När jag var liten var jag kommunist. Stolt spatserade jag kring med Lenin på jackslaget och marcherade med röda fanor varje första maj. Jag demonstrerade mot Shell, kärnkraft, bilism, rasism och moderaternas politik. Om nån då frågat mig om Kuba hade jag nog tyckt att det var ett förlovat land. Nu är jag vuxen och inte längre kommunist. Jag protesterar inte längre lika mycket och övertygelsen brinner inte lika starkt i mitt hjärta. Misstolka mig inte nu, detta är ingen avbön, jag ångrar inte min ungdoms politiska övertygelse och mitt hjärta är fortfarande blodrött och sitter långt till vänster. Däremot är jag inte längre den naiva idealist jag en gång var. Jag tror fortfarande på solidaritet, alla människors lika värde och att det är vackrare att ge än att få, men jag har insett att ordet kommunism kopplas till diktatur och förtryck likt det på Kuba och självklart vill jag inte leva i en diktatur.
Hur ställer jag mig då till Castros avgång? Egentligen är det väl inte så mycket att ställa sig till, han efterträds ju av sin nästan lika lastgamla bror som ju knappast står för en ny revolutionerande politik. Det Kuba behöver är såklart fria val, men det Kuba behöver ännu mer är ett slut på alla embargon. Jag försvarar inte Castros diktatur, men landets fattigdom beror till stor del på den kapitalistiska världens fördömanden. Även om diktatur alltid är fel var grunden för revolutionen på Kuba att störta en annan diktator Batista, en diktator som hade ekonomsikt stöd från USA, som så många andra diktaturer i syd och latinamerika har haft. Det är på något sätt lättare att fördöma en diktatur om det finns politiska intressen i fördömandet, eller? Revolutionen på Kuba var en revolution mot imperialismen som styr stora delar av vårt samhälle, en revolution mot kapitalismens förtryck av den lilla människan, i grunden en revolution som jag helhjärtat ställer mig bakom. Jag kan också ställa mig bakom en rad av de sociala reformerna som Castro trots allt genomfört på Kuba. Det jag inte ställer mig bakom är det likriktade tänkandet och fängslandet av oliktänkande, men det motsätter jag mig ju även när det sker i USA eller av USA på Kuba (kanske kan Bush beskylla Castro även för det).
Slutligen vill jag instämma i Lars Ohlys analys, det var på tiden att Fidel avgick, men hellre Castro än Bush om jag måste välja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar