trailrunning

trailrunning

torsdag 31 mars 2011

50:50

Igår kväll sprang jag på bana. 25 varv. Helt galet. KM med IK-jogg stod på schemat och redan där hör man ju att det inte är någon direkt bra idé. Jag menar jag är ju inte direkt i toppform för tillfället så någon bra tid var ju inte att räkna med, än mindre en framskjuten placering. När jag läste igenom startlistan och de andras personbästa var det faktiskt ingen tvekan om att jag skulle komma sist. Bli varvad. Om och om igen. När jag skriver det så här förstår jag egentligen inte varför jag åkte dit, men på något sätt är det ändå roligt.

Det var en strålande vacker kväll och de yttre förutsättningarna var perfekta, några plusgrader och en långsamt sjunkande sol. Mina egna förutsättningar var desto sämre. Jag hade laddat med babysim och dessutom glömt den lilla detaljen att amma. Dessutom kom H försent hem vilket ledde till en stressad och något ofokuserad Mina. Väl på plats i Stenkullen utanför Lerum möttes jag av ett glatt och positivt gäng, utmärkt tidtagning och varvräkning. Efter lite halvdan uppvärmning var det dags för start och jag blev direkt ifrånsprungen av hela fältet. Även om jag vetat om det var det aningens knäckande, men jag motstod suget att hänga på de andra tjejerna. Mitt nya postgravida jag ska nämligen bli bra på att disponera lopp, ta det lite lugnt och hellre ha krafter kvar. När man inte sprungit mer än 15 gånger på ett halvår och inte allas är van att springa en mil, än mindre springa den snabbt är det lite svårt att veta hur snabbt det ska gå och hur man kommer orka. Bestämde mig för att försöka hålla 5 minuters tempo vilket fungerade utmärkt i nästan 15 varv, sen orkade jag inte mentalt utan tappade ungefär 10 sekunder per varv. Sista fem varven orkade jag öka igen och kom tillslut in på tiden 50:50. Då hade jag blivit varvad sex gånger av vinnaren och minst en av alla andra. Sista varvet var mörkt kallt och ensamt, men med en stor och fin hejarklack. Trött och trots allt ganska nöjd spurtade jag i mål. Nu ska jag ladda om och satsa inför nästa KM som är i höst. Då är det bara 12,5 varv

1 kommentar:

Karin Engen sa...

Fast jag måste säga att du var grym! 50.50 liksom. I mina ögon är du en vinnare, en post-bebis-vinnare som springa fort trots att du inte hunnit med så många mil efter att lillan kom till världen!