trailrunning

trailrunning

tisdag 16 augusti 2011

Sjukt jobbigt med backe.

Jag tar tillbaka allt jag sa om att vara i form. Det har tydligen blivit lite väl mycket plattmarkslöpning under semstern för dagens backintervaller gick i slowmotion och var ändå så jobbiga att jag höll på att gå under. Backen var kort och brant och det spurtades både upp och ned. 5 gånger utan vila, sen en minuts pustande innan samma sak upprepades. Inez sov lugnt i vagnen nedanför backen genom hela passet, som ju bara tog drygt 10 minuter i anspråk. De sista gångerna hoppades jag nästan att hon skulle vakna. "Skrik lite då kära barn" tänkte jag i mitt stilla sinne. Då hade jag ju haft en godkänd anledning att sluta. Men icke. Hon sov och sov medan hennes ömma moder plågade sig upp och ner för den lilla backen. Efteråt var jag slutkörd. Hur i hela fridens namn ska jag orka Lidingöloppet...

4 kommentarer:

Anonym sa...

"Skrik lite då kära barn" Hahaha :-) Kan helt klart tänka mig in i den känslan!

Du hade nog bara en dålig dag idag. Nästa löppass kommer du känna dig i toppform igen - det är jag säker på!

Andréa sa...

Jag borde också springa mer bakce.. inser att lidingö närmar sig med stormsteg!

har funderat på att köra med vagnen men nojar mig för att nån ska sno den (och ungen) när jag vänder ryggen till :)

mina sa...

Ja det var ju därför jag sprang så kora backar och lika fort upp som ner... ja var inte borta mer än en miut från vagnen och den var inte utom synhåll mer än 20 sekunder och aldrig utom hörhåll...

Andréa sa...

ja det är säkert ingen fara alls, men jag är nojigast i världen :)