trailrunning

trailrunning

onsdag 20 april 2011

Som en gott och blandat påse



Jag gillar planer ordning och struktur, både i livet och när det kommer till löpningen. Jag sätter upp mål och gör planer för hur jag ska nå dit. Men ibland är det skönt att ta ett steg från planen och köra på känsla. Inför gårdagens pass hade jag inte tränat på en vecka. Jag hade egentligen bara tänkt springa några lugna vagnkilometrar för att känna på kroppen. Förkylningen hade slutligen släppt taget om min näsa och tillät mig äntligen andas normalt igen. Inspirerad av Oscars kommentar om trösklar på Facebook och Andreas superpass från häromdagen bestämde jag mig dock för att kombinera dessa, 3 trösklar och lite styrka läng vägen kändes som en dra lan. Solen värmde och vägarna var sopade. Alla förutsättningar var perfekta. Uppvärmingen kändes lätt och så även första intervallen, 2 km på 10,40 kändes okej med tanke på att vagnen var med.

Nere vid hamnen blåste det en del som vanligt så andra intervallen gick något långsammare. Det var en helt underbar dag och hamnpromenaden var fylld av flanerande människor och njutande lattemammor. En och annan tittade på mig som att jag vore knäpp, men jag log soligt mot alla. Under den andra vilan passerade jag en liten backe och fick för mig att köra några korta backintervaller. 4 stycken snabba ruscher upp och ner för den lilla backen fick det bli. Inez, som vid det här laget slumrade sött i vagnen, fick vänta nedanför. Sen var tanken att sista intervallen skulle följa, men min uttänkta väg var fylld av bilar och soldyrkande golfare så det fick bli lugn jogg en bit istället. Vid brofästet fick jag för mig att jag skull ta en sväng upp på bron. Jag tänker att det måste vara bra träning inför varvet att springa uppför bron med vagnen med jämna mellanrum. Utsikten från bron är makalös när solen skiner. Väl nere igen körde jag lite styrka i 10 minuter innan jag satte av på den sista intervallen. Nästan hela sista kilometern gick svagt uppför och var ordentligt jobbig i solgasset. Tiden på sista intervallen blev modesta 11,04, men jag är nöjd att jag slutförde den. Efter ett kort depåstopp på pressbyrån joggade jag sakta hem. Vid det här laget vaknade Inez och bestämde sig för att det fick vara nog med vagnåkning så sista kilometern joggade jag sjungandes Lilla snigel. En ny och intressant upplevelse.

2 kommentarer:

Anonym sa...

riskgrupp

när lammen tystnar

favorit i repris

Denna sida upp!

riskgrupp

när lammen tystnar

favorit i repris

Denna sida upp!

Löpning & Livet sa...

Vilken fin overall! (Och fin Inez också såklart)

Roligt att kunna inspirera också. Fast ditt pass låter nästan några snäpp jobbigare. Med vagnen upp på bron kan inte vara någon lätt match! :)