Morgonstund

det är nåt visst med tidiga mornar. De är så tysta. Stilla. Inte ens lilltjejen har vaknat. 21 km ska vi springa idag. Det är långt. Så långt har jag aldrig sprungit förut, om man bortser från mina halvmaraton. Men vi ska springa långsamt. Det ska vara fokus på upplevelsen. Upplevelsen av att få springa genom Nordstan. Upplevelsen av att springa inne på Ullevi. Om min efterförkylda kropp nu orkar så långt. 

Nu ska jag fylla vätskebältet och njuta av insikten att jag nästan kommer att hinna hem innan resten av familjen ens stigit upp.