trailrunning

trailrunning

fredag 15 februari 2008

Facebook och presidentvalet







Nästan varje dag får man en massa skräp på facebook, mest kvinnoförnedrande skämtvideor alternativt lyteskomik som man förväntas skratta åt. Kanske är det nåt fel på mig men jag känner mig bara förolämpad, illa till mods och inte det minsta sugen på att skratta av dessa små filmer och bilder. Men ibland dimper det ner ett och annat guldkorn, igår fick jag videon i länken ovan. Det är ett liveframträdande av Pink, med en låt som heter Dear Mr President. Jag gillar inte Pink sådär värst, men den här låten var riktigt bra. Framförallt för att den har ett budskap och på ett tydligt, men ändå lättillgängligt sätt visar baksidan av USA och deras politik.




Jag minns tydligt när Bush vann sin andra seger. Jag satt som förbluffad framför TV:n och kunde knappt tänka. Det hade jag aldrig trott! Att rösta fram honom en gång, visst, men att inte lära av sina misstag, skrämmande. Nu är det Primärval i USA och vi står inför ett historiskt val. Demokraternas kandidat blir en kandidat ingen någonsin skådat tidigare. Antingen svart eller kvinna. Jag minns hur jag som liten hejade på Jesse Jackson, men innerst inne visste att han inte hade nån chans. Ingen vit amerikan skulle nånsin rösta på en svart presidentkandidat. Nu är läget annorlunda. Obama är en stark kandidat med vinnarkänning. Han är en karismatisk man som tagit USA med storm även om Republikanerna, framförallt den kristna högern, gör allt för att smutskasta honom. Kanske är han muslim "ve och fasa" han heter ju trots allt nästan Osama...




Den andra historiska kandidaten är Hillary. Hon är kvinna och aldrig har en kvinna ens varit i närheten av presidentposten i USA. Kvinnorna står bakom männen, tar hand om markservicen och uppfostrar goda kristna medborgare. Det har ju också Hillary gjort en gång. Varit kvinnan bakom makten. Hon som stödde sin man oavsett vad. Jag har lite svårt att acceptera det. Kanske är det därför jag, trots att jag är femin9ist och drömmer om jämställdhet och makt som är lika naturlig för kvinnor som för män, ändå ger mitt helhjärtade stöd till Obama. Eller kanske är det för att Hillary stödde Irakkriget och i mångt och mycket är alltför konservativ för min smak.




Oavsett vem av dem som blir demokraternas kandidat hoppas jag av hela mitt hjärta att USA denna gång röstar annorlunda. Att man lär av sina misstag och inte än en gång röstar in en gammal man från den kristna högern. Då vet jag inte hur det kommer att sluta.




Slutligen ser jag fram emot den dag då vi i Sverige får en invandrarkvinna som statsminister...

1 kommentar:

Robert sa...

Jag vill se en homosexuell invandrarkvinna som statsminister!!!

Då först då kan vi drömma om jämlikhet