr. Men jag älskar det särskilt efter en hård dag på jobbet. Så kanske har jag det bästa av båda världarna. Kanske är livet precis så bra som det kan bli. Jag tror det.

Nu ska jag iväg för ett löpbandspass med C. 5x400 meter står det på Szalkaischemat, jag planerar att köra två set. 5 känns lite mesigt. Återkommer i ämnet. Senare. Efteråt.

Vila

Idag står det backintervall på IK-joggs träningsschema. Lockande må jag säga. Jag fullkomligt älskar måndagsträningarna med jogg-gänget. Inte alla som får så bra peppning och så trevligt sällskap oavsett väder och vind. Tyvärr måste jag avstå i kväll. Filmfestival på schemat. Ikväll blir det en serbiskamerikansk film på Aftonstjärnan. 

Som tur är har Szalkai inget på schemat idag, så vilodagen är helt enligt planerna. Nya tag imorgon då det står 400-ingar på programmet. Jag älskar intervaller