Solsken

Idag var det vår. Inte bara en föraning om vår, utan full strålande vår. Solen värmde och fåglarna sjöng. Solen gör mig alltid lycklig inifrån och ut. Det är något visst med vårsolen för oss nordbor. Den liksom lockar och pockar på ett alldeles speciellt vis. Just idag gjorde solen mig extra gott. Allt som hänt med jobbet har gjort att jag varit i lite av en svacka. Senaste veckan har jag ju dessutom jobbat heltid och därigenom inte känt mig som en särskilt bra mamma. Lite för att jag på sätt och vis gillat att jobba, att vara i hetluften och styra och ställa. Ordna upp. Organisera. Göra sånt jag är bra på och dessutom känna mig viktig och meningsfull. Även om det är underbart att vara med Inez trivs jag allra bäst när jag har massor att göra. Det ger mig dåligt samvete. Men nu är det färdigjobbat för den här gången. Nu ska jag ägna mig helhjärtat åt min lilla älskling och bara njuta av den stundande våren. Försöka lägga bort oron för jobbet och glömma undan den gnagande känslan av meningslöshet som alltid infinner sig när jag har för mycket ledig tid. Solen lockade i alla fall fram en känsla av lycka som jag inte riktigt känt på ett tag förutom korta stunder när jag myser med Inez. Två långa promenader i solskenet blev det idag och det var precis vad både kropp och själ behövde.

Gårdagens intervallpass då? Jo, det var precis så underbar som jag hoppats. Vi körde minutstege 1+1+2+2 följt av 3+4+4+3 följt av 2+2+1+1 med 30 sekunders vila mellan varje och en minut mellan seten. Det var helt underbart. Jobbigt på ett bra sätt och utan att göra ont nån stans. De två sista intervallerna tryckte jag på ordentligt, lät benen löpa. Pulsen steg och hjärtat ville nästan slita sig loss ur bröstet. Det var underbart! Jag längtar redan till nästa gång