trailrunning

trailrunning

lördag 26 mars 2011

Negativ split

Så här snygg var jag vid förra årets målgång. Notera all snö


Pappa och jag har som tradition att starta och avsluta tävlingsåret i Skatås. På hösten är det finalloppet som gäller, nu på våren Solvikingarnas vårtävling. Det är en väldigt opretentiös tävling. Ett varv på grusåttan, utan avspärrningar och nästan utan flaggvakter. Samtidigt en väldigt trevlig och välarrangerad tävling med speaker, gainomax efter målgång och snabbt rapporterade resultat. Dessutom har det varje år vi varit med varit strålande solsken. Så också idag. Efter graviditet, förlossning och nästan helt utebliven vinterträning hade jag inte så höga förväntningar. Såg det mest som ett tempopass. Bestämde mig för att gå ut lugnt och sedan öka om jag orkade. %.30 tempo kändes lagom. Kanske lite för lagom. Pulsen låg på långpassnivå och efter 3,5 kilometer kändes det hela mer som ett lufspass än en tävling. Dividerade en stund med mig själv. Nog skulle jag orka lite snabbare än så här. Ökade till strax över 5 minuters tempo och när även det kändes bra ökade jag lite till. När jag precis missade 40 minuters gränsen kändes det lite surt, men så här i efterhand känns det väldigt bra. Jag hart nog inte tappat så mycket trots allt, förra året gick det två minuter fortare, men då var jag betydligt mer slut efteråt. På måndag vankas intervaller och på onsdag 10.000 meter på bana. Sen väntar en vecka på Kanarieöarna. Ljuvligt!

1 kommentar:

Löpning & Livet sa...

Fasen vad grym du är!! Tänk om du kört så att du varit lika slut som förra året, då hade du säkert sprungit snabbare än då också! Njut!