Så var det söndag och en hel helg utan R har förflutit... ibland är det jobbigt med distans. När man vill hålla nån i handen till exempel. Eller pussas. Jag menar inte att klaga, jag är lyckligare än jag varit på mycket länge. Lycklig inte minst att vara fri från den eviga dejtinghysterin.
Mina vänner och jag diskuterar ofta killars beteende och hur det kan komma sig att det ska vara så svårt hela tiden. Varför det finns så mycket regler för hur man ska vara och göra. Men kanske är det nästan likadant för killar? Har just läst ut Ronnie Sandahls "Vi som aldrig sa hora". Usch säger jag bara! Läs den! Men förbered er på att det inte är någon direkt munter inre resa ni kommer att göra. Huvudpersonerna i boken är tre killar runt 20 som lever mer eller mindre misslyckade liv. Huvudpersonen är en kille som lärt sig vara snäll och hålla flickors hår när de kräks och aldrig säga hora. Priset han får betala för detta är dock att aldrig bli älskad och att aldrig våga tro på sig själv. Är det verkligen så illa? Gillar tjejer bara killar som är svin och behandlar dem illa? Eller som åtminstone låtsas att de inte vill ha dem. Varför vill vi ha det vi inte kan få? Varför kan inte alla, både tjejer och killar finna det vackra i att vara älskad och bekräftad. Kanske är bekräftelsen inget värd om man inte måste kämpa för den? Efter böcker som "Spelet" "Dumpa honom" och en rad andra självhjälpsböcker om hur man får en partner där råden nästan uteslutande är att man ska spela svårfångad, oavsett om man är tjej eller kille börjar man ju undra hur någon nånsin träffar nån. Om man springer åt varsitt håll kommer man ju aldrig att mötas. Någon måste i såfall jaga och den personen borde ju enligt dessa böcker inte kunna hitta en partner. Hmm... fattar inte riktigt hur det går ihop. Jag fattar inte hela grejen. Varför ska det vara ett spel? Kan man inte bara vara den man är. Om nån inte älskar en för den man är, vill man då vara ihop med den personen? Det enda sättet att komma någon riktigt nära är att våga stå för sina känslor och blotta sin själ. Det gäller bara att tordas...
Avslutar med några rader stulna av Nosse:
Det svåra är inte att bli kär,
utan det är att bli kär i någon som älskar en,
så som man vill bli älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar