På grund av förkylning, som i och för sig försvunnit för länge sen, och jobb på min kaotiska arbetsplats, har det blivit dåligt med löpning på sista tiden. Idag blev det dock änding på det och istället distansrekord som hette duga. Dubbelt upp. 14 km mot 7 förra gången. Det känns lite i kroppen så här i efterhand, men under tiden var det härligt.
Halv tio tog jag bussen till stan för att möta långpassgruppen från jogg.se. Klev av vid nordstan och hade således 1,5 kilometer i benen när jag nådde mötesplatsen på Heden. Då dog klockan. Frågan som då uppstår är om kilometrarna efter det räknas. Finns de verkligen när de inte registrerats av Garmin? Hur gjorde folk förr, innan tekniken kan man undra?Denna fråga och andra livsviktiga spörsmål avhandlades med Madde, Mia och en rad andra trevliga löpare under löpturen som gick från Heden genom Haga och vidare bort över Älvsborgsbron. Jag hade redan innan bestämt att det fick räcka med dryga milen så vid lindholmen svängde jag av och stack hemåt. 10,7 km och 62 minuter meddelade Maddes Garmin. Hemvägen har jag sprungit så många gånger att jag vet att den är 2 km. 14 kilometer är långt för mig även innan jag blev gravid. Jag har aldrig gillat långpass, men med sällskap var det ju betydligt roligare nästan kul faktiskt. 14 km 14 veckor efter kejsarsnittet känns bättre än jag hade vågat hoppas på. På måndag släpps ett 10 veckors program inför varvet på jogg.se så från och med då ska jag verkligen försöka få in tre till fyra pass i veckan varav två utan vagnen, ett långpass och ett kvalitetspass.
Nu ska jag mysa lite med Inez innan det är dags för lördagsmys och melodifestival
5 kommentarer:
Tack för sällskapet idag! Du är ju helt grym som bara går och dubblar sträckan sådär. Dessutom såg du helt oberörd ut hela tiden. Impad! :)
Superbra jobbat grymma du :)
Take it easy!
Åh vad roligt att läsa!
Alla tummar upp!
Skicka en kommentar