Malta

Nu är jag på Malta och njuter av sol och bad. Hittills har allt varit bra även om hotellet har sina skavanker, dörrar som går i baklås, varmvatten som vägrar fungera och helt galen AC som bara fungerar om man dansar för den. Ungarna är väldigt trevliga positiva och väluppfostrade. Nästan för bra. I de lugnaste vatten. Varje gång jag och linda konstaterar att vi har välordnade underbara grupper får vi knacka hårt i trädörren.

I går sprang jag i värmen. Det var jobbigt och varmt, men bättre än förväntat. Fuktigheten och blåsten hjälpte mot hettan. Ungefär fem kilometer upp och ner för ett berg sprang jag. Plus några rusher. Eleverna såg mig från taket och kommenterade att jag hade ett väldigt tjusigt löpsteg. Imorgon ska jag springa 200 meters intervaller i parken utanför hotellet tror jag.

Annars blir det sena kvällar och tidiga mornar här. Ett och annat glas vin eller öl på balkongen och en hel del salt and vinegar chips lär det också bli. Underbart.

Saknar H av bara den. Men det blir nog bra. Tiden här är så fullspäckad att det går väldigt fort.

Morgonstund

Jag vet just inte om denna tidiga morgon har guld i mund, men det var inte särskilt jobbigt att gå upp. Kanske beror det på ljuset. Eller det faktum att jag är ensam i sängen. Inte alls lika lockande att ligga kvar när det inte finns nån att gosa med.

Idag bär det av till Malta. Världens bästa Camilla masar sig upp i ottan för att skjutsa mig till flygplatsen. Tre veckor ska jag vara borta. Lovar att uppdatera en del här. Men kanske inte varje dag. Lovar också att bli solbränd. Som en pepparkaka. 

En tredje sak jag kan lova är att jag kommer att sakna H tills jag nästan går sönder. Kärlek.

Kram

Pokaler, sommarland och val

Den här helgen har jag varit i Örebro. Hälsat på familjen och mena allra bästa tvillingvänner. Vi har känt varandra sedan tredje klasss och det känns ibland lite konstigt när vi ses för man inser hur gamla vi faktiskt blivit. Vissa saker är sig lika. Andra helt annorlunda. Men goda vänner lyckas vi ändå vara.

Annars har helgen ägnats åt mina och pappas favoritnöjen löpning och orientering. I lördags sprang vi på en av Sveriges vackraste vägar, mellan Askersund och Stjernssunds slott. Om det verkligen var Sverigest vackraste väg ska jag låta vara osagt, men en av Sveriges vackraste toalletter hade i varje fall slottscaféet. själva löpningen gick ganska bra. Lite sämre än jag hoppats. Kände av foten lite i uppförsbackarna och kunde inte ta i ordentligt. Målet var 28, men jag kom strax över 29. Ska nog fokusera lite mer på långa intervaller och tempolopp. Eftersom det inte var så många med så kom ajg trots allt 7a av damerna och fick en mycket fin pokal. Pappa fick också en då han kom 4a av de lite äldre herrarna. det var en trevlig gest.

I går kväll var det ju som alla känner till fotboll. Vi satt på en uteservering och tittade genom förnstret på den sorgliga historien som började i hopp, men slutade i förtvivlan. Efter matchen blev det ganska raka spåret hem eftersom en tidig morgon stundade. Kvart i sex ringde klockan. Orienterare är ett galet släkte som gillar att plåga sig själva. Kvart över sex gick bilen till skara sommarland. Inte för att bada, så vackert var inte vädret, utan för att orientera bland dinosaurier och vatten rutchebanor. Missade en del, men det gick bättre än väntat. Jag kände mig stark och ganska orienteringssäker för ovanlighetens skull. Roligt. Ännu roligare var det att pka flumride med Hilding och lillasyster. Helt enkelt en toppen dag.

I morgon blir det lätt jogg med Camilla. Sista veckan på jobbet. Skönt

Lycklig lycklig lycklig

Solen strålar från klarblå himmel, för fjärde dagen i följd. Solen har en förlösande effekt på mig. Hela kroppen bubblar och sjuder. Jag vill springa, hoppa, skutta och dansa. Två veckor till sommarlov, knappt det. På onsdag sätts betygen, jag är nästan klar redan. Härligt.

Självplågare

Igår sprang jag Martin och Camilla blodomloppet. Hela jobbet skulle vara med och promenera, men typ hälften hoppade av. Slöseri med pengar, men mer picknickmat till oss andra. Massor av picknickmat faktiskt. ICA är generösa i sina påsar. Till det hade vi införskaffat vin och det hela blev en mycket trevlig tillställning trots att himlen envisades med att släppa skurar på oss i tid och otid.

Detta trevliga var dock efter själva loppet. Under loppet var det mindre trevligt. Trångt och aningens oorganiseratmed framskjuten start och förkortad bana. Trängseln gjorde att jag fick kryssa mellan ungar och andra som gått ut för hårt. Plötsligt klev jag fel och fick foten under mig i ett konstigt läge. Knak. Med mina uttänjda ledband behövs det inte mycket för att foten ska stukas. Jag hade bara avverkat 500 meter och funderade en stund på om jag skulle kliva av, men så farligt kändes det inte riktigt. Efter ungefär en kilometer på den onda foten hade den stabiliserats ganska bra så jag valde att fortsätta. Lyckades hålla förvånansvärt hög fart med tanke på sagda incident. Klockade in på 21.55 med målsättning under 22. Tyvärr 4 sekunder efter min värste konkurrent Martin.

Duktigast av alla var Camilla som fick den hedervärda tiden 24.04. Med tanke på att hon ganska nyss började springa på allvar är det riktigt bra. Jag är så stolt över henne.

Hoppas nu bara att foten läker helt innan nästa helg då jag och pappa ska springa i Askersund

Länge sen...

Oj vad det var länge sen jag skrev här. Ibland är det som att tiden rusar iväg. Rinner mellan fingrarna som snaden i ett timglas. Jag mår väldigt bra just nu. Alla pusselbitar är liksom på plats. Enda problemet är att det inte finns tid och plats för allt jag vill göra. Hinner inte höra av mig som jag önskat. Eller hinner och hinner, men det blir liksom inte av. Vare sig till vännerna i Ö-bro eller H-holm. Saknar dem och tänker på dem. Följer bloggar och facebook-sidor. Men att höra av sig på riktigt. Att hälsa på. Det blir liksom inte av.

Den här helgen var vi i södra skärgården. Helt underbart. Grillade på en fantastisk altan med utsikt över havet. Det var precis som i en sån där pripps-blå-reklam. Så där som livet aldrig är på riktigt. Helt underbart. Lycklig.

Tre veckor kvar på jobbet nu. Största problemet att få tiden att gå och kännas meningsfull för alla de här sista veckorna. Sen blir det Malta. Sen sommarlov. Längtar.

fotbollsproffset

                                                                                                                                                    




I måndags spelade J sin första fotbollsmatch. Kanske mer lek än spel, men med tanke på motståndet en tapper insats. Resultatet blev 4-1 till Torslanda, men då var alla flickorna i det laget 9 år medan en handfull i J's lag knappt fyllt sex. Fina var de i varje fall och roligt hade de.