fartlek och sommarlandssprint

Löpningen har inte varit så högt prioriterad i dessa tider av student, betygssättning och kursexamination. Helgen bjöd dock på sprintorientering på Skara sommarland tillsammans med hela min familj inklusive pappa och syster med barn och man. Lilltjejen har bestämt sig för att sluta med fotbollen och börja med orientering istället och detta evenemang blev hennes debut. Hon var mäkta nöjd efter dagen även om jag tror att själva nöjesparken var roligare än sportandet. Även H sprang orientering för första gången och gjorde det med den äran. Kanske blir vi en riktig orienterarfamilj. Mitt lopp gick helt okej, missade inte så mycket även om det kunde gått bra mycket fortare med bättre kartteknik. Pappa kom tvåa på sin bana. Han är ett riktigt sprintess. 

Idag skulle vi ha haft mysdag vid Härlanda Tjärn med eleverna. det dåliga vädret gjorde dock att vi åkte och bowlade istället. Som med alla sporter som innehåller bollar, så suger jag på bowling. Men det var kanske inte vinst som var målet ändå. Efter bowlingen passade jag på att sticka upp till Skatås en sväng. gav mig ut på milen för att känna på kroppen lite. Den är inte i kanon form direkt. Bli fort trött och minsta backe ger känningar i benen, eller åtminstone om de är branta och sådana finns det ju ganska gott om i Skatås.   Försökte få upp lite tempo mellan varven och gick istället i de brantaste backarna. Fartlek helt enkelt. Efter att ha accepterat att det inte skulle bli någon rekordmil kände jag mig ganska nöjd med passet. Skönt att komma ut i skogen en timme.

På väg hem blev jag stoppad av polisen. Blev så nervös att jag stängde av bilen vilket gjorde att jag inte fick ner rutan. Det var blåskontroll. Inget att oroa sig för alltså, men jag hade ändå hjärtat i halsgropen när jag körde därifrån. Konstigt vilken känsla polisen inger i mig. Trots att jag är en väldans laglydig medborgare.