trailrunning

trailrunning

söndag 16 mars 2008

så var man singel igen då....


Hade egentligen tänkt döpa detta inlägg till mörker, men jag är inte riktigt i ett mörker. Inte så att jag inte är ledsen, för det är jag, men den största känslan är ändå lättnad. Jag hatar att vara singel, men jag hatar ännu mer att känna mig liten och osäker i ett förhållande, vilket jag gjort på sista tiden. Jag har funderat och tänkt och grubblat tills jag nästan trott att jag ska gå sönder. Varför kan han inte bekräfta mig? Nu vet jag i varje fall. Kanske har jag vetat länge nu. Kanske har jag också känt det trots allt. Kännt att jag varit mera kär i grejen än i honom, känt att det är för mycket som inte stämmer. Samtidigt tycker jag så mycket om honom. På dessa månader har jag blottat min själ och fått en ny bästa vän. Dessutom har vi haft fantastiskt sex. Om man lägger ihop det borde det ju bli det perfekta förhållandet, eller? Men när känslorna saknas blir det ju inte det i vilket fall. Så om han inte känner så är ju det bästa att det tar slut nu. Jag ångrar inget. De här fyra månaderna har fått mig att växa och få tillbaka tron på kärleken och pojkar/män. Det tänker jag inte släppa. Även om det känns tungt nu. Även om jag känner mig ledsen och ensam. Jag hoppas och tror att vi kan ha kvar vänskapen som ju ändå varit det viktigaste och största. Jag har flera gånger tänkt att vi nästan är för bra kompisar, att jag öppnat mig på ett sätt som jag inte skulle gjort om jag var hundra procent kär. Kanske är ändå Winnerbäcks Pacemaker en rätt bra tolkning av hur det var.


Just nu känns det ändå ganska bra. Jag kommer säkert att gråta mer denna vecka, men när tårarna är slut hoppas jag att jag går stärkt ur det här. Med en ny vän i bagaget. Måste bara läka lite först och som tur är har jag ju världens bästa vänner och familj som jag vet kommer hjälpa mig igenom den här svåra tiden.


Kram på er!!


Och R, om du läser detta så var inte ledsen för min skull, du gjorde rätt och jag har inga bittra känslor mot dig. Bara värme och kärlek. Visst gick jag sönder igår, men du hjälpte mig att läka lite grann.

1 kommentar:

Mamma Meral sa...

Kram gosis! Kom till Götet så kan vi lyssna på winnerbäck och dricka te (och lite vin). Puss puss puss